20 snabba enkätsvar

Den startade hos enligt O och spred sig som en rolig liten löpeld. Jag har lärt mig lite kuriosa om alla er som svarat. Världen är inte oftast inte svart eller vit, men här kommer mina tjugo snabba:

Morgonpigg eller nattuggla? Och det får jag oftast lida för, vardag som helg.

Bibliotek eller bokhandel? Lånar definitivt mer än tidigare, men jag gillar att äga.

Adlibris eller Bokus? Av gammal vana och tack vare rabatten genom jobbet.

Ljudbok eller e-bok? Mina få möten med fenomenen faller ut till e-bokens fördel.

Inbunden eller pocket? Man får fler på det sättet

Vampyrer eller zombies? Zombies verkar ju helt oresonabla.

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Har aldrig läst Läckberg men en hel del Guillou.

En i taget eller slalomläsning? Är dålig på litterär multitasking, möjligen en grafisk roman samtidigt som en vanlig.

Bokmärke eller hundöra? Gah, får utslag bara jag tänker på hundöron eller uppvikta ryggar.

Chips eller choklad? Men inga läskiga kryddor på tack.

Biografier eller memoarer? De finns ett par guldkorn.

Skräck eller chicklit? Någon gång då och då. Fast jag gillar inte ordet.

Boken eller filmen? Som regel boken, men det finns några undantag som Lord of the Rings.

Twitter eller Facebook? Har varken eller men det händer att jag läser en tweet då och då.

Strindberg eller Heidenstam? Har inte läst Heidenstam.

Kokbok eller Bakbok? Har ett osunt antal kokböcker med tanke på hur lite de egentligen används. Men de är så fiiiina.

Te eller kaffe? Beror på tiden på dygnet, men helst och oftast kaffe.

Rött eller vitt? Mmm, ja tack.

Boklördag eller ViLäser? Har ingen erfarenhet av någon av dem.

Man Booker Prize eller Augustpriset? Mitt val till bokcirkelns nästa träff blir en Augustvinnare.

Översättning: FAIL

Jag har förstått att tempot i översättningsbranschen är tuff, i alla fall vad gäller tv-serier och filmer. Kanske är det därför vi ser så många till synes klantiga fel, speciellt vad gäller ”grandma” som i ett och samma avsnitt översätts än med mormor än med farmor fast det är samma person som avses. Eller ”journal” med tidning fast personen i bild utan tvekan avser den stora läderkalendern hon har i händerna. Förmodligen ser översättaren inte ens bilden.

Att ordvitsar inte går att översätta från engelskan är självklart, men när det handlar om humor och referenser i språket önskar jag att det lades lite energi på att få till det. Jag vet inte hur mycket finess i Veronica Mars dialogerna till exempel som går förlorade på grund av dålig översättning. Eller i vampyrserien där man som översättare kanske bör ha viss kunskap om de sätt en vampyr kan dö på?

=

Sommarens populäraste text?

Jag vill känna att jag levt mitt liv.

Får du uppdraget som sommarpratare har du förmodligen upplevt något utöver det vanliga och inte sällan har du erfarenheter eller sensmoral du vill dela med dig av. Kanske är det därför Py Bäckmans text från Gabriellas sång är så populär. Denna måste vara 2011 års vanligaste låt från Sommar i P1, jag har hittills hört den i minst tre program.

Musikens vara eller inte vara i Sommar är onekligen en smaksak och jag håller delvis med Linda om att musiken kan bli ointressant och ligga i vägen för berättelsen i sommarprogrammet. Ändå älskar jag den extra dimensionen i pratarens musikval. Somliga väljer att helt enkelt spela det finaste de vet, andra kopplar det direkt samman med det de precis sagt. Som när Patrik Sjöberg spelar Me and my army efter att berättat om sitt samarbete med BRIS eller lite mindre subtilt, White lines efter, ja ni vet...

Websändningarna av Sommar i P1 tillåter mig att spola förbi i nödfall, men helst njuter jag i helhet av Knausgårs finstämda musik till hans betraktelse över händelserna i Norge, Yokiko Dukes musikalista kopplingar till Japan och Hiroshima eller låter mig överraskas av att Henke Larsson spelar Välkommen in!

10-12 låtar som ska representera ditt liv - hur skulle du välja?

Tematrio: Sommarläsning

Den första höstmånaden närmar sig och det är kanske på sin plats att summera sommarens läsning. Till skillnad från Lyran har jag hunnit läsa ovanligt mycket i sommar, både bokcirkelböcker, hyllvärmare och spontanlån. Berätta om 3 bra böcker du läst under sommaren!

1. Högläsaren av Bernard Schlink om Michael som i 60-talets Tyskland träffar 20 år äldre Hanna och blir förälskad. Vacker och ständigt aktuell om Tysklands kollektiva skuld efter andra världskriget. Denna bytte jag till mig på Bloggträffen och den visade sig mycket riktigt vara en trevlig bekantskap.
   


2. Dark Places av Gillian Flynn som beskrivs som "makaber" i inte mindre än tre blurbar på omslaget representerar den perfekta, mörka sommarläsningen.
   


3. En tredje favorit från de senaste månaderna är den överraskande fina och sorgliga pärlan Om jag stannar om Mia som både får goda nyheter av antagningsenheten vid Juliard samt drabbas av svårt olycka.

Alltid läge för en klassiker

Hos P3 Populär i går var bokklassiker på tapeten, ett kärt ämne som vi kanske aldrig kommer enas om en definition kring. Lina Wennersten och Henrik Lange hjälpte till att reda ut begrepp som kult och klassiker samt tipsade om allt från Söderberg till Oksanen.

Även på min "Att läsa" lista finns det både gamla och moderna klassiker, några står redan i bokhyllan och väntar. Hos Therese på Dantes bibliotek kan du just nu vinna inte mindre än två klassiker. Tävla fram till 5 September du med!

Ständigt aktuella Smith & Mapplethorpe

I slutet av Augusti kommer Patti Smith till Sverige för att ta emot Polarpriset som hon fick med en motivering som bland annat lyder att "Smith has demonstrated how much rock'n'roll there is in poetry and how much poetry there is in rock'n'roll". För mig är Smith den självklara typen av artist och konstnär som alltid funnits, men vars verk jag inte känner till speciellt väl. Men sedan jag så den magnifika dokumentären Black White + Grey om Robert Mapplethorpe och Sam Wagstaff där Smith så tydligt framställdes som Mapplethorpes musa har jag varit nyfiken på henne som person och på deras relation. Just kids är Smiths löfte till Mapplethorpe, att berätta deras historia.

Det är en historia som börjar i New York i slutet av 60-talet med två ungdomar som möts av en slump och som blir bästa vänner i nöd och lust. Framför allt är det nöd och detaljerna om hur det är att vara aspirerande konstnärer, under eran då Andy Warhol var som störst, är många och smärtsamma, stundtals ren misär. Men kärleken till varandra, staden och konsten lyser igenom och det är svårt att inte fängslas av den smältdegel som Chelsea Hotel var vid den tiden. Hon skräder inte med de dystra detaljerna men ibland håller hon tillbaka sina känslor och framstår som en orimligt förlåtande och förstående kvinna. Kommer man nära i en biografi är det också då det blir som mest intressant, men så är ju detta Patti och Roberts historia mer än något annat.

Som den poet hon är levereras vissa delar av Just kids mycket vackert. Men biografins nackdelar, jag-formen och den kronologiska ordningen som jag tycker kan bli lite tråkigt och platt kommer tyvärr inte Smith helt ifrån heller. Jag förstår dock att historierna med dess omfattande namedropping hade tjänat på att jag själv var mer insatt i 70-talets punk- och konstnärsscen. 10 år äldre kanske?

Men min fascination för Smith fortsätter, jag har börjat lyssna mer på hennes musik och letar efter hennes dikter att läsa. Jag hoppas att jag kommer ihåg att slå på tv:n den 30 Augusti då Smith tar emot Polarpriset med ny skiva i bagaget.

Robert Mapplethorpe lyckas trots sin för tidiga död vara ständigt aktuell, i år självklart promotad av Smiths bok och Polarpris och för tillfället med fotoutställning på Fotografiska museet som jag hoppas hinna se innan den stänger. Läs även Jonas Gardells artikel Fotografen och änglarna samt lyssna i Kulturradion Kosmos sändningsarkiv om både Mapplethorpe och Smith om du som jag gillar den dynamiska duon.

Verklighetsflykt

Sommaren har verkligen varit den mest nedkopplade på länge och vi har inte haft på tv:n på hela semestern. På grund av svajig uppkoppling har jag inte ens sett i kapp avsnitten av In treatment på SVT Play. Den senaste veckan har Göteborg bjudit på minst sagt ostadigt väder så på kvällarna har vi kurat i soffan medan det ofta knastrat mot fönsterrutan. Då har vi åter förlorat oss i fiktiva världar som 60-talets New York på besök hos Mad Men, lika depraverande men fortsatt briljant.

Och så är vi djupt fast i intrigerna i Mystic Falls då vi för tillfället slukar första säsongen av The Vampire Diaries, och vilken säsong! Många, långa, spännande avsnitt. Fulla av dramatik och romantik för våra tonårsjag och fantasyfantasterna. Love it. Det kommer bli svårt att stänga av i tid i kväll, men nödvändigt, för i morgon är semestern obönhörligen över.