Jag har turen att jobba på en arbetsplats som har en Filmklubb! I går såg vi den sexfaldigt Oscarsbelönade The Hurt Locker. Ett bombröjningsteam i Irak förlorar sitt omtyckte befäl och efterföljaren visar sig ha en tuff, våghalsig attityd till jobbet och teamarbete vilket sätter extra press på gruppen i en redan kaotisk situation.
Det senaste årets framgångar för Bigelow och The Hurt Locker kom inte helt enkelt. 2008 när filmen gjordes var det svårt att hitta en distributör. Det var då inte läge att visa en film om en tuff vardag i Irak. Men det är just det. Detta är vardag för alltför många människor, från båda lägren, och en stor massa civila där emellan.
Att filmen kammade hem de tre tyngsta priserna på Oscarsgalan för bästa film, regi och manus gjorde förväntningarna extra höga och nej, besviken blev jag inte för filmen är välskriven och mycket välspelad. Ändå har jag lite svårt att se att detta var förra årets bästa film. Emellanåt känns det lite korthugget. Av filmens x-antal bombröjningsscener hade ytterligare några minuter kunnat ägnats åt de resonemang kring dilemman och det som finns under personens yta som man vid vissa tillfällen anar. Det lutar åt att betyget landar på 4-.
War's dirty little secret is that some men love it. I'm trying to unpack why, to look at what it means to be a hero in the context of 21st-century combat. Kathryn Bigelow.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar