Köttbulleförbannelsen

De gånger jag har gjort köttbullar i mitt liv går att räkna på en hand. I hate it. Inte köttbullarna i sig, men att göra dem. Det tar ju en evighet och jag har alldeles för lite tålamod att stå och rulla fina små rundlar. Jag äter gärna mammas köttbullar och lilleman älskar dem. Biffar, som jag klarar av att kladda till, är tydligen inte lika gott. Igår gjorde vi lasagne till middag och fick fin älgfärs över. Nu jädrar, den här lilla klicken ska jag förära min son tänkte jag och blandade ihop en liten köttbulledeg. Den lilla, lilla klicken blev 25 bullar. 25 köttbullar rullades och stektes klockan halv tio i ett kokhett kök. Det är något av en prestation och fortfarande på bra humör tänkte jag, what the hell, jag gör en sås också. Mina såser brukar bli för salta, smaka mjöl och åka ut i vasken, men banne mig, igår var något av en lyckokväll så nu badar köttbullarna i en timjandoftande gräddsås. Halleluja! Köttbulleförbannelsen är över.