I helgen yttrade jag orden ” Du har tagit alla svarta vingummin!” Inget jag är jättestolt över, men vid det här laget borde M veta att vår lösgodispåse är uppbyggd på ett väldigt rättvist sätt. Sura i konstiga färger är hans, chokladbitar mina, men resten har vi två eller tre var av och systemet måste funka! Att köpa var sin godispåse skulle vara lite som skilda sovrum. Kommentaren yttrades under säsong 3 av Arkiv X som fick bli den något fantasilösa farsdagspresenten eftersom lilleman och jag inte lyckades hitta den optimala termosmuggen någonstans (vilket skulle varit mycket mer fantasifullt…).
Under en lunchdiskussion här om dagen visade det sig att många har starka minnen och historier kring just sparade godisbitar som blivit uppätna, ofta av syskon. För mig var det den AKO-kola som jag tyckte var godast och mest sällsynt i påsen som storebror hänsynslöst roffade åt sig. Det är inte helt sunt att fortfarande känna känslan av beskvikelse och förlust 25 år senare, jag vet, men storebror är sedan länge förlåten. Jag är också säker på att M inte begår samma misstag två gånger i rad utan nu är ordentligt påmind om reglerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar