Regression

Långhelg hos svärföräldrarna innebär att man blir lite som en tonåring igen. Inte den tjuriga, truliga, men den passiva. Vi har sovmorgon varje morgon, kommer till dukade frukostbord, lämnar disken efter oss och fikar dagarna i ända. Det innebär att jag får tackla svärfar vid kassan på ICA för att få betala lite mat och blöjor. Man går långa rundor runt kvarteret för att hitta sin son, fullt upptagen och väl omhändertagen av farmor eller farfar, och jag har noll koll på när han åt mellanmål. Känner mig inte som den vuxna familjeförsörjerska jag är. Det enda nyttiga jag gjort med de extra lediga minuterna är att bestämma mig för hur jag ska rösta i EU-valet. Inte bio, inte krogen utan valsurfat. Helgens mest påtagliga bevis för att jag faktiskt är 30+.