
måndag 30 januari 2012
Gult är inte fult!
Nu har jag redan ett knallgult skåp som jag är sjukt nöjd med, men hade jag inte det, skulle jag genast åka till IKEA och skaffa nya, färglada Billy. Så rolig färgklick.


Tematrio - Olästa författare
Förra året var faktiskt varannan bok jag läste skriven av en för mig ny författare, vilket är ett ovanligt bra facit. Av dessa blev några genast favoriter som jag definitivt kommer att återvända till, men självklart finns det många kvar att upptäcka. Lyran ber i veckan: Berätta om tre författare ni ännu inte läst, men har lust att läsa! Var börja? Jo, med dem där jag redan har titlar hemma. 2012 blir kanske deras år?Joyce Carol Oates. Blonde köpte jag på en bokrea för flera år sedan och i det första bokbytet jag deltog i förra året hade Erika vänligheten att skicka mig Dödgrävarens dotter. Jag tar fram och känner på dem ibland men än så länge står de i hyllan och mognar.
Chimamanda Ngozi Adichie. Det andra bokbytet skickade Cinnamon mig en av sina egna favoriter, Lila hibiskus. Den har följt med i packningen på några resor men är än så länge oläst. Skärpning!
Naomi Novik införskaffades i jakten på ett nytt fantasyäventyr och även om serien om draken Temeraire enligt M inte fyllde tomrummet efter t.ex. Harry Potter så vill jag verkligen läsa både Hans Majestäts Drake och Jadetronen som står i hyllan.
söndag 29 januari 2012
Liten blir stor
onsdag 25 januari 2012
Lovande line-up
Det är bara Januari och redan har Way Out West bokat några av mina favoriter till sommarens event. I morgon släpps biljetterna och jag antar att än fler superbokningar är att vänta till den nu tre dagar långa festivalen. Det blir till att boka in en helg i Slottskogen även i år!
torsdag 19 januari 2012
Kniven i hjärtat
I går avhandlade bokcirkeln Kniven i hjärtat av Björn Ranelid. Vi var alla noviser vad gäller Ranelids verk men de flesta av oss hade en klar bild av författaren och kanske en del förutfattade meningar om boken. För mig var det definitivt en utmaning och det var med lite tveksamhet jag tog mig an min första roman av Ranelid. Det blev även den första roman jag lånade elektroniskt och läste på vår aj-päd. Bra upplevelse, absolut, framför allt gillade jag att göra bokmärken med kommentarer elektroniskt.Handlingen cirkulerar kring livstidsdömde David som efter en lång tid utan kontakt med sin familj som han förlorade genom sitt brott, plötsligt får besök av tonårssonen Kasper. Under sin tid i fängelset och i samtal med en författare som skall föreviga Davids och Kaspers historia blickar David tillbaka på sin barndom, sitt yrkesliv, sin familj och det fruktansvärda brott som ingen, inte ens han själv kan försonas med. Just det väcker en del tankar. Vilket brott skulle göra att jag förskjuter min pappa eller min son. Finns det brott som är oförlåtliga? Det är så klart en tanke som är för svindlande att tänka, det skulle vara något av min värsta mardröm.
Grundberättelsen har en spännande nerv, den är bra och tänkvärd, upplägget intressant, men för mig försvinner handlingen och känslorna tyvärr i den oändliga raden upprepningar och ett väldigt speciellt språk. Jag har förstått att den Ranelidska stilen är rätt unik och något man antingen älskar eller ställer sig lite mer tveksam till.
För mig blir det lite som avsnittet i Vänner när Joey låtsas äga en Porsche och klär ut sig som han tror att en porscheägare ska. Resultatet blir att Ross undrar:
– What happened, did a Posche throw up on you?
En text kan med fördel kryddas av liknelser och bildspråk, eller som i Kniven i hjärtat stapla dem på varandra så att de ”vanliga” textraderna blir sällsynta. Antingen älskar man just det eller så tänker man som jag, att texten är nedspydd av aforism på aforism som i enstaka fall är riktigt tjusiga, men som i den här mängden blir betydelselösa.
Det låter hårt och det är inte så att jag hatar det, men jag blir trött och föga imponerad i det här fallet. Däremot blir jag nyfiken på om det är genomgående för allt av Ranelid och kan absolut tänka mig att läsa något mer. Men ett hängivet fan av de Ranelidska aforismerna blir jag nog aldrig.
söndag 15 januari 2012
Helgens bästa läsning...
Några biljetter är säkrade men det är inte klart om det blir jag själv, tillsammans med M eller kompisen S som går. Vid några tillfällen har vi dock barnvakt och kan gå tillsammans eftersom festivalen sammanfaller med lillemans 4-års dag.
Nedan, min urvalslista:
söndag 8 januari 2012
The graveyard book
Slutet av det gamla året och början på det nya tillbringade jag alltså i Gaimans magiska värld på och kring Kyrkogården där en liten pojke av en slump eller lycklig försyn hamnar samtidigt som resten av hans familj går ett mörkt öde till mötes. Förövaren, the man Jack, spårar barnet till Kyrkogården men där sluter kyrkogårdsinnevånarna med Mr och Mrs Owens i spetsen upp bakom pojken och ger honom skydd. Där, bland döda och odöda blir han Nobody Owens. Samtdigt som världen utanför fortfarande är farlig för honom får han även på sin trygga hemmaplan uppleva äventyr bortom sin vildaste fantasi.
Tack Maria på I bokens värld är allt möjligt för att du skickade mig denna fina version av din favorit. Självklart älskar jag också Bods äventyr på kyrkogården, hans vänner, gamla och unga, deras språk och berättelser från svunna tider, mystiken och äventyren. Inte minst gillar jag illustrationerna som dyker upp lite här och där. Det var en prima start på det nya läsåret!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)