Äntligen över!

Det var f-n i mig på tiden att ”Ett land i gryningen” tog slut. Maken till seg bok har jag inte varit med om på länge. En historia som skulle ha kunnat var hur bra som helst, men som bara blev låååång. Sur och besviken över att ha blivit snuvad på en härlig läsupplevelse satte jag mig istället framför första veckans avsnitt av In treatment och blev genast på bättre humör – I’m intrigued! Särskilt av unga Sophie. Lite strul med inspelningen gjorde att stridpilotens historia blev något fragmenterad och gav lärdomen att spela in någon av de sjutton repriserna också. Men jag kommer definitivt följa vecka två också, så får vi se sen. Nu gäller det att hitta en riktigt bra bok också, en att bli fångad av denna gången.

Konstigt?

Det är 2009. Jag tycker det är konstigt att en man, visserligen i 60-års åldern, tycker det är "märkligt" att en pappa är föräldraledig en längre tid. Bara sådär, skaka på huvudet och säga "märkligt". Lika anmärkningsvärt är det att bara hälften av alla pappor jag känner faktiskt tar ut sina dagar. Och nej, att ta två månader tillsammans under sommaren räknas inte.

Vi har delat på vår föräldraledighet, inte rätt av, men näst intill och planen är att båda ska gå ner i tid för att minimera lillemans tid på förskolan när det är dags. Detta är våra val som naturligtvis underlättas av att vi båda tjänar lika mycket till exempel. Men det handlar ändå om att välja och i alltför många fall ser jag män som väljer att ge bort sina dagar utan någon större diskussion. Jag försöker att inte lägga någon värdering i det, men jag kan inte låta bli. Jag tycker att pappor som inte är föräldralediga med sitt barn gör ett fruktansvärt misstag och att mammor som lägger vantarna på större delen av föräldradagarna gör fel. Jag förstår det inte, och jag förstår inte att vissa fortfarande tycker det är märkligt att en pappa tar ut sin föräldraledighet. Det är 2009!

Måsten

Det finns bara två måsten har min kloka mamma lärt mig, att dö och att välja. Så jag måste inte, men jag bör, även om det är tråkigt:
· Vaxa benen istället för att slarvraka dem med gammal rakhyvel. Jag kommer att bli överrumplad av kjol och piratbyxe-väder any day now, jag vet det.
· Köpa BH:ar, jag vet inte när jag köpte BH sist och det syns. Utanpå är jag fin, men under är jag noppig och utrvättad. Hate it. Och jag hatar egentligen att lägga pengar på BH.
· Rensa garderoben som är full med ett halvt nummer för små toppar sedan före graviditet och hormonbehandlingar. ”Den här kanske jag ska använda någon gång” = ”Den här kommer jag aldrig använda men jag kan inte med att ge bort den riktigt än alltså får den ligga och ta plats i garderoben så att M blir vansinnig för att jag har så stökigt, fullt och ändå säger att jag inte har några kläder”.

There is no time like the present, jag ska bara välja att göra något annat roligare först.

Uppbrott och nya bekantskaper

Jag lessnade på House, det blev lite same, same över varje avsnitt så vi har tagit en paus. Istället har jag och M hamnat framför The mentalist på tisdagar. Varför? Det kan ingen av oss riktigt svara på, det är en tämligen meningslös serie. I går somnade jag mitt i Patrick Janes utredning vid ca. halv tio. Jag hatar att somna i soffan. Det är en god sömn, ja, men man somnar ALDRIG lika gott i sängen när man hasat sig över dit.

Anno Lilleman var vi riktiga serie-freaks. Nu är det bara Lost och, hmm, vår nya bekantskap Project Runway som vi båda garanterat bänkar oss framför. Sporadiskt ser jag Grey’s anatomy, men det förhållandet är på upphällningen även för mig. Jag försöker hitta tillbaka till ER, sista säsongen, men jag lyckas alltid missa första halvan. Hade även förhoppningar på Generation Kill, men fredagar halv elva!? Efter arbetsvecka, middag, ett glas vin, lite godis. I don’t think so. Ytterligare ett tips jag blev nyfiken på, In Treatement; vardagar kl. 19….
Nä, nu är det jag som letar upp batterierna och luckan till musen som lilleman vandrat iväg med så att det blir ordning på inspelningen igen.

Kära vår,

Jag älskar dig! I många år levde jag utan vetskap om vitsippor, körsbärsträd, magnolior och forsythians blommor på kala stammar. Att du i april skulle kunna ha så många färger utanför gråskalan är smått ofattbart för en norrbottning. 15 år senare är jag fast, jag vill inte vara utan dig.

Men vet du vad tusentals nysningar och ögon som sticker som av nålar gör med kärleken, även om den är stark som min? Den får mig att vilja lämna dig, gömma mig, radera dig ur mitt minne för alltid. Men min längtan skulle bli för stor och nästa år när du knackar på min dörr kommer jag glatt att kasta mig i dina armar, trilla dit igen. För att få känna din klara andedräkt och rodnaden på kinderna efter en dag ute i ditt sällskap står jag ut.

All denna tid

Trots sovmorgon har jag varit oerhört effektiv. Gått en timme i Skatås, läst GP på altanen, ätit lunch på altanen, läst bok på altanen. Duschat blommorna, dammtorkat fönsten, plockat undan saker som fått ligga kvar undanplockade, sett Grillad med Dregen, slagit av Grillad med Anna Book när det blev för pinsamt dåligt. Nu har jag hällt upp en öl, gräddar våfflor och ska se Robinson och några nya avsnitt Lost. Eller kanske en film? Jag har det så skönt, och jag saknar er mina älsklingar.

Singelliv

Jag var osäker på om jag skulle kunna njuta helt och fullt av att vara singel och barnfri. M och lilleman har redan åkt till norr, jag är kvar hemma och översvämmad med jobb i söder. Som tur är ansluter jag om en vecka för en liten dos sol, snö och påskägg.

Jag börjar min "ensamma vecka" med att gå på A Camp. Inte dumt alls. Konserten spretar lite, är stundtals lite för slamrig för min smak, men emellanåt blixtrar de till, och Nina, Nina, Nina. Så bra, så cool, så snygg. Om man som 35-åring kan ha en idol är du min. Middag och vin med en kompis innan gör att jag gäspar stort på spårvagnen hem, klockan är ju ändå över elva...Sedan surfar jag en timme med den bärbara datorn i sängen, ser "Berg flyttar in" innan jag somnar. Vaknar till runt nio och funderar på att gå upp, men nästa gång jag ser på klockan är hon 10.25. Om jag kan njuta av att vara själv? Jag tror minsann det.