The Help

Jag misslyckades. Planen var att först läsa Kathryn Stocketts omtalade bok eftersom det är så jag brukar vilja ha det. Men med filmen tillgänglig i utbudet på en åtta timmars flygning kunde jag inte hålla mig.

Skeeter återvänder till sin hemstad i Mississippi efter collegestudier för att skaffa sig erfarenhet som journalist. Genom att inte ha giftermål som det ultimata målet sticker hon genast ut bland sina barndomsvänner som de flesta redan är fullfjädrade hemmafruar med hus och hemhjälp för att själv kunna ägna sig åt bridge och välgörenhet i stället för hushållsarbete eller barnuppfostran. Genom att även visa de hemhjälperna intresse urskiljer sig Skeeter än mer eftersom Mississippi på 60-talet fortfarande är starkt segregerat. De hade några av de hårdaste raslagarna och medborgarrättsrörelsen mötte stort motstånd och fick betala höga pris för sin kamp.

Idén att intervjua kvinnorna som är en så stor del av många människors liv, intimt inblandade i det vardagliga livet men som inte får lov att nyttja samma toalett som sina arbetsgivare, växer sig starkare allt starkare för Skeeter om hon bara får kvinnorna att ställa upp med sina berättelser.

Precis som när jag tittar på Mad Men slås jag av hur skrämmande nutida rassegregationen och kvinnosynen är, det är 1960-tal vi pratar om inte 1860 och det är det mest skrämmande av allt. The Help är ömsom upprörande, ömsom vacker, roligt och sorglig, men även rätt lång och ibland lite väl långsam. Dock ett utmärkt tidsfördriv och fint sällskap över Atlanten. (3)