Februari är till ända, välkommen Mars! Jag ser mycket fram emot dig och att sluta hosta, börja jogga, att hitta vårtecken och inte minst en lång semesterresa. Gott!fredag 28 februari 2014
Dagens boktitel: Vägen till Mars
Februari är till ända, välkommen Mars! Jag ser mycket fram emot dig och att sluta hosta, börja jogga, att hitta vårtecken och inte minst en lång semesterresa. Gott!
torsdag 27 februari 2014
Dagens boktitel: Cirkeln
Idag ser jag fram emot att träffa mina underbara bokcirkelvänner. Vi är sex tjejer och en kille som i kväll ska prata om Virginia Woolfs Ett eget rum. En bok jag gillade mer än jag trodde tack vare Woolfs humor och lättsamma stil och eftersom den fortfarande är relevant, trots att den har mer än 90 år på nacken! söndag 23 februari 2014
10 frågor om feminism
Det startade hos Onekligen-Lisa, som en reaktion på den tjej med stort mediautrymme som deklamerade att hon aldrig i livet skulle kalla sig feminist. Men ser ni det gör jag! Så här ser jag på saken:
1) Det här är feminism för mig...
Att tycka att kvinnor och män är lika mycket värda och har lika rättigheter och skyldigheter men att anse att strukturer i samhället gör att det idag fortfarande inte är så, inte ens i världens mest jämställda land som vi gärna menar att Sverige är.
2) Det här är feminism inte för mig...
Manshat. Eller att jämställdhet innebär att män ska få det sämre. Jag menar inte att om en kvinna tjänar 70:- för samma jobb där en man tjänar 100:- att mannen ska sänka sin lön.
3) Jag började kalla mig feminist när jag var...
På gymnasiet reagerade jag starkt mot att vår mattelärare spenderade 90% av tiden med att hjälpa de fyra killarna i klassen medan 20 tjejer gång på gång blev förbisedda. Det gällde inte mig själv utan helheten och orättvisan generellt och jag störde ihjäl mig på det här. Min vana trogen var jag inte tyst utan tog upp det under lektionen varpå läraren visserligen lyssnade, men flinade och kallade mig något jag inte förstod.
När jag kom hem berättade jag att läraren hade kallat mig "rullstrumpa"?
- Är du säker på att han inte sa Rödstrumpa, undrade mamma och efter hennes förklaring och vår diskussion lät det mer troligt och dessutom som något jag var stolt över att kallas.
4) Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den...
Inget. Så fort jag insåg att det fanns något som kallas feminism blev den övertygelsen en självklar del av den jag är.
5) De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är...
"Men kan inte killar få vara killar och tjejer vara tjejer!"
Eh, jo. Jag menar verkligen inte att alla ska vara likadana. Men det ska inte heller anses olika mycket värt att vara det ena eller det andra och det behöver inte nödvändigtvis vara det första som definierar oss. Jag vill också förändra att vi som samhälle lägger värderingar på fenomen som sedan blir norm. Killar är tuffa och tjejer mjuka, killar är arga, tjejer är ledsna, killtröjor har tryck med Angry Birds, tjejtröjor har Hello Kitty. Tröttsamt.
6) Det svåraste med att vara feminist tycker jag är...
Det är inte så svårt, för mig är det självklart, men att många missförstår begreppet och är så rädda för ordet att de inte vill lyssna på argument gör mig ibland nedslagen.
7) Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder...
Tja, mamma och pappa som lade grunden för mina värderingar och delvis formade mig till den jag är idag. Min faster. Min fasters dotter, a.k.a min kusin och många, många andra smarta kvinnor och män som inspirerar och intresserar mig!
8) Den viktigaste feministiska frågan för mig är...
Att göra den mer "folklig", avdramatisera ordet så att alla tycker det är självklart att svara javisst! på frågan om huruvida de är feminister.
9) Så syns feminismen i min vardag...
Jag fortsätter att kommentera, precis som på gymnasiet låtar jag inte saker passera om jag ser problem. Eftersom det här är en självklar övertygelse för mig vill jag att alla ska tänka i de här banorna. Ska vi slå oss för bröstet för att SVT har en kvinnlig expert i tv-studion under fotbolls EM utan att belysa att hennes manliga kollega fortfarande får ordet åtta gånger oftare än henne? Ska vi konsumera film utan att kommentera den påtagliga snedvikt mellan manliga och kvinnliga karaktärer och hur de skildras? Ska vi acceptera att leksakskataloger och klädföretag cementerar stereotypa könsroller och placerar våra barn i fack de inte själva styr över? Näpp, inte jag i alla fall.
10) Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism...
Ett eget rum av Virginia Woolf
1) Det här är feminism för mig...
Att tycka att kvinnor och män är lika mycket värda och har lika rättigheter och skyldigheter men att anse att strukturer i samhället gör att det idag fortfarande inte är så, inte ens i världens mest jämställda land som vi gärna menar att Sverige är.
2) Det här är feminism inte för mig...
Manshat. Eller att jämställdhet innebär att män ska få det sämre. Jag menar inte att om en kvinna tjänar 70:- för samma jobb där en man tjänar 100:- att mannen ska sänka sin lön.
3) Jag började kalla mig feminist när jag var...
På gymnasiet reagerade jag starkt mot att vår mattelärare spenderade 90% av tiden med att hjälpa de fyra killarna i klassen medan 20 tjejer gång på gång blev förbisedda. Det gällde inte mig själv utan helheten och orättvisan generellt och jag störde ihjäl mig på det här. Min vana trogen var jag inte tyst utan tog upp det under lektionen varpå läraren visserligen lyssnade, men flinade och kallade mig något jag inte förstod.
När jag kom hem berättade jag att läraren hade kallat mig "rullstrumpa"?
- Är du säker på att han inte sa Rödstrumpa, undrade mamma och efter hennes förklaring och vår diskussion lät det mer troligt och dessutom som något jag var stolt över att kallas.
4) Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den...
Inget. Så fort jag insåg att det fanns något som kallas feminism blev den övertygelsen en självklar del av den jag är.
5) De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är...
"Men kan inte killar få vara killar och tjejer vara tjejer!"
Eh, jo. Jag menar verkligen inte att alla ska vara likadana. Men det ska inte heller anses olika mycket värt att vara det ena eller det andra och det behöver inte nödvändigtvis vara det första som definierar oss. Jag vill också förändra att vi som samhälle lägger värderingar på fenomen som sedan blir norm. Killar är tuffa och tjejer mjuka, killar är arga, tjejer är ledsna, killtröjor har tryck med Angry Birds, tjejtröjor har Hello Kitty. Tröttsamt.
6) Det svåraste med att vara feminist tycker jag är...
Det är inte så svårt, för mig är det självklart, men att många missförstår begreppet och är så rädda för ordet att de inte vill lyssna på argument gör mig ibland nedslagen.
7) Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder...
Tja, mamma och pappa som lade grunden för mina värderingar och delvis formade mig till den jag är idag. Min faster. Min fasters dotter, a.k.a min kusin och många, många andra smarta kvinnor och män som inspirerar och intresserar mig!
8) Den viktigaste feministiska frågan för mig är...
Att göra den mer "folklig", avdramatisera ordet så att alla tycker det är självklart att svara javisst! på frågan om huruvida de är feminister.
9) Så syns feminismen i min vardag...
Jag fortsätter att kommentera, precis som på gymnasiet låtar jag inte saker passera om jag ser problem. Eftersom det här är en självklar övertygelse för mig vill jag att alla ska tänka i de här banorna. Ska vi slå oss för bröstet för att SVT har en kvinnlig expert i tv-studion under fotbolls EM utan att belysa att hennes manliga kollega fortfarande får ordet åtta gånger oftare än henne? Ska vi konsumera film utan att kommentera den påtagliga snedvikt mellan manliga och kvinnliga karaktärer och hur de skildras? Ska vi acceptera att leksakskataloger och klädföretag cementerar stereotypa könsroller och placerar våra barn i fack de inte själva styr över? Näpp, inte jag i alla fall.
10) Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism...
Ett eget rum av Virginia Woolf
Min mosters migrän av Hanne Vibeke Holst
Hundra procent fett och allt annat av Liv Strömqvist
fredag 14 februari 2014
Dagens boktitel: Under täcket
Härifrån har jag idag sett OS-medaljer skördas, konståkare jag aldrig hört talas om och snart finalen i På Spåret med Elisabeth Höglund och Sveriges kanske roligaste man Jesper Rönndahl mot Helena von Zwei.... och Göran Everdahl. Ja, jag har fortfarande feber och orkar inte googla stavningen. Förlåt.
torsdag 13 februari 2014
Dagens boktitel: Kroppspanik
Huvudet känns minst två storlekar för litet, jag hostar, det värker i hela överkroppen och temperaturen stiger över 39. Jag känner mig som att jag har världens värsta baksmälla utan att själv ha orsakat den. Två i familjen fått detta elaka virus och jag hoppas verkligen den tredje klarar sig.
måndag 10 februari 2014
Facit - Göteborgs Filmfestival 2014
Jag har glömt att summera årets filmfestival och mina 4 (5) filmer. Så här var det!
Jag tjuvstartade med att gå på Lilla Filmfestivalen med en kompis och hennes elev. Det smått fantastiska biljettpriset 40:- gav oss mycket film för pengarna då vi bänkade oss på Draken och såg Boktjuven baserad på Markus Zusaks bok med samma namn. Jag har inte läst boken och visste inte mycket mer än att den utspelar sig under andra världskriget. Liesel tas om hand av en fosterfamilj då hennes egen mamma av politiska skäl tvingas fly från Tyskland strax innan andra världskrigets utbrott, en familj som hon sakta men säkert växer samman med genom krigets svårigheter. Den är fin och intressant, särskilt för unga, och välspelad framför allt av Geoffrey Rush och Emily Watson som fosterföräldrarna Hans och Rosa, men det är ingen wow-film. (3)
Min första film på den "riktiga" festivalen skulle ha varit Mistaken for strangers, en dokumentär som följer bandet The National på och bakom scenen. Av flera anledningar, främst att jag somnade i soffan, missade jag denna men hoppas få chans att se bandet på Way Out West i augusti i stället.
Jag piggnade till, tog nya tag och gick i stället på nästa planerade visning, även den en filmatisering av en hyllad bok som jag inte har läst, Chimamanda Ngozie Adichies En halv gul sol. Tvillingsystrarna Olanna och Kainene växer upp i ett välbärgat hem i Nigeria. Båda utbildar sig men väljer olika karriärer och vägar i livet vilket ger dem olika upplevelser av de oroligheter som råder under 60-talet och som kulminerar när Biafra utropar sig till en självständig stat 1967 med inbördeskrig som följd.
Manusförfattaren och regissören Biyi Bandele, själv född i Nigeria, är på plats och berättar om det långa arbetet med filmen, om hur han under en 10 timmars bilfärd övertalat Adichie att få göra filmen, om jakten på finansiärer som föreslår bekvämare Sydafrika som inspelningsplats och om hur han ser fram emot att filmen ska få premiär i landet som omsorgsfullt begravt den här delen av sin historia.
Filmens stora styrka är att vi får se Nigeria från så många olika sidor, inte bara genom krigets härjningar och jag önskar verkligen att jag läst boken då jag misstänker att filmen bara ger en liten aning av ett stort berättande. (3)
Ytterligare en fredagkväll kommer, denna gången somnar jag inte utan trotsar snön och kylan för att ta mig till Chalmers där dramat Labor Day väntar. För regin står namnkunnige Jason Reitman (Thank you for smoking, Juno, Up in the air...) och Kate Winslet spelar huvudrollen som Adele som bor ensam med 13-årige sonen Henry när deras vägar korsas av en fånge på flykt i form av Josh Brolin.
Det låter bra på pappret och var inte SÅ illa, om jag bortser från det uppenbart icke-trovärdiga att filmen utspelar sig under en enda helg. I don't buy it, inte heller den klyschigt sensuella pajbakningsscenen köper jag så det som i teorin var ett starkt kort höll inte alls och min känsla när jag kommer ut i vinterkylan efter min tredje film är definitivt inte "wow" utan "jaha". (2+)
Söndag är festivalens näst sista dag. M har hunnit se Her av Spike Jonze, en dansk dokumentär om aspirerande astronauten Sepideh och en rysk komedi om kulturkrockar vid ett bröllop som han är nöjd med alla tre. Snön som har legat under veckan är borta och istället småregnar det på mig när jag styr mot Biopalatset för min sista film, Obvious child. Den fastnade jag för i programmet eftersom huvudrollsinnehavaren beskrevs som "en blandning mellan Woody Allen och Lena Dunham" vilket lät härligt New York neurotiskt i mina öron.
Donna jobbar som stå-upp komiker och hon räds inte för att ta upp det allra mest privata på scenen vilket blir en smula olyckligt när hon en dag dumpas och bedras av sin pojkvän och en nära vän. Det ringer kanske varningsklockor om skämskudde, men det här sammanbrottet och skildringen av Donna, hennes familj, vänner och slumpmässiga nya flirt görs med en sådan värme att jag njuter varenda en av de 83 minuterna. Om Obvious Child någon gång under året korsar din väg - se den, den var nämligen wow! (4+)
Jag tjuvstartade med att gå på Lilla Filmfestivalen med en kompis och hennes elev. Det smått fantastiska biljettpriset 40:- gav oss mycket film för pengarna då vi bänkade oss på Draken och såg Boktjuven baserad på Markus Zusaks bok med samma namn. Jag har inte läst boken och visste inte mycket mer än att den utspelar sig under andra världskriget. Liesel tas om hand av en fosterfamilj då hennes egen mamma av politiska skäl tvingas fly från Tyskland strax innan andra världskrigets utbrott, en familj som hon sakta men säkert växer samman med genom krigets svårigheter. Den är fin och intressant, särskilt för unga, och välspelad framför allt av Geoffrey Rush och Emily Watson som fosterföräldrarna Hans och Rosa, men det är ingen wow-film. (3)Min första film på den "riktiga" festivalen skulle ha varit Mistaken for strangers, en dokumentär som följer bandet The National på och bakom scenen. Av flera anledningar, främst att jag somnade i soffan, missade jag denna men hoppas få chans att se bandet på Way Out West i augusti i stället.
Manusförfattaren och regissören Biyi Bandele, själv född i Nigeria, är på plats och berättar om det långa arbetet med filmen, om hur han under en 10 timmars bilfärd övertalat Adichie att få göra filmen, om jakten på finansiärer som föreslår bekvämare Sydafrika som inspelningsplats och om hur han ser fram emot att filmen ska få premiär i landet som omsorgsfullt begravt den här delen av sin historia.
Filmens stora styrka är att vi får se Nigeria från så många olika sidor, inte bara genom krigets härjningar och jag önskar verkligen att jag läst boken då jag misstänker att filmen bara ger en liten aning av ett stort berättande. (3)
Det låter bra på pappret och var inte SÅ illa, om jag bortser från det uppenbart icke-trovärdiga att filmen utspelar sig under en enda helg. I don't buy it, inte heller den klyschigt sensuella pajbakningsscenen köper jag så det som i teorin var ett starkt kort höll inte alls och min känsla när jag kommer ut i vinterkylan efter min tredje film är definitivt inte "wow" utan "jaha". (2+)
Söndag är festivalens näst sista dag. M har hunnit se Her av Spike Jonze, en dansk dokumentär om aspirerande astronauten Sepideh och en rysk komedi om kulturkrockar vid ett bröllop som han är nöjd med alla tre. Snön som har legat under veckan är borta och istället småregnar det på mig när jag styr mot Biopalatset för min sista film, Obvious child. Den fastnade jag för i programmet eftersom huvudrollsinnehavaren beskrevs som "en blandning mellan Woody Allen och Lena Dunham" vilket lät härligt New York neurotiskt i mina öron.
Donna jobbar som stå-upp komiker och hon räds inte för att ta upp det allra mest privata på scenen vilket blir en smula olyckligt när hon en dag dumpas och bedras av sin pojkvän och en nära vän. Det ringer kanske varningsklockor om skämskudde, men det här sammanbrottet och skildringen av Donna, hennes familj, vänner och slumpmässiga nya flirt görs med en sådan värme att jag njuter varenda en av de 83 minuterna. Om Obvious Child någon gång under året korsar din väg - se den, den var nämligen wow! (4+)
söndag 9 februari 2014
Dagens boktitel: Bilbo
Jag går alltid som mest på bio i januari och februari, mest tack vare Göteborgs Filmfestival men det är också synnerligen bra månader att fly det tråkiga vädret. I dag ser killarna Frost och jag passar på att se The Hobbit 2 - the desolation of Smaug eftersom jag gärna vill se den på stor skärm innan den försvinner från bioprogrammet. Det ser jag fram emot denna gråa söndag.
fredag 7 februari 2014
Dagens boktitel: Popcorn
Efter avslutad arbetsvecka, högintensiv lunchträning och ruskväder utanför ser jag fram emot en fredagkväll i soffan med lämpligt tilltugg. Trevlig helg!
tisdag 4 februari 2014
Dagens boktitel: Högläsaren
Ja, med en 6-åring är högläsning riktigt rolig igen, även om vi ibland (ofta) ramlar tillbaka till de evinnerliga Bamsetidningarna.
söndag 2 februari 2014
Dagens boktitel: Vänner för livet
Jag ser fram emot ännu en filmfestivalfilm med min allra äldsta kompis S. Äldst som i den jag känt längst, skrämmande nära 39 år...
Vi är födda och uppväxta i samma by i Norrbotten och bor fortfarande nästan grannar, men nu i "storsta'n". I kväll lägger vi "Obvious child" till den långa listan av filmer vi sett tillsammans genom åren.
lördag 1 februari 2014
Dagens boktitel: Varma kroppar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)