Jag hade en nära-döden upplevelse i fredags. Orsaken var ett
spinningpass med en 35-år ung kropp som av både bra och dåliga skäl inte har tränat på flera månader (och till mitt försvar, en oerhört varm träningslokal). Min nya giv är därför att de kvällar jag inte lägger lilleman, ungefär var annan, ska jag inte sätta mig framför datorn eller i soffan utan gå ut på promenad
- Det ska jag med göra, hänger M på, precis som när jag uttalade
godisstoppet för ett par veckor sedan, så nu kan vi fortsätta peppa varandra. Ärligt talat har det inte varit någon utmaning de senaste kvällar som passerat, ljusa och ljumma, och tid att läsa och se film finns det gott om ändå.
Jag var lite irriterad över att jag inte hunnit göra någon ny musikblandning i telefonen som jag ärvde av M för någon månad sedan, eftersom jag har en föreställning av vad "motionsmusik" ska vara. Men att vara utlämnad till någon annans blandning var en mycket rolig upplevelse. Jag kastades tillbaka till nittiotalet med
Dinosaur Jr,
Waterboys och
Smiths och hann med några nya godingar som Frida
Hyvönen, Joel
Alme och
Patrick Park. Till och med
Sophie Zelmani, som jag aldrig skulle sätta på själv, passerade utan problem.
Nu ser jag fram emot att klara av en cykeltur med 13 kg son utan att se stjärnor.