Jag hade en nära-döden upplevelse i fredags. Orsaken var ett spinningpass med en 35-år ung kropp som av både bra och dåliga skäl inte har tränat på flera månader (och till mitt försvar, en oerhört varm träningslokal). Min nya giv är därför att de kvällar jag inte lägger lilleman, ungefär var annan, ska jag inte sätta mig framför datorn eller i soffan utan gå ut på promenad
- Det ska jag med göra, hänger M på, precis som när jag uttalade godisstoppet för ett par veckor sedan, så nu kan vi fortsätta peppa varandra. Ärligt talat har det inte varit någon utmaning de senaste kvällar som passerat, ljusa och ljumma, och tid att läsa och se film finns det gott om ändå.
Jag var lite irriterad över att jag inte hunnit göra någon ny musikblandning i telefonen som jag ärvde av M för någon månad sedan, eftersom jag har en föreställning av vad "motionsmusik" ska vara. Men att vara utlämnad till någon annans blandning var en mycket rolig upplevelse. Jag kastades tillbaka till nittiotalet med Dinosaur Jr, Waterboys och Smiths och hann med några nya godingar som Frida Hyvönen, Joel Alme och Patrick Park. Till och med Sophie Zelmani, som jag aldrig skulle sätta på själv, passerade utan problem.
Nu ser jag fram emot att klara av en cykeltur med 13 kg son utan att se stjärnor.
Jag är själv i högsta grad otränad men försöker nu också ta mig ut på promenader varje kväll jag inte nattar. Tack och lov för våren säger jag bara, jag var igång ordentligt med promenader ändå fram tills snön kom i höstas men nu börjar jag bli riktigt sugen igen. Det är en fröjd att få komma ut och umgås med vårfåglarna:)
SvaraRaderaJa, och magnolia- och körsbärsträd! Det behöver inte vara länge men det är attan att det ska vara så svårt att ta sig för.
SvaraRadera