I helgen hälsade vi på vänner som är med våg. M klättrade upp på den och fick världens kris då han inser att de konstanta 72 kilo som han haft sedan tonåren fått några kompisar. Inte jättechockerande för en pappaledig 35-åring kan jag tycka, men det är hans kris, hans rätt. Gottegrisen och anti-sportaren svär att han ska sluta fika, äta godis och börja springa! Det är bara för mig att hänga på med en gång för det här är ett uttalande på miljonen. Jag ska skriva ett kontrakt i blod medans de där extrakilona fortfarande finns färskt in hans minne. Det här kan ju faktiskt vara min chans att komma ur de dåliga undanflykternas träsk. Fast jag behöver nya träningsskor och så ska jag ska bara bli HELT fri från min förkylning tänker jag när jag svänger förbi Dahls och köper med mig min vanliga frukostfralla och latte (fast idag med lättmjölk). Och nästa vecka uppe hos mor och far ska jag bara fika till eftermiddagskaffet.
Ja, det det finns några vanor att bryta, men hur svårt kan det vara!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar