Hello Kitty föll inte cirkeln på läppen

I går kväll bokcirklade vi och att säga att Angela S Choi's debut Hello Kitty måste dö gjorde succé vore långt ifrån sanningen.

Fiona är 28-år, utbildad advokat med bra lön men bor fortfarande hemma och sitter hårt fast i sin familjs kinesiska arv och kultur. Familjeheder och traditionella värderingar gör henne maktlös och frustrerad och leder till desperata och absurda situationer. I jakten på en ny mödomshinna springer hon till exempel på sin gamla skolkamrat Sean som både blir hennes enda vän men även en farlig bundsförvant vilket får allvarliga konsekvenser.

Boken börjar starkt och den ironiska tonen var rolig till en början, men vi var alla överens om att viktiga frågor slarvas bort i det lite utflippade så den riktigt träffsäkra satiren jag väntar mig uteblir. Svart komik, ja, men boken hade kunnat vara så mycket mer. En av bokcirkelkollegorna kallar den "vedervärdig", men jag sträcker mig ändå till en svag trea för bokens goda avsikter och en del riktigt bra partier.

"Jag skär mig inte med rakblad. Däremot går jag omkring i skor med en decimeter höga stilettklackar dag ut och dag in. Den perfekta mixen av skönhet och smärta." "Den kroniska värken påminner mig om att jag verkligen är vid liv inne i min kropp."

 

Jag är också svag för musikreferenser i böcker så upprepningen av raderna från Smells like teen spirit tycker jag passar bra. Fiona som inte kan säga nej till sina föräldrar eller sitt kulturella arv ser Hello Kitty, en tandlös mähä utan egen vilja som sin största nemesis. I feel stupid and contagious. Jag förstår det Fiona.