Sometimes it's hard to remember that tomorrow is as close as yesterday

Jag är inte helt begeistrad i Säkert!/Annika Norlins svenska version av My home town. Första gången jag hörde den blev jag riktigt irriterad men numera går den knappast att undvika eftersom jag lyssnar på P3 dagarna i ända och jag börjar vänja mig. Låten i original kvalar nästan in på min topp 50 lista, kanske mest för att den är så sprängfylld av minnen från tonårslivet i Norrbotten, inte så långt från ”Schellefte” där the Wannadies gänget startade. Det var tiden med första konsertbesöken, första pojkvännen, timlånga samtal med kompisar man precis skiljts från i skolan, då CD skivor kostade nästan 200:- och när jag inte vågade erkänna att jag inte förstod vad folk menade när de sa att något var ”indie”. Förhoppningsvis gör de otaliga spelningarna i radio att folk även letar upp originalet från 1990.