Brandon lever ett till ytan sett framgångsrikt liv. Han bor centralt på Manhattan, är snygg och jobbar med vad som verkar vara reklam eller någon typ av försäljning. Det innebär i alla fall skjorta, finbyxor och grabbiga kollegor att ta en öl med efter en lyckad affär. Men relationer kan han inte utan är ensam och grav sexmissbrukare. När hans syster Sissy en dag dyker upp i hans lägenhet för att stanna på obestämd tid bryts Brandons rutiner av engångsligg, besök hos prostituerade eller bara de ensamma stunderna i badrummet och relationen syskonen emellan verkar minst sagt ansträngd. Brandons situation blir ohållbar men en nedåtgående spiral slutar inte förrän du nått botten.
På vägen dit är det mörkt och skamfullt men med en stor mängd övertydliga (och nakna) detaljer som blandas med försiktiga antydningar om orsak och verkan blir det hela väldigt bra. Och tragiskt.
Brittiske Steve McQueen har skrivit och regisserat filmen och för andra gången castar han multitalangen Michael Fassbender i huvudrollen. Honom har jag den sista tiden sett som Rochester i Jane Eyre, som robot i Phrometheus och evil mutant i X-men: First Class, och ja, han fixar samtliga roller utan större anmärkning. Jag kommer definitivt att försöka se McQueens och Fassbenders tidigare samarbete Hunger inom en snart framtid.
I min hylla finns bland annat följande titlar på R:
Roms portar, den första delen i Conn Igguldens Kejsarserie om Gaijus uppväxt, han som en dag ska bli en av de största härskarna och härförarna. Med en romanförfattares friheter lyckas Iggulden dramatisera Julius Caesars liv utan att vara någon historisk avhandling.
Nästa bok på samma tema står oläst i hyllan. Romarblod av Steven Saylor skall vara en detektivroman som utspelas i antikens Rom och köptes in till semestern för något år sedan men har inte lyckats locka till läsning...inte än i alla fall.
Resan ut är Virgina Wolfs debutroman som kom i svenska översättning för ett par år sedan. Den här lade jag åt sidan då jag irriterade mig en hel del på fotnötterna (ja, jag är en så'n) även om jag är nyfiken på resan som Rachel gör till Sydamerika, bland annat i sällskap av Mrs Dalloway! Språket var bitvis helt fantastiskt och jag har alla ambitioner att fortsätta med Wolfs debut vid tillfälle.
Ralph's party är en av Lisa Jewels bästa böcker, även om det nu var länge sedan jag läste något av henne. Ralph och Smith är bästa vänner och delar lägenhet men när båda intresserar sig för deras nya rumskompis uppstår så klart en del utmaningar. Finns visst en fortsättning, Efter festen, den borde kanske blir nästa Jewel då lite engelsk kvalitetsfeelgood behövs?
Vi styr österut i veckans Stadsbesök hos Enligt O. Eller allt är ju relativt. En kollega till mig visade en världskarta sedd ur ett Japanskt perspektiv med Europa i väster och Amerika österut med kommentaren "How come we are called the far East, we are right there in the center!" Långt är det i alla fall. Jag har aldrig varit i Asien och skulle gärna besöka Japan och Tokyo som har något magiskt och lockande över sig.
Osäker på om det blir Tokyo, men Muriel Barberys nästa roman ska visst utspela sig i Japan, något jag ser enormt mycket fram emot. Redan i Igelkottens elegans spelade Japansk kultur, film och inte minst haiku en stor roll. Sedan succén med Igelkotten har Barbery varit bosatt i Japan en period, något som hennes man Stéphane Barbery förevigat med underbara bilder som du kan se här.
Annars hoppas jag att fler av Yoko Ogawas böcker översätts till svenska då hon var en mycket trevlig bekantskap i En gåtfull vänskap och en intressant, kvinnlig representant för det japansk litteratur som för tillfället domineras av Murakami.
En av mina favoritfilmer Kill Bill 1 gör ett våldsamt (nähä?) nedslag i Tokyo då berättelsen om O-Ren Ishii rullas upp, från den tragiska barndomen, hur hon tar över som boss i stadens maffia till hon möter hämnerskan Beatrix Kiddo och hennes samurajsvärd. Den gemensamma nämnaren är att blodet flyter.
För att inte avsluta så våldsamt, en dikt av Issa.
Jag noterar en stor förbättring på näthandlarnas julklappstips i år. Både Adlibris och CDON har tagit bort de uråldriga rubrikerna "Till henne" och "Till honom". Hurra för dem! Bara Bokus håller fast vid uppdelningen men i år rekomenderar de i alla fall 50 shades of Grey till pappor! Moahahah, skoja bara. Det är så klart deckare och musikbiografier.
Viket är det mest könsbarriärsbrytande julklappstips du har? The Walking Dead till mormor? Hit me!
Efter sommaren, och det var ju ett tag sedan, kom jag helt av mig med "I min bokhylla"-inläggen så de ska avslutas innan året är slut. Här kommer P:
Presidentens hustru, om biblotekarien Alice Blackwell som blir USAs första dam, både till sin egen förvåning och andras förvåning. Bra bok löst baserad på Laura Bushs liv och leverne vilket gör det hela än mer spännande.
Pojkår är en av få Nobelpristagare i min hylla och är även den delvis biografisk och delvis påhittad. Huvudpersonen John växer precis som J.M Coetzee upp i medelklassens Sydafrika och har många frågor och funderingar kring vuxenvärlden omkring sig. Påminner mig att jag fortfarande har Ungdomsår oläst i hyllan.
Pompeji av Robert Harris utspelar sig under några heta sommardagar år 79 e.kr. Genom fyra olika personers ögon skildras de händelser som leder fram till Vesuvius utbrott vars konsekvenser någon väl knappast har missat.
Pelikanfallet, en Grishamklassiker i ett tummat pocketexempler som hängt med länge. När jurudikstudenten Darby Shaw kommer för nära sanning om mordet på två domare i Högsta Domstolen råkar hon och många omkring henne illa ut eftersom girighet är en världens starkaste drivkrafter.
För mig behövs det inte mycket av New York i film eller litteratur för att jag ska smälta och eftersom staden är så frekvent förekommande är det lite svårt att gallra inför veckans stadsbesök där uppmaningen är att presentera "en bok eller flera, kanske en film, en pjäs, en sång, ett konstverk eller något annat kulturellt".
Generellt är powerparen Hustvedt/Auster och Krauss/Safran Foer samt David Levithan de jag främst förknippar med starka och ofta underbara porträtt av staden. Nicole Krauss Kärlekens historia slutar på en bänk i Central Park och är något av det bästa jag läst.
Patti Smiths Just kids är en orgie av New York-kultur från 60- och 70-talen och är ett måste för musik- och kulturnörden, även om det är galet mycket namedropping i boken. I samband med denna bör man också leta rätt på den eminenta dokumentären Black White + Grey om en av bokens huvudpersoner, konstnären Robert Mapplethorpe och konstsamlaren Sam Wagstaff.
Vill du ha lite lättare underhållning och som jag är svag för dansfilmer, hur tunn handlingen än är, finns till exempel Center Stage om en grupp ungdomar från olika delar av landet som börjar på balettakademin i NY och de intriger som hör dansens värld och prestationsångesten till.
TV-serien Suits utspelar sig på en advokatbyrå på Manhattan där den arrogante Harvey Specter rekryterar talangen Mike Ross till sin högpreseterande byrå trots att Mike är långt ifrån någon advokat. Men, fake it 'til you make it! Jag hoppas att säsong 2 snart kommer till svensk tv för ända sedan Lagens Änglar via Ally McBeal har jag varit svag för advokatserier.
New York är inte bara överrepresenterad i litteratur och film utan även i musiken. Jag bjuder på en underbar gammal goding från innan jag ens var född, som fick sin revival på 90-talet tack vare Tarantinos Jackie Brown.
Fler rese- och bokminnen till New York finns här och här.
I går kväll bokcirklade vi och att säga att Angela S Choi's debut Hello Kitty måste dö gjorde succé vore långt ifrån sanningen.
Fiona är 28-år, utbildad advokat med bra lön men bor fortfarande hemma och sitter hårt fast i sin familjs kinesiska arv och kultur. Familjeheder och traditionella värderingar gör henne maktlös och frustrerad och leder till desperata och absurda situationer. I jakten på en ny mödomshinna springer hon till exempel på sin gamla skolkamrat Sean som både blir hennes enda vän men även en farlig bundsförvant vilket får allvarliga konsekvenser.
Boken börjar starkt och den ironiska tonen var rolig till en början, men vi var alla överens om att viktiga frågor slarvas bort i det lite utflippade så den riktigt träffsäkra satiren jag väntar mig uteblir. Svart komik, ja, men boken hade kunnat vara så mycket mer. En av bokcirkelkollegorna kallar den "vedervärdig", men jag sträcker mig ändå till en svag trea för bokens goda avsikter och en del riktigt bra partier.
"Jag skär mig inte med rakblad. Däremot går jag omkring i skor med en decimeter höga stilettklackar dag ut och dag in. Den perfekta mixen av skönhet och smärta." "Den kroniska värken påminner mig om att jag verkligen är vid liv inne i min kropp."
Jag är också svag för musikreferenser i böcker så upprepningen av raderna från Smells like teen spirit tycker jag passar bra. Fiona som inte kan säga nej till sina föräldrar eller sitt kulturella arv ser Hello Kitty, en tandlös mähä utan egen vilja som sin största nemesis. I feel stupid and contagious. Jag förstår det Fiona.
