Mors dag

Om lilleman får välja det allra finaste han vet till mig på Mors dag ser det ut så här. Han är sannerligen sin mors son!

Fynd i sommarstugan

Sommarstugebokhyllor brukar vara en salig blandning av gamla serietidningar, flera år gamla Allt om Fritidshus och pocketböcker, både köpta och sådana som följer med på köpet med glansiga magasin som också hör sommaren till.

När jag för drygt en månad sedan spenderade lite tid i stugan såg det för det mesta ur så här:

Med en bladvändare som Cirkeln i handen och lilleman fullt aktiverad och omhändertagen av mormor och morfar satt jag för ovanlighetens skull och läste flera timmar i rad dagtid. Det händer inte varje vecka! Alltså tog boken snabbt slut och jag gick till bokhyllan och inventerade. Där hittade jag Michael Cunninghams Timmarna, med det tråkiga filmomslaget vilket skvallrar om att den hör till kategorin som följt med en tidning. Jag känner självklart till boken men kan inte komma ihåg att jag sett den här i hyllan tidigare. Nu är jag i alla fall glad att jag gjorde det för maken till fin liten bok får man leta efter.

Cunningham väver på ett fantastiskt sätt samman 20-talets Virginia Woolf, 50-talets Mrs Brown och Clarissa som vi träffar i New York på 90-talet. Woolf skriver Mrs Dalloway, Mrs Brown läser densamma och Clarissas bäste vän, den aidssjuke Charles, kallar henne efter romanfiguren.

Under några timmar vardera följer vi de tre kvinnorna blir mycket levande karaktärer med hjälp av Cunninghams fina beskrivningar och språk. En liten pärla helt enkelt som jag så snart jag kan ska lämna tillbaka till sommarstugehyllan, så kanske någon annan överraskande upptäcker den.

Tematrio - läsplaner

Det är lätt och roligt att göra planer, vad gäller läsning är det lite svårare att följa dem, i alla fall för mig. Lyran frågar i veckan Vilka böcker/typer av böcker planerar du ett läsa?

1. I början av året skrev Martina på Ett hem utan böcker om Alfabetsutmaningen, att plocka olästa böcker från den egna bokhyllan, en från varje bokstav i alfabetet utan särskild ordning. En utmärkt idé, som har gått uselt att genomföra då jag i stället har lånat och handlat nytt och snarare fyllt på antalet olästa böcker. Av de olästa titlar som stod i hyllan när utmaningen började har jag bara avverkat två.


2. Lustigt nog passar just de två jag plockade ur hyllan även löftet att läsa för mig nya författare, inspirerad av Enligt O's boktolva. Jag har fortsatt att beta av nya bekantskaper i högre grad i år, även utöver de jag listade i December.


3. Jag yttrade även löftet att i vinter läsa var annan bok på engelska. Även om jag inte riktigt når den kvoten har blivit betydligt fler än tidigare och jag fortsätter med den planeringen, vilket också går hand i hand med punkt 1.

De känns fortfarande som helt OK och kravlösa planer, även om annat dyket upp och ger en ny giv som att det snart är långhelg, semester, sambon har slut läsning och det är dags för en ny bokcirkelbok!

Whip It

Jag har börjat sprida filmtipset Whip It i fikarummet på jobbet och plötsligt säger kollegor saker som "jag hörde en intervju i morse med två tjejer som sysslar med den där sporten". Sporten är Roller Derby som jag inte heller kände till så noga förrän förrän filmen från LoveFilm låg i brevlådan.

Bliss Cavendar är uppväxt i en håla i Texas. Efter skolan jobbar hon på restaurangen the Oink Joint och ställer pliktskyldigt upp i de skönhetstävlingar hennes mamma anmäler henne till trots att hon för länge sedan lämnat de idealen bakom sig. Under ett besök till närmsta staden Austin korsas hennes väg med några roller derby tjejer och innan hon vet ordet av är hon ny medlem i Hurl Scouts. Laget med tuffa Maggie Mayhem, Bloddy Holly och Rosa Sparks är de ständiga förlorarna och frågan är om Bliss kan leva upp till sitt namn Babe Ruthless och bli den förstärkning de behöver.

Ni hör, det låter töntigt med en story som påminner lite om dansfilmers uppbyggnad. Jag är ju en sucker för dansfilmer och gillar även Whip It starkt. Den är både rolig och cool! Drew Barrymoore har regisserat och för det förlåter jag hennes usla tolkning som Smashley Simpson, men Ellen Page är bra och Juliette Lewis är smashing som rivalen Iron Maven. Yay! Jag hoppas det inte dröjer länge innan jag har sett mitt första roller derby live.

Tusen tack!

Att ett grönt paket i brevlådan ska vara så spännande och roligt. Stort tack till min hemlige bokvän för Joyce Carol Oates, som jag ju inte läst något av! Mörk choklad med fyllning och saltisarna passar perfekt och så fanns det ett bokmärke och en hälsning på ett kort med den fina devisen "Fånga dagen".

Paketet är poststämplat i Nässjö vilket får mig att misstänka att det kan vara någon som börjar på M i sambons hemtrakter Växjö...men jag vet inte. Det är i alla fall en vuxen handstil och god smak! Tack igen.

Samtal med en treåring

Förra månaden var svaret på frågan vad lilleman vill bli när han blir stor doktor, brandman och mamma. Efter gårdagen har det tagit en ny vändning.

- Ta på dig nu, vi ska gå och rösta:
- Vad är rösta?
- Vi ska välja vilka som ska bestämma.
- Jag ska bestämma.
- Men när vuxna röstar väljer vi vilka som ska bestämma hur det ska vara på sjukhusen eller i skolorna till exempel.
- Jag ska bestämma hur det ska vara i skolorna.
- OK, då ska du nog bli skolminister.
- Jag ska bli skol-emister.

Vi får väl se.

Case Histories

En författare som jag bara läst en bok av men varit mer nyfiken på är Kate Atkinson. Det var många år sedan jag läste Känslomässigt udda som jag gillade. På senare år har jag sett inlägg om hennes serie med privatdetektiven Jackson Brodie skymta förbi på diverse bokbloggar och eftersom jag är svag för den genren (Hej Kenzie/Gennaro!) passade jag på att köpa med mig den första delen från Waterstones i London.

I Case Histories presenteras vi tre fall av förlust och oförklarliga försvinnanden. Det är flera år mellan händelserna men på ett eller annat sätt hamnar alla tre på den före detta polisen, numera privatutredaren, Jackson Brodies bord. Samtidigt som han skuggar en flygvärdinna misstänkt för otrohet hjälper han de speciella systrarna Amelia och Julia, den överviktige astmatikern Theo och den svala sjuksköterskan Shirley som alla letar efter svar på sina gåtor. Jackson själv bär på både gamla och nya sår, säg den deckarkaraktär som har ett smärtfritt privatliv?

Atkinson verkar ha en förkärlek för lite neurotiska karaktärer och jag gillar att hon ägnar mer tid åt människorna är själva kriminalfallen vilket gör den annorlunda från traditionella deckare. Huvudpersonen Jackson återkommer ju i flera böcker så kanske är det därför hon drar på att avslöja för mycket om hans bakgrund, men i Case Histories tog det alldeles för lång tid innan vi kom honom in på livet. När jag väl gjorde det var det hamnade han i ett helt nytt ljus och jag är fortsatt nyfiken. Tyvärr skriver Atkinson med mycket parenteser i sin text, det är ett berättargrepp som jag stör mig lite på, men trots det kommer hon och Brodie få en chans till. En. Men fångar de mig inte mer än så här, utan det puttrar på med att vara småtrevligt, då måste vi tyvärr gå skilda vägar efter One good turn.