Bokåret 2011

Jag använder samma mall som förra året då jag summerar bokåret som gått. Då hittade jag den hos enligt O.

Bästa boken jag läst i år är:
Högst betyg får Timmarna av Michael Cuningham som var ett fynd i sommartugehyllan samt Nicole Krauss Kärlekens historia som jag fullkomligt älskade. Båda författarna var dessutom nya bekantskaper!

Sämsta boken jag läst i år är:
Hundraåringen som bla bla bla. Blä.

Störst förhoppning hade jag på:
Jag har stora förhoppningar på de flesta böcker jag tar mig an och i år var kanske "pressen" störst på Cirkeln, Presidentens hustru, Här ligger jag och blöder och Flickan från Ingenstans och ingen av dem gjorde mig besviken.

Mest besviken blev jag över:
Den stora bloggälsklingen En dag av David Nicholls levde inte upp till mina höga förväntningar vilket alltid är tråkigt, men då kanske filmen blir en bättre upplevelse. Jag får kolla in det när den kommer på DVD i februari.

Så här utmärkte sig läsåret 2011:
Bokklubben som startade i början av året har självklart haft stor inverkan på min läsning, den har bjudit på underbar läsning med fantastiskt bokprat och fått mig att läsa flera nya författare. Hälften av alla böcker jag läst i år är faktiskt skrivan av för mig nya bekantskaper, vissa som uttalat stod på min "att läsa" lista, andra som dök upp mer oväntat. 50% nytt är inte dåligt och av dem blev även flera favoriter som jag definitivt kommer återvända till.

För första gången deltog jag i år i flera pocketbyten anordnade av En bok om dagen vilket var en mycket roligt upplevelse, både att få och att ge! En ny elektronisk apparat i hushållet innebar även att jag provat e-böcker vilket är ett helt OK alternativ för t.ex. bokklubbsval jag inte känner för att köpa.

Alfabetsutmaning 2011 - summering

Nej, det här var verkligen ett uselt facit. Syftet var att beta av några av de många olästa böckerna i hyllan, men det kom en bokrea, en bokklubb, lite sommarpocketinköp, fina pocketbytarpaket, en USA-resa och inte minst en bokslukande sambo emellan mig och målet. Jag lyckades under året läsa tre, just det TRE böcker, som var inköpta före 1 januari 2011. Det var fina Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld och Sharp Objects av Gillian Flynn redan i Januari. Sedan dröjde det till maj innan jag plockade fram En dag av David Nicholls ur hyllan.

Det kan alltså bara bli bättre. Jag ska inte nämna ordet köpstopp, det är för orealistiskt, men jag kan lova att Alfabetsutmaningen 2012 kommer att gå mycket bättre.

The social network

Jag är sist på bollen i många fall, som det här med Facebook som jag fortfarande inte testat, men fenomenet är ju ändå omöjligt att undvika. Årets sista månad ser jag i alla fall äntligen filmen om hur det (kanske) gick till när nätverket föddes, växte för att sedan fullkomlig explodera i popularitet. Och det är en fascinerande historia.

2003 går 19-årige Mark Zuckerberg på Harvard. Han är utan tvekan ett programmeringsgeni medan hans sociala kompetens lämnar lite att önska. Efter att blivit dumpad går han lite småberusad hem och både bloggar lite väl oansvarigt som hämnd och hackar sig sedan in på alla elevhems kataloger för att lägga upp foton på universtitetets tjejer för alla att betygsätta. Facemash får inte bara Harvards nätverk att krascha, det leder även till reprimander för Zuckerberg men framför allt så får några av universitetets entreprenörer upp ögonen för hans kunskaper. En idé, en månads programmering, några rättegångar och ett okänt antal miljoner i uppgörelser som inkluderar tystnadsklausuler och Facebook är ett faktum. Resten är historia.

Aaron Sorkin, skaparen av en av mina favoritserien The West Wing och David Fincher som nu senast regisserat The girl with the dragon tatoo utgör ett fint team men framför allt är det casten med Jesse Eisenberg i spetsen dom gör det här till en rolig och intressant som engagerar. Jättebra! (4+).

Jag skulle gärna läsa David Kirpatricks The Facebook effect för ännu mer kuriosa om det världsomspännande fenomenets födelse.

Nötter för den allergiske

Till skillnad från förra året har vi en ytterst fröjdefull jul där vi tar det lugnt och äter gott, men har bytt ut den kokta skinkan mot lufttorkad och baconlindade dadlar. Jag har fölorat mig i mys-rysiga The Graveyard book och vi ser mer och mindre bra filmer om kvällarna, småsega The American (2+) och spännande Hanna (3) hittills under helgen.

Och i kväll, efter test av lillemans julklapsspel, middag med svärföräldrarna och med ett glas rött vin vid min sida har jag ägnat mig åt Enligt O's julnötter. Gör det du med om du vill klura lite så här i mellandagarna!

Julglädje Galore!

Både jag och sonen hade väntat otåligt på det gröna paketet vi visste var på väg. Han är väl medveten om det fina och goda som brukar finnas i dem och igår fick vi så äntligen öppna skatten. En bild gör tyvärr inte innehållet rättvist, den ser alldaglig ut, men innehållet var magiskt.

The graveyard book av Neil Gaiman, en av min bokväns egna favoriter som jag länge velat läsa, dessutom i en vacker engelsk utgåva. Den här ska bli årets jullovsläsning!

I det sista regnet av Janesh Vaidya är en uppväxtskildring som utspelar sig i södra Indien och verkar vara varm och lite filosofisk och den väcker definitivt min nyfikenhet.

Båda böckerna är verkligen lyhört utvalda av Secret Santa. Utmärkt! För att inte tala om det övriga innehållet: Julpynt i form av en stjärna och ett hjärta i metall, dessa förvärvades genast av lilleman och hänger i hans rum. En pin från the literary gift company med ett Virginia Woolf citat "Books are the mirror of the soul", bordsdekorationer med både med jul- och boktema, ett tomtebokmärke, pepparkakskolor och en julig chokladkaka som vi faktiskt höll oss från att öppna även om det var svårt. Så fint, genomtänkt och generöst. Stort TACK till min bokvän som lämnade en ledtråd i form av alfapetsbrickor vilket fick mig att ana att avsändarens blogg kan se ut så här:

Hårda klappar

Jag ska ha tomteverkstad och slå in paket till mina två killar. Lite julstämning ska jag väl kunna framkalla i spöregnet!?

En gåtfull vänskap

Yoko Ogawa har gjort en Muriel Barbery och använt sin passion för matematik och vävt in den i en synnerligen fin roman, precis som Barbery gjorde med filosofi.

I En gåtfull vänskap berättar en kvinna utan namn om sin tid som hushållerska hos doktorn, en äldre matematikprofessor som efter en olycka för mer än 20 år sedan bara kan minnas saker 80 minuter åt gången. Men formler, problemlösning och sin pedagogiska förmåga har han kvar. Trots att kvinnan varje morgon måste peka på en av doktorns minneslappar och förklara vem hon är växer en vänskap fram mellan dem, inte minst tack vare kvinnans son som går under namnet Roten ().

I en kommentar till det här inlägget undrade Josefin som lyssnat på boket i P1-följetongen hur det var att läsa om alla formler och tal, och svaret är att det funkade alldeles utmärkt. För mig blir det tydligare vad vänskapliga eller perfekta tal är när jag ser det nedskrivet. Jag förstår inte alla matematiska resonemang, precis som Barberys filosofi ibland passerade ovanför mitt huvud, men endel böcker känner man sig helt enkelt rikare efter att ha läst och denna är precis en sådan. Det som tråkar ut mig lite är inte matematiken utan de många detaljerna kring baseball, men samtidigt ger det mig insikt och kuriosa om vardagen i Japan.

Men i 350 sidor fascineras och imponeras jag av den matematiska vetenskapen och myser över den gåtfulla vänskapen mellan doktorn, hans hushållerska och pojken Roten som Ogawa skildrar. Jag hoppas att fler av hennes böcker snart kommer i svensk översättning.

Trolljägaren

Tre folkhögskolestundenter i Norska Volda gör ett reportage om mystiske Hans som dyker upp med sin Landrover i bygden då och då. De kopplar snart samman hans närvaro med tjuvskytte av björn, men deras ihärdiga undersökning leder dem i stället till ett avslöjande ingen hade kunnat drömma om. Med livet som insats de följer med Hans, en norsk hjälte, på trolljakt.

Det här är både fantasifullt och underhållande i vacker norsk natur och med fantastiska specialeffekter. Blanda lite Blair Witch Project och Grizzly Man med Expedition L så får du Trolljägaren, en norsk mockumentär som jag tycker det är värt att kika på om du har en och en halv timme att avvara i vinter (3+).

Grönt paket på väg...

Fyllt med lite Merry Christmas och Joyeux Noël. Personliga favoriter som jag hoppas passar min unga bokvän också. Enjoy!

Alternativ julklapp

Hurra, i dag börjar Musikhjälpen i P3! För fjärde året i rad blir det en vecka med gäster, livemusik och enbart våra önskade låtar som spelas i P3. Det blåser och regnar sidledes i Göteborg men jag hoppas ändå att många hittar ner till Gustav Adolfs Torg med sina spargrisar. Eller så sitter du hemma i värmen och skickar in låtönskningar via datorn eller SMS.

Jag har på radion mest hela dagarna och ser fram emot att få höra just dina önskningar! Stor eller liten gåva, den hjälper Radiohjälpens tema "Flickors rätt till utbildning" och så hamnar det faktiskt på ditt karmakonto....

*Från en riktig energikick på Konserthuset i söndags. +++++

Fem plus till Timbuktu & Damn!

Tematrio - Julklappsönskningar

I min omgivning är jag i princip enväldig inköpsansvarig för de hårda paketen. Jag kan inte komma ihåg när jag fick en bok i present senast (förutom bokbytena förstås!). Men önska kostar ingenting så visst kan jag lista några drömmar i veckans tematrio. Berätta om tre böcker du önskar dig i julklapp!

När jag lät dig gå av Gayle Forman, fortsättningen om Mia och Adam tre år efter tragedin som fina Om jag stannar kretsar kring.

Det stora huset eller Man utan minne av Nicole Krauss eftersom Kärlekens historia är den bästa bok jag läst i år och jag vill ha mer av underbara Krauss!

Goda dagars magi av Petter, Sleepy och Camilla Cherry. En riktig presentbok med texter och mängder av fotografier om den svenska hiphopkulturen.

Här ligger jag och blöder

Mitt val till bokcirkeln i november föll på förra årets Augustvinnare Här ligger jag och blöder där jag kastas rätt in i Majas smärta när hon på en bildlektion råkar såga av en bit av tummen. Aj. Aj aj. Hur smärtsamt det än var anar jag att omgivningens misstankar om att det var avsiktligt gör lika ont, för att inte tala om det faktum att Majas mamma Jana inte hör av sig trots otaliga meddelanden. Det närmar sig den var-annan helg som Maja spenderar hos Jana och den oroskänsla som funnits slår ut till full ångest när Maja anländer till ett tomt hus där Janas alla saker finns kvar, till och med mobiltelefonen.

"Nähä, om man skulle ta och utecklas lite i den här krisen" blir slutligen Majas devis och så följer några kaosartade dygn där jag håller på att gå sönder över hennes ovilja att kommunicera och ta hjälp av framför allt sin pappa som hon har ett komplicerat förhållande till. Han är i ärlighetens namn är lika dålig på kommunikation han, men han är Majas trygga punkt som straffas med tidlösa tonårsfasoner i kombination med det nutida då kränkningen också sker via hans kapade facebookkonto och hackade e-mail. Maja klarar mycket, men ensam är inte stark och med tummen i bandage och stickor i foten hittar hon som tur är en del nya bekantskaper att ta hjälp av på vägen.

Här ligger jag och blöder är rolig, sorglig och charmig, charmig. Jenny Jägerfeld är träffsäker och lyckas skapa fullkomlig igenkänning från mina egna tonår, skapa karaktärer jag både älskar och irriterar mig på samtidigt som hon undviker de värsta klyschorna vilket gör att det här blir en bok jag vill sätta i händerna på alla, tonåringar, tonårsföräldrar, ja alla som varit tonåring. Utom sambon M, han skulle inte klara det första kapitlet och detaljerna kring den avsågade tummen. Men humorn och svärtan, den skulle även han uppskatta.

The Help

Jag misslyckades. Planen var att först läsa Kathryn Stocketts omtalade bok eftersom det är så jag brukar vilja ha det. Men med filmen tillgänglig i utbudet på en åtta timmars flygning kunde jag inte hålla mig.

Skeeter återvänder till sin hemstad i Mississippi efter collegestudier för att skaffa sig erfarenhet som journalist. Genom att inte ha giftermål som det ultimata målet sticker hon genast ut bland sina barndomsvänner som de flesta redan är fullfjädrade hemmafruar med hus och hemhjälp för att själv kunna ägna sig åt bridge och välgörenhet i stället för hushållsarbete eller barnuppfostran. Genom att även visa de hemhjälperna intresse urskiljer sig Skeeter än mer eftersom Mississippi på 60-talet fortfarande är starkt segregerat. De hade några av de hårdaste raslagarna och medborgarrättsrörelsen mötte stort motstånd och fick betala höga pris för sin kamp.

Idén att intervjua kvinnorna som är en så stor del av många människors liv, intimt inblandade i det vardagliga livet men som inte får lov att nyttja samma toalett som sina arbetsgivare, växer sig starkare allt starkare för Skeeter om hon bara får kvinnorna att ställa upp med sina berättelser.

Precis som när jag tittar på Mad Men slås jag av hur skrämmande nutida rassegregationen och kvinnosynen är, det är 1960-tal vi pratar om inte 1860 och det är det mest skrämmande av allt. The Help är ömsom upprörande, ömsom vacker, roligt och sorglig, men även rätt lång och ibland lite väl långsam. Dock ett utmärkt tidsfördriv och fint sällskap över Atlanten. (3)