Roligt och romantiskt

I bokfrågornas ABC hos Lilla O var det i veckan snarare svårt att begränsa sig eftersom jag kommer att tänka på en lång lista med svar på R. Det får bli några riktigt gamla favoriter.

1. Har du läst någon bok som kretsar kring en rättegång?
Ja flera av kungen av juridiska dramer, John Grisham. Juryn med många år på nacken utspelar sig i södra Mississippi under rättegången mot Carl Lee Hailey som tagit rättvisan i egna händer och skjutit två män som våldtagit hans 10-åriga dotter. Generellt är jag är svag för rättegångsscener i både böcker och filmer när sanningar och intriger rullas upp (tänk ”You can’t handle the truth!” i A few good men).

2. Har du någon romantisk favoritbok?
Hmm, romantik är kanske inte min starka sida, men klassiska Jane Austen och favoriterna Förnuft & känsla samt Stolthet & fördom är romantik personifierad, både tidseran de speglar och kärleksförhållandena.

3. Religion påverkar oss antingen vi är troende eller inte. Berätta om en bok där religionen har betydelse.
enligt Maria Magdalena av Marianne Fredriksson är skriven med inspiration av uppgiften att Maria också var en av Jesus lärjungar och här får vi höra hennes version som ger ett annorlunda perspektiv på kristendomen.

4. Slutligen vill jag att du berättar om en riktigt rolig bok!
Hyllorna här hemma är fulla av roliga böcker då framför allt sambon är mycket svag för denna kategori. Hans fniss gör mig så klart nyfiken. I Kan innehålla nötter av John O'Farell tar Alice och David begreppet curlingföräldrar till en helt ny nivå i sin hysteriska jakt på perfektion i familjelivet.

Till skogs

Det är hög tid att upptäcka en ny deckarförfattare. På senare år är det bara Peter Robinsons kommissarie Banks jag följt och några andra få mer sporadiskt. Irländska Tana French debut Till skogs sägs följa samma anda som Dennis Lehane och i min värld är det en väldigt hög standard att leva upp till då Lehane är min favorit i spänningsgenren. Förutom det lite suggestiva, mörka är likheterna också en rå men hjärtlig vänskap mellan huvudpersonerna, i Till skogs de två poliserna Cassie Maddox och Rob Ryan.

20 år tidigare hette Rob Adam och hittades paralyserad och blodig i en skog medan hans två vänner och ständiga vapendragare är spårlöst försvunna. Adams minne av timmarna i skogen är helt blankt och barnen återfinns aldrig. Familjen flyttar och Adam blir Rob, som efter många år återvänder till Irland för att bli polis. Han är en cool katt och påläggskalv på mordroteln fram till den dag då ett nytt fall landar på hans bord. En ung flicka har hittats mördad i utkanten av samma skog men Rob och bundsförvanten Cassie undviker att berätta om hans inblandning i det tidigare fallet.

Det är lurigt med deckare, kanske är det därför jag inte läser så många, för de överraskar sällan längre. Inte heller Till Skogs överraskar och första halvan är ganska pladdrig och seg. Andra halvan däremot, där Rob och Cassies professionella och privata relation sakta är på väg mot katastrof i takt med att lösningen närmar sig, är riktigt nagelbitarspännande. Det var uppfriskande och jag gillar Frenchs stil och personbeskrivningar. Jag kommer definitivt läsa uppföljaren Okänt offer också.

Flygplan har dessutom blivit min nya favoritplats att läsa på. Vilket fokus man har i ett par timmar. Kanske för att jag i år har flugit mycket själv istället för med lilleman. På de resorna ligger fokus någon helt annanstans.

7 timmar krig - kan det va' nåt?

Det var faktiskt jag som köpte hem denna miniserie som följer marinkårens 1:a spaningsbataljon under de 2 första månaderna av invasionen i Irak 2003. Jag hade läst mycket positivt om serien och HBO produktioner står generellt högt i kurs hos mig. Inte heller Generation Kill gör mig besviken. De 7 en-timmes avsnitten är välskrivna, välspelade och mycket intressanta. Det är också så grabbigt och pubertalt att det ibland står mig upp i halsen men det stämmer å andra sidan min föreställning om livet i det militära.

Vi förfäras, vi skrattar och tittar ibland på varandra och undrar hur serien togs emot hemma i USA och inte minst av militärledningen. Det är nämligen ingen idyllisk amerikansk hjältesaga vi får se. Alltså googlar vi och det vi inte tagit reda på innan vi började se serien är att den bygger på inbäddade reportern Evan Wrights egna upplevelser från invasionen. Alla namn är verkliga och det finns till och med personer som spelar sig själva. Wrights rapporter från Irak, först i en serie artiklar i Rolling Stone som sedan blev boken Generation Kill, skapade både debatt och vann priser. Ledningen för marinkåren har till och med rekommenderat boken till officerare som ett exempel på hur livet i krig kan vara. Wright förklarar på HBO att han skildrar marinsoldaterna, livet i fält, språket och jargongen som det verkligen är, inte hur en amerikansk publik förväntar sig att det ska vara och det är både befriande och skrämmande. Om hälften faktiskt hänt är det illa nog. Misstagen som görs, av befäl såväl som av soldater, är rena rama parodin emellanåt.

The bad guys är inte främst Irakier i den här skildringen utan klantiga befäl, oerfarna soldater och reservister, de framställs som konsekvent misslyckade, kanske lite väl svart/vitt. Men det är när de övriga karaktärernas känslor, frågor, moraliska dilemman och hängivenhet för ett för mig ofattbart jobb skildras som det blir riktigt bra. Att detta blev Alexander Skarsgårds genombrott i Hollywood är inte konstigt, han gör en suverän sgt. Brad Colbert. Det blir fyra plus till Generation Kill.

Full pott!

7:e gången jag ser Kent visar sig också bli en av den bästa, vilken konsert vi bjöds på i Lisebergshallen i lördags kväll! Som vanligt var jag skeptisk till just hallen, det är inte min favoritlokal, men jag är oerhört glad att det blev flera spelningar där i stället för en stor i Scandinavium, för det är ett fantastiskt tryck. Början av konserten är rockig och tung, sedan följer vackra spår som Socker, Sjukhus och Romeo återvänder ensam innan hallen fullkomligt exploderar i LSD, någon? och det blir elektriskt och dansant.

Jag läser att Anders Örtegren på Kulturbloggen tycker att bandet ska ta steget fullt ut till klubbscenerna, men där håller jag inte med. Det är ändå medelålders småbarnsföräldrar vi talar om, både bandet och stora delar av publiken även om bredden är stor. Jag tycker formatet var optimalt.

Att Jocke Berg pratar mer denna kväll än han gjort sammanlagt alla andra gånger jag sett dem gör det inte sämre. Jag älskar när band verkar ha precis lika roligt som publiken. När introt till Mannen i den vita hatten drar igång är jag både lycklig över att det är drygt 8 minuter fantastisk musik kvar, och ledsen över att det redan är slut för så klart finns det massa favoritlåtar kvar att spela. M och jag promenerar hem, varma och hesa efter ännu en magnifik kväll i sällskap med Sveriges största band. Tack!

Jymden

På Kulturbloggen finns det en ny Kulturfyra om ett favoritämne:

1. Om det gick lätt att resa i rymden; vart vill du åka då?
   Att se jorden utifrån vore häftigt, och om det vore enkelt, varför inte Månen.
   
2. Tror du att det finns liv i rymden?
   Tveklöst, ja.
   
3. Vilken är din favorit bland berättelser om rymden eller science fiction?
   Jag älskar rymden, aliens och science fiction, kanske inte lika mycket i bokform som på film och i tv-serier. En favorit är den Spielbergproducerade serien Taken.
   
4. Vad tänker du på och associerar till när jag säger ordet: stjärnor.
   Precis det de är, självlysande himlakroppar och hur fantastisk vackert det är en stjärnklar kväll. Uppväxten i Norrbotten med sina många, långa mörka månader gjorde att jag ofta gick eller låg och tittade på himlen när jag var ute.
   

Bokfrågornas ABC del 17 - Q

Jag har varit bortrest och missade nästan bokstaven Q hos Lilla O, och det hade kanske varit lika bra...

1. Qvinna i världen av Inger Frideborgsdotter handlar om sex kvinnor med olika levnadsöden i olika tider, på olika platser. Berätta om en annan bok som handlar om en kvinna i världen som du tycker är läsvärd!
   Resan ut om Rachels Vinraces färd över Atlanten och ut i vuxenlivet, där bland andra Mr & Mrs Dalloway korsar hennes väg, är definitivt läsvärld, jag är bara inte övertygad om att den nya svenska översättningen av Virginia Woolfs debut är den man ska läsa (mer om det senare).
   
2. Thee queen and I är en fantastisk bok om hur kungafamiljen i Storbritannien får omvärdera sitt liv då landet blir republik. Boken är skriven av Adrian Moles morsa Sue Townsend. Berätta om en annan bok som handlar om en drottning!
   I Charlaine Harris serie om Sookie Stackhouse finns en intrigerande vampyrdrottning, det är det närmaste jag kommer.
   
3. Qué? Berätta om en bok som du inte alls förstod dig på.
   Den bok jag sist blev oerhört besviken på och inte förstod mig på var Don Delillos Falling Man, den motsvarade inte alls mina förväntningar om vad jag hört och läst om den och jag kände mig som ett stort frågetecken innan jag lade den ifrån mig.
   
4. Och till sist gör jag det lite lätt för mig och ber dig berätta om en författare eller bok på Q.
   Nope, här står det still, men ett riktigt långsökt svar är förstås att reserverad för mig på biblioteket ligger Su Tongs bidrag till Mytserien där en av karaktärerna heter Qiliang.
   

Helgnöjen

Jippie, vilken bra och spännande final det blev av På spåret. Båda lagen var värdiga vinnare, men att härliga Johanna Koljonen tog hem det tillsammans med Marcus Birro känns bra. Nu är mina tantfredagskvällar över för den här gången och jag ser redan fram emot nästa säsong.

I dag blev det äntligen av att se Avatar. Tyvärr inte 3D-versionen för vi valde en lite tidigare föreställning så där gick vi så klart miste om mycket av det speciella med filmen, för annars var det mycket man redan har sett. Lite Star Wars, Alien, Sagan om ringen, Världarnas krig, Transformers, Matrix, Harry Potter och så ett tidsenligt naturen-slår-tillbaka perspektiv i en värld där diplomati är för fjollor och våld för machomän. Men i övrigt var den fantastiskt gjord. Jag är glad att det var teknikpriser som Avatar vann på Oscarsgalan i söndags och helt tillfreds med att den inte blev bästa film. En 3:a, rätt och slätt.

Det var däremot härligt att höra en av salongens yngre besökare utbrista i ett spontant "Wow!" när en blomma på planeten Pandora förvandlades till en slags spinnande eldfluga, en av de enklare effekterna under Camerons 2.41 långa mastodontverk. Jag önskar att jag fortfarande kunde bli så överväldigad.

Nu: packa inför tjänsteresa i veckan. Till England följer French och Hustvedt med mig!