Nostalgi

V. Höjden av spänning och high-tech när jag var 8 år. Det var den stora snackisen både fredagen innan och måndagen efter på skolan. En del fick inte lov att se science-fiction för sina föräldrar och dem var det ju pinsamt synd om. I kväll börjar TV6 visa V igen. Jag kommer säkert bli besviken men jag måste, måste titta. Jag hade dessutom världens crush på Ham Tyler (Michael Ironside). Inte Donovan eller Kyle, utan Ham som var min stora hjälte och frekvent förekommande i låtsaslekar på den tiden. Hjärtats vägar är outgrundliga.

Bilden kommer från denna sida.

The Proposal

”Välkommen på förhandsvisning av sommarens romantiska komedi – The Proposal”. Igår blev det en mysig kväll med en tjejkompis. Fika, prat och en film som levererade precis det den lovat. Lite skratt, lite snyft, snygga människor och miljöer. Släng in lite New York på ett hörn och jag är nöjd. I romantiska komedier brukar det finnas en klämkäck unge som man måste ha överseende med. I The Proposal var det en farmor, det var nästan värre. Men ändå, vi hade kul. Tack för det Manpower!

Sommar

Jag vet inte, listan med årets sommarpratare känns lite avslagen. Det är inte direkt så att det pirrar av förväntning när jag läser namn som Tomas Ledin, Kjell Lönnå, Lena Philipsson, väder-Madeleine…. Jag trodde nog att det skulle vara lite hetare kandidater. 50-års jubileum och allt. Listan kommer som vanligt att printas och sättas upp på kylen och jag ska försöka att inte missa Johan Lindeberg och Frida Hyvönen i alla fall. Resten blir bonus om det passar. Kan tänka mig att det detta året blir mycket lyssna med ett öra ändå för ”vänta, mamma lyssnar på radion” är inte en jättepopulär fras. Tacka vet jag poddradio och sändningsarkivet. Underbara uppfinningar!

Köttbulleförbannelsen

De gånger jag har gjort köttbullar i mitt liv går att räkna på en hand. I hate it. Inte köttbullarna i sig, men att göra dem. Det tar ju en evighet och jag har alldeles för lite tålamod att stå och rulla fina små rundlar. Jag äter gärna mammas köttbullar och lilleman älskar dem. Biffar, som jag klarar av att kladda till, är tydligen inte lika gott. Igår gjorde vi lasagne till middag och fick fin älgfärs över. Nu jädrar, den här lilla klicken ska jag förära min son tänkte jag och blandade ihop en liten köttbulledeg. Den lilla, lilla klicken blev 25 bullar. 25 köttbullar rullades och stektes klockan halv tio i ett kokhett kök. Det är något av en prestation och fortfarande på bra humör tänkte jag, what the hell, jag gör en sås också. Mina såser brukar bli för salta, smaka mjöl och åka ut i vasken, men banne mig, igår var något av en lyckokväll så nu badar köttbullarna i en timjandoftande gräddsås. Halleluja! Köttbulleförbannelsen är över.

Lägga bananer på?

På Christer i P3 pratade de tidigare i veckan om felsägningar och hade bl.a. ett inslag om uttrycket ”lägga rabarber på”. Det härstammar tydligen från att ”lägga embargo” på något. Sedan var det någon lustigkurre som förvandlat uttrycket, inte så mycket som en felsägning utan som en kul grej. Det fick mig att tänka på i somras när vi var på hemvändarfest på hemorten i norr. Min mamma tog mer än gärna hand om lilleman så jag åt, minglade, tävlade och pratade. Många ytliga samtal med gamla bekanta, men så där trevligt som det kan vara när man vet att det bara varar ett par timmar.

Anyway, en av de här gamla kompisarna frågade om sonen och jag pekar bortåt området och säger att honom har mormor lagt bananer på. Bananer? På lilleman? Hur tänkte jag där. Och vad tänkte han som frågade. Om det låg nära till hands att tänka att ”nu har mormor gone bananas” kanske man kan förklara förvirringen, men hon är en behärskad och vän person så det stämmer inte heller. Äh, frukt som frukt, det är som det där med att man kan läsa ett ord med bokstäver som är huller om buller, bara första och sista bokstaven stämmer. Andemeningen går fram. Jag redde aldrig ut det med min bekant men kan fortfarande bli bubblig av skratt när jag tänker på det. Och ikväll kommer mamma!

Ångest

Det är inte jag som är föräldraledig, jag vill inte vara det heller, inte på heltid i alla fall men när vi nu fått besked att lilleman fått förskoleplats till hösten får jag ont i magen. Ska våran lilla älskling verkligen stöka och böka med en hord läskiga ungar, få dagisbaciller och spendera större delen av dagen med andra än oss. Vilken läskig milstolpe. Huvva.

Regression

Långhelg hos svärföräldrarna innebär att man blir lite som en tonåring igen. Inte den tjuriga, truliga, men den passiva. Vi har sovmorgon varje morgon, kommer till dukade frukostbord, lämnar disken efter oss och fikar dagarna i ända. Det innebär att jag får tackla svärfar vid kassan på ICA för att få betala lite mat och blöjor. Man går långa rundor runt kvarteret för att hitta sin son, fullt upptagen och väl omhändertagen av farmor eller farfar, och jag har noll koll på när han åt mellanmål. Känner mig inte som den vuxna familjeförsörjerska jag är. Det enda nyttiga jag gjort med de extra lediga minuterna är att bestämma mig för hur jag ska rösta i EU-valet. Inte bio, inte krogen utan valsurfat. Helgens mest påtagliga bevis för att jag faktiskt är 30+.