Sidor

tisdag 30 november 2010

Tematrio och julenkät i kombination

Jag ger ofta bort böcker och filmer i julklapp, det är ju världens bästa present. I veckans tematrio ber Lyran oss berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i min bokhylla!

  • Just kids av Patti Smith. Ända sedan jag såg Black+White, dokumentären om Sam Wagstaff och Robert Mapplethorpe där även Patti Smith var frekvent förekommande, har jag velat ha mer av dessa ikoner från 70-talets kulturscen i New York.

  • Blodets meridian av Cormac McCarthy. En tidig McCarthy som beskrivs som en våldsam vilda västern historia. Det låter helt galet och väldigt McCarthyskt.

  • Vad som helst av Margaret Atwood.

Det är också jultema i en enkät hos En bokcirkel för alla!

1) Vilken bok önskar du dig i julklapp?
Förutom de ovan är 90-talet.se och Boken om Okej typiska önska-mig-i-julklapp-för-jag-kommer-aldrig-köpa-dem-själv-böcker.

2) Om du fick ge en bok till vilken känd person du vill, vilken person skulle du välja och vilken bok? Skriv gärna varför.
Jag är rädd att det är för sent med Nordkoreas nuvarande ledare men om det är sant att Jong Un ska ta över skulle jag vilja ge honom boken Statsskick - att bygga en demokrati som en hjälp på vägen.

3) Nämn en bok som du tänker ge bort i julklapp.
Som många andra ger jag bort En dag till sambon, alltså även till mig själv. Han får även Härdsmälta av Ben Elton.

4) Har du någon jultradition som du följer varje jul?
Vi brukar alltid titta på The Nightmare Before Christmas kvällen innan julafton. I år hotar M med att han även vill se Bad Santa. Jag är inte lika peppad på införandet av den traditionen. Förr om åren byggde jag alltid ett stort pussel runt julen, men med en liten marodör hemma får den traditionen vila några år.

5) Vad har du alltid på ditt julbord?
Har inga måsten. Eftersom vi äntligen firar jul hos oss i år blir det lätt jullunch och sedan bjuder jag nog på lamm till middag.

6) Vad önskar du dig i julklapp utöver boken i fråga
En ny flanellpyjamas eftersom min gamla trotjänare har nötts ut och spruckit. Jag sover inte i den men kvälls- och morgonmyser. Sedan önskar jag mig DVD boxar; Vampire Diaries, The Wire (hela serien, snälla tomten), Veronica Mars, Arkiv X, Buffy, osv. men det kan jag nog se mig om i stjärnorna efter.

söndag 28 november 2010

Vinterns läsning - varannan på engelska

Jag läste en hel del på engelska tidigare och önskar att jag gjorde det oftare. Men eftersom M och jag ofta läser samma böcker och han inte känner sig bekväm på engelska har det på senare år inte blivit av. Undantaget var Harry Potter där jag var tvungen att få veta hur det gick innan den svenska översättningen kom och så min kära Kenzie/Gennaro serie av Dennis Lehane som inte intresserar M.

På senaste semestern, som redan känns allt för avlägsen, botaniserade jag dock en hel del i bokaffärer och kom mycket riktigt hem med Dennis Lehanes senaste, Moonlight Mile. Även klassiska To kill a mockingbird, av många hyllade Sharp Objects och Little Bee som lockade med sitt orangea omslag rymdes i resväskan. I vinter ska det äntligen bli av att läsa varannan bok på engelska. Men visst krävs det lite mer koncentration och att jag inte svävar i väg i tanken ens för en sekund, men det är halva utmaningen.

Biblioteket meddelar också precis att två av mina reservationer har kommit in, varav den ena, Osynlig av Paul Auster, är ett sjudagarslån. Med min lästakt är det en ännu större utmaning!

Dag tretton: Den här veckan

Det är inte mycket som ryms utöver ekorrhjulet, (sova, dra son på snowracer till dagis, jobba, äta, tömma diskmaskinen…) men i veckan har jag också:

  • Fixat de flesta julklapparna. Så skönt att ha det avklarat!
  • Adventspyntat, vilket blev julpyntning när lilleman fick syn på tomtelådan. Nu är mitt tidigare så tjusiga fönster med gammelmormors adventsljusstake ett enda tacky tomtebo, men so be it.
  • Sett Iron man 2. Ja, dräkten är cool och Robert Downey Jr bra som dryge Tony Stark, för att inte tala om Mickey Rourke som skurken Ivan, men inte mycket mer.
  • Frusit, ergo, eldat i öppna spisen och druckit glögg. Systembolagets alkoholfria äppelglögg var en höjdare.

fredag 26 november 2010

Dag tolv: I min handväska

Det vanliga; plånbok, telefon, nycklar, handkräm, läppbalsam, Anna Gavalda noveller, åkkort, Läkerol, en hårsnodd, näsdukar, nässpray och 2 sorters huvudvärkstabletter.

De blå plasttossorna är inget jag normalt har i väskan, men eftersom jag efter dagislämningen hade dem på fötterna tills jag mötte en annan förälder ute i backen som sa ”Akta så du inte trillar” så bor de nu tillfälligt där. Snögubben och en liten svamp med en tomte köpte jag på lunchen inför helgens adventspyntande.

torsdag 25 november 2010

Meningslöst, men roligt, tidsfördriv

Autokorrigering går bort, det är det första jag stänger av. Men jag skrattar gärna, i det här fallet så att jag gråter, åt andras iphone missöden. Framför allt åt deras vänners reaktioner på dem. Damn You Auto Correct är en sida jag kan fastna på alldeles för länge!





onsdag 24 november 2010

Dag elva: Mitt syskon

Det är bra att vara lillasyster. Jag fick hänga med på många äventyr i vår hemby. Ibland som bunden indianflicka när ditt grabbgäng var cowboys, men det var helt OK. Det var tryggt att under skolgången ha sin snälla storebror att luta sig mot eller referera till. Jag var lyckligt lottad, inte minst när jag var 15 och du hade körkort, bil och 18-åriga killkompisar!

Vi åkte till Grekland på vår första utlandsresa tillsammans. Vi solade, badade, åkte moppe och jag smakade Corona extra för första gången, men bara två för du var en ansvarsfull storebror. Vi fnissade generat men orkade inte förklara då kyparen på restaurangen tände ett ljus och sa ”A little romance!” I många år reste och umgicks vi som bästa vänner, det är något jag saknar idag. Jag önskar att vi bodde närmare varandra så att vi kunde vardagsträffas oftare och så att jag kunde hjälpa och stötta dig mer för jag vet att du inte har det så lätt emellanåt. Hade jag en enda magisk önskning skulle den användas till att förändra det svåra i ditt liv.

Det är bra att vara lillasyster, men det är fantastiskt att vara DIN lillasyster för du är världens bästa storebror.

Från djupet av mitt hjärta - tack!

Sent omsider ska även jag officiellt tacka för det här som andra kanske tycker är löjligt, men som vi vet är löjligt roligt, nämligen att Linda a.k.a enligt O och Cissi a.k.a Bokstunder har förärat mig med ett Cherry on top award. Tusen tack!

Med äran följer även det svåra uppdraget att berätta vilka 3 författare jag räknar till mina favoriter och nämna en favoritbok. Jag sitter och stirrar på min bokhylla och skulle lika gärna kunna blunda och peka, men det är klart att det finns några som sticker ut:
  • C.S. Lewis: Denne på Irland födde britt som redan som barn hittade på fantasivärldar med sin bror. Som vuxen kom fantasierna på pränt och han gav oss äventyret om Narnia i 7 delar. Min favorit sedan barnsben är Häxan och Lejonet.
  • Marianne Fredriksson, en av våra svenska storsäljare som man antingen älskar eller hatar? Jag älskar, även om de boksläpp hon gjorde på 2000-talet inte riktigt föll mig på läppen. Favorit blir någon av de äldre, kanske Den som vandrar om natten.
  • Dennis Lehane ger mig alltid underhållning och verklighetsflykt med sitt hårdkokta privatdeckarpar Kenzie och Gennaro men favoriten är hans fristående roman Patient 67.
Jag har med glädje sett priset passera alla mina egna favoriter och skickar ett stort grattis till alla som fått ett körsbär. Och tack för era läs-, film- och tv-tips samt massor av inspiration i höstmörkret!

Bokgeografi - Indien

Indien, veckans land i Bokgeografin hos enligt O, verkar vara ett som man antingen älskar eller hata att resa i. Jag åker gärna omkring på mina resmål och är rädd att jag är lite för bekväm för Indien som skrämmer mer än lockar mig. Men jag återvänder gärna dit i böckernas och filmernas värld.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Indien eller är skriven av en författare med anknytning dit.
William Suthcliffe skriver det man kanske kan kalla relationskomedier. 6xKärlek om ett kompisgäng i London gillade jag. En tripp till Indien handlar om Liz och Dave som gör en äventyrlig resa genom landet, men med helt olika motiv. Liz vill uppleva det spirituella och andliga Indien och Dave vill få Liz i säng. Det är med Daves något trångsynta och desperata ögon vi får se landet och det är inte helt smickrande, men småroligt emellanåt. Ännu roligare var det sökresultat jag fick när jag skulle fräscha upp minnet om boken:



2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Indien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Morgan Larsson, radioprataren som debuterat som författare med Radhusdisco, är en hängiven Indienresenär och åker tillbaka så ofta han kan. Kan vi förvänta oss en uppföljare med koppling till någon av alla hans resor dit?

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Indien, som du inte läst, men är nyfiken på.
Tegelstensskrönan Shantaram av Gregory David Roberts står hemma i bokhyllan och hyllas av alla från sambon till ovan nämnde Morgan Larsson, men 900 sidor, det tar emot även om jag är mycket, mycket nyfiken.

tisdag 23 november 2010

Dag tio: Det här hade jag på mig idag

Mörkblåa jeans och miltärgrön polotröja, jag älskar polotröjor. Ute även jacka, mössa och lovikkavantar eftersom snön har anlänt till västkusten. Och så raggsockar när jag kom hem och var frusen.

måndag 22 november 2010

Dag nio: Min tro

Jag valde de svenska rubrikerna på 30-dagars listan men om jag översätter My beliefs, vilket är titeln för dag nio i den engelska varianten, blir det snarare mina övertygelser än min tro. Det är en bättre definition tycker jag. I så fall tror jag på frihet, jämlikhet och systerskap. På alla människors lika värde. På liv i rymden. Jag tror på mamma när hon säger att det bara finns två måsten i livet, att dö och att välja. Jag tror på mig själv och de val jag gör. Jag tror också på Eddie Izzards teori om päron, 4.30 in i detta klipp:


söndag 21 november 2010

Början av slutet - Harry Potter

"These are dark times, there is no denying.
Our world has faced no greater threat than it does today"
Så inleder Rufus Scrimgeor, kort men naggande gott gestaltad av Bill Nighy, film nummer 7 om min favorittrollkarl Harry Potter. De mörka tiderna innebär att Voldemort och Dödsätarna nu har kontroll över både Trolldomsministeriet och Hoghwarts, att registrering och förföljelse av halvblodshäxor och trollkarlar är utbredd. Strax efter sin sjuttonde födelsedag tvingas Harry tillsammans med Ron och Hermoine abrupt skiljas från de övriga i Phoenixordern för att på egen hand leta upp och förstöra de resterande horrokruxerna vilket är nödvändigt för att kunna besegra Voldemort.

Jag har alltid sett böckerna och filmatiseringarna av dessa som två separata enheter som kompletterar varandra. Rowlings värld som vi förutom i de detaljrika böckerna även tillåts besöka genom filmens magi är ju fantastisk. Förra filmen var nog första gången jag var lite besviken på att det skilde sig så mycket från boken. Att ha titeln "halvblodsprinsen" men inte behandla det dilemmat mer än i ett par scener var för torftigt tycker jag.

Kulturbloggen uttryckte en viss besviken över detaljer som saknades i filmen, att vissa karaktärer borde presenteras mer och hänvisade till att det fanns personer i salongen som inte hade sett de tidigare filmerna, men då undrar jag om inte de inte gått in i fel salong till att börja med. Inget fenomen är väl större i biovärlden för tillfället och att det här är del 7 av 8 kan väl knappast ha undgått någon? För mig är det självklart att allt i en bok inte kan få plats i en film, även i denna är saker omskrivna eller saknas helt. Men har man inte läst böckerna tycker jag att filmerna klarar det bra på egna ben. Jag har både vuxna vänner och tonåriga syskonbarn som bara sett filmerna, med stor behållning.

Men HP and the Deathly Hallows tar vid där film nr sex slutade och tar sig tid att berätta upptakten till slutet på ett bra sätt. De många stunderna i tältet då våra hjältar inte har en aning om vad de ska göra, de små stegen till att börja förstå sin uppgift, vänskapen, slitningarna och inte minst filmens titel, The deathly hallows, presenteras alldeles utmärkt. Och snyggt! Den tecknade sekvensen med legenden om de tre bröderna, trollkarlsministeriets gångar och salar, Dödsätarnas svart rök när de anländer eller försvinner - snyggt, snyggt, snyggt.

Att de från början helt okända trollkarlarna och häxorna i snart åtta filmer flankerats av i princip hela den brittiska skådespelareliten är också en bonus. Det är framför allt de onda karaktärerna med Alan Rickman, Helena Bonham Carter, Jason Isaacs och Imelda Stauntons fnittriga men iskalla Dolores Umbridge i spetsen som sätter sin prägel på filmerna, så även denna. These are dark times, och det är i de mörka tiderna som många av karaktärerna blir mer intressanta, inte helt svarta eller vita som i de tidiga, lite barnvänligare delarna.

För mig blev det här en väldigt bra början av slutet. 4-

Digitalt vs. analogt?

Kulturfyran på Kulturbloggen handlar i veckan om digitala böcker:

1. Läser du böcker digitalt?
Nej, den fysiska boken är viktig för mig. Jag är inte ens lite sugen att läsa digitalt.

2. Kommer du att skaffa en ipad när de kommer till Sverige?
Vi fingrade ganska flitigt på den när vi var i USA förra veckan, men bestämde att vi faktiskt inte behöver en ipad i vår teknikpark just nu, men de är rackarns fräcka!

3. Lyssnar du på ljudböcker?
Har bara testat en gång, på en semesterresa för flera år sedan. Det hade väl sina poänger på autobahn, men det innebar också att vi satt knäpp tysta i stället för att, typ, kommunicera med varandra. Hemma skulle det aldrig funka då nästan-3-åringen aldrig slutar babbla, och när jag får tid kopplar jag hellre av med en fysisk bok.

4. Och sist men inte minst: vilken bok läser du nu? I vilket format är den: inbunden, pocket, digital eller ljudbok?
Jag läser Dennis Lehanes Moonligh Mile. Den är visserligen inbunden, men i någon amerikansk budgetversion på tunt papper med ful skärning. Hoppas på innehållet mer än ytan.

fredag 19 november 2010

Revolt

Jag ska inte orda mycket om Revolt, den tredje och avslutande delen i Suzanne Collins serie om Hungerspelen. Alla som har läst Hungerspelen och fortsatt med Fatta eld kommer självklart att läsa Revolt också. Det är omöjligt att inte vilja följa Katniss Everdeens fram- och motgångar i sin roll som Härmskrikan, som har ett betydligare vackrare namn på originalspråk, Mockingjay.

Att den svenska titeln blev Revolt kan man tycka olika om, men det rimmar i alla fall inte illa med innehållet då striden mellan regeringen och rebellerna är det som hela tiden står i fokus. Just den biten är dramatisk, grym och lite tung. Det nya, oväntade som Hungerspelen och till viss del Fatta eld stod för kan inte återskapas eftersom vi nu känner till den cynism som råder och den högt utvecklade tekniken, men Collins presenterar ändå några vändningar och välkomna intriger för att behålla mitt intresse genom striderna. Det finns aspekter där som jag önskar att hon gått in mer i detalj på än annat i boken, det är ett visst fokus som saknas, men hon hanterar ändå avslutningen av sin megasuccé med den äran. Som helhet, som fenomen och som serie älskar jag Hungerspelen.

Att jag lämnade Revolt åt sitt öde i två veckor under min semester var lite olyckligt. Boken tjänar precis som de tidigare delarna på den hetsiga "jag-måste-få-veta-vad-som-händer-läsningen" även om den inte innehåller lika mycket cliff-hanger spänning. Att serien ska bli film känns allra tydligast i denna avslutande bok. Jag ser tydligt bilderna av svävare, hologramkartor och mutanter framför mig och rollbesättningen för den produktionen skulle jag mer än gärna delta i!

torsdag 18 november 2010

Dag sju: Min bästa vän

S och jag växte upp i samma by och har sedan vi var några år träffats flera gånger i veckan, tagit cykel eller spark till varandra, lekt och sovit över. Vi har lika gamla brorsor som gifte sig samma dag för några år sedan. Hon har gett en tjej en örfil för min skull när vi var 6 år. Jag kommer inte ihåg anledningen, bara att hon försvarade min ära.

Vi gick 12 år i skolan tillsammans och blev ständigt förväxlade trots att vi inte är ett dugg lika. I sjuan lärde sig SO-Leif tidigt att ignorera våra skrattanfall. De gick över, men det bubblande fnisset gick inte heller att stoppa. I sjuan anslöt också H till vårt team och det ansågs väldigt konstigt att vi var tre tjejer som alltid umgicks. Men inte för oss.

Efter gymnasiet valde vi vitt skilda vägar och splittrades, i alla fall geografiskt. Numera bor vi alla tre inom en kilometers radie 130 mil från vår gamla hemort. Våra liv skiljer sig mycket åt men S och jag ses fortfarande någon gång i veckan. Hon är fadder till min son. På dagis undrar de hur vi är släkt eftersom hon hämtar ibland. Hon är så nära en syster du kan komma utan att vara syster svarar jag och det ses också som lite konstigt. Men inte för oss.

I dag mailade hon: ”Jag har fixat biljetter till Harry Potter på lördag. Ses då!” Kan det bli bättre?

Goda idéer

Det här skulle ju kunna bli hur bra som helst om tillräckligt många upptäcker sidorna:
Jag har inga ljudböcker, men en hel del DVD-boxar, fast de allra flesta vill jag ju ha kvar....

onsdag 17 november 2010

Dag 6: Min dag

06.22.
S (lilleman): Jag vill gå upp.
B (undertecknad): Nej, inte innan klockan ringer.
06.23 – 06.50
S: JAG VILL GÅ UPP.
B: Då får du gå upp själv.
S: JAG VILL INTE.
07.30
S: JAG VILL INTE HA OVERALL.
B: Grrr
07.40
S: JAG VILL INTE GÅ TILL DAGIS.
B: Johodå!
07:50
Lämnar en fullkomligt nöjd och glad son till hans favoritfröken. Inga problem. Hemma byter jag t-shirt efter morgonens träningspass, brottning med 3-åring och rask promenad uppför branta backen till förskolan.
07.55
Inser att jag har en kaffe till godo på mitt kaffekort så min andra stora last, förutom att köpa böcker, blir ”gratis” idag, en stor latte-to-go.
08.20
Logar in, undrar om jobbmailen funkar för första gången på 2 dagar? Nehej, inte än…
11.47
Höjer volymen och sitter kvar några minuter på kontoret innan lunch för att höra klart fina Dirty Dancing med Frida Hyvönen på radion. Lunchdiskussionen, som kan handla om allt mellan himmel och jord men sällan jobb, börjar i dag med skillnaden mellan tyska och svenska körkort och slutar med utomäktenskapliga barn i våra släkter.
E-m
Jobba, jobba. Mailen funkar nu men telefonen lägger av under telefonmötet med 4 kollegor från UK.
17.30
Fingerpasta, dvs. penne som man kan sätta på fingret, är ett säkert kort till middag. Ädelostsås till oss, korv till S. Jag ber om ursäkt för overallbråket i morse och S säger ”Jag ska inte göra så mer”. Inte jag heller, svarar jag men tänker Yeah, right!
19.45
M lägger S. Jag duschar, surfar och lyssnar på Spotify. Inte samtidigt dock.
20.15
Lilleman har slutat babbla i sovrummet och M ansluter i soffan. Vi börjar med fotoboken som far-och morföräldrarna ska få i julklapp, dricker glögg och tittar på Grey’s anatomy. Läser ut Revolt.
Ridå.

Bokgeografi: Mexiko

Jag missade några nordiska länder under min semester och hoppar på Bokgeografin hos enligt O i Mexiko. Otaktiskt, för det är lite klurigt, men here it goes:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Mexiko eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Jag har inte läst Guillermo Arriagas En svag doft av död, vilket är den enda av hans böcker som hittills översatts till svenska, men har sett många filmer till vilka han skrivit manus. Favoriten är Amores Perros från 2000.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Mexiko. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Jag läser gärna mer av Jerzy Kosinski och hans Pinball utspelar sig bland annat i Mexiko, (samt Kalifornien och New York) och handlar om ett popband vars identitet är okänd men som toppar listor världen över.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Mexiko, som du inte läst, men är nyfiken på.
Ännu en skribent som är både roman- och manusförfattare är Laura Esquivel vars mystiska, passionerade böcker jag gärna skulle testa.

tisdag 16 november 2010

Dag fem: Vad är kärlek?

Enighet i stort, frihet i smått. Respekt och förtroende. Att välja varandra varje dag, i julisol som novemberregn.

Det färglada fladdret i bröstet då sonen sjunger, skrattar eller kramas och den svarta klumpen i magen när han mår dåligt.

måndag 15 november 2010

Tävla hos Lyran

Som tidig uppladdning för nästa års Bok- och biblioteksmässa pågår det inne på Lyrans Noblesser en tävling där priserna är böcker av Uwe Timm, Siegfried Lenz eller Tanja Langer. Delta i Lyrans tyska tipsrad du med!


söndag 14 november 2010

Dag fyra: Det här åt jag idag

Vad nära att jag hoppar över det här mindre intressanta ämnet, men en utmaning är en utmaning! Det här åt jag i dag:
Frukost: Kaffe, ljus fralla med skinka, tomat och gurka. Special K med mjölk. En halvtimme senare: Kaffe och en bulle då en kompis tittade förbi.

Lunch: Asiatisk nudelsallad med kyckling, grillade kamben och grönsallad. Strax efter lunch (nästa kompis tittar förbi): Kaffe, pepparkaka och bokstavskex.

Nio på kvällen: En kopp grönt te och två rostade mackor, en med räkor, en med marmelad och ost. Till sist, en liten mugg Blossa 2010, med smak av saffran i år. Helt OK, luktar dock mer än den smakar.

Novemberlördag

I helgen var det åter dags för filmmaraton. Skillnaden detta året var att jag var med som arrangör och inte hann se allt jag hade velat, men tre filmer blev det i alla fall.

9 handlar om en liten trasdocka som vaknar till liv i en värld som är förstörd av krig mellan människor och maskiner. Men han är inte ensam, och tillsammans med både motvilliga ledare och modiga rebeller söker han sanningen bakom maskinernas grymhet. Söt och äventyrlig animerad historia, med röster av bland annat Elijah Wood, John C Reilley och Jennifer Connely. +++

Roman Polanskis nya film är en filmatisering av Robert Harris The ghost writer, en thriller om spökskrivaren som när han skriver memoarerna för den förre brittiske premiärministern snubblar över kopplingar och sammanträffanden som verkar ha lett till hans företrädares död. Politiska thrillers är inte riktigt min favoritkategori, men jag är svag för Ewan McGregor och gillade honom som den aningslösa och emellanåt apatiske författaren mitt i händelsernas centrum. +++

Det vita bandet av Michael Haneke utspelar sig på den tyska landsbygden, ett par år innan första världskrigets utbrott. Berättarrösten låter oss förstå att de märkliga händelser som utspelade sig i byn kan vara en av anledningarna till det som hände hans land under de nästa decennierna, något filmen sedan lämnar till dig att fundera över själv. Det här var en film jag hade oerhört höga förväntningar på och därför kände mig lite förvånad över när den var slut 144 minuter senare, men som jag märker att jag dagen efter går och tänker på fortfarande. Vilken historia, vilka karaktärer! Men jag har svårt för att bestämma mig för betyget, vilket också brukar vara resultatet när man ser flera filmer i sträck, men landar till slut på en svag fyra för Hanekes Guldpalmsvinnare.

* Stort tack till svärmor och svärfar för en hel dags barnvaktande även om ni inte förstår hur vi kan lägga tid på "overkliga" filmer! M betade av 5 st, några verkligare än andra, som Lebanon, där flera lämnade visningen...

fredag 12 november 2010

Dag tre: Mina föräldrar

Min mamma är liten som en sparv. Så tar hon också den minsta köttbiten eller den trasiga kakan, så att vi andra ska få mer. Gör fågelmammor också så? För många är hon den lugnaste och tryggaste man kan föreställa sig, men de få som hon släpper in på livet vet att hon också är lätt hypokondrisk och bubblar av oro och omsorg för sin familj.

Min pappa bor kvar i den by där han är född och uppväxt, där han tog över gården som 22-åring. Han har med sina skogshuggarhänder gjort det finaste armband man kan tänka sig till mig. När han lämnar korsordsfåtöljen fångar han gärna abborre och halstrar på en brasa.

Tillsammans bakar de Sveriges godaste mjölkfria tunnbröd och klådda.

Sin 40-åriga bröllopsdag firade de i somras över en portion sjukhusmat p.g.a. en hjärtinfarkt. Nu räcker det, ni får inte bli äldre eller skruttigare. Jag står nämligen inte ut med tanken på att något kan hända er.

Dag två: Min första kärlek

Om man inte räknar Ham Tyler, Luke Macahan eller Richard Herrey var det nog Martin hemma i byn. Vi var ihop på mellanstadiet. Jag hade hans halsband, en bricka med namn och födelsedatum runt halsen, och när lärarinnan Gunilla fick se det ropade hon förskräckt ”Men den ska man ha om det blir KRIG!” inför en gapande årskurs 4.

I julklapp fick jag en vit porslinssvan med en röd ros i av Martin. Han fick en polkagrisklubba. Ouch.

Den hemliga historien

Livet med en nästan-3-åring fortsätter på semestern lika väl som i Sverige så även de senaste veckorna har jag fått stjäla små lässtunder här och där. Som tur var i 30 gradig värme när:
a) killarna har byggt sandslott
b) lilleman mot förmodan har sovit middag
c) svågern grillade middag
M har däremot inte öppnat en enda bok på semestern och det är en unik händelse.

Semesterboken på resan till USA blev passande nog en amerikansk författare så äntligen är Den hemliga historien, som några av mina favoritbloggare tipsat om, avklarad. Att Donna Tartt på bokens första sida tackar sin egen universitetskompis Brett Easton Ellis får mig att ana att det här kan bli något riktigt skruvat.

Richard Papen tar inte över pappans bensinmack i den Kaliforniska småstaden Plano som fadern hoppats utan flyttar till östkusten för att studera. Flykten från familjen och kontrasten mot hans bakgrund blir allt större när han antas till den exklusiva grupp elever som studerar klassisk grekiska för excentriske professor Julian Morrow. Henry, Francis, tvillingarna Charles och Camilla och Edward, kallad Bunny, är redan en tight grupp som inte bryr sig om de andra eleverna vid Hampden eller vilket rykte de har på campus. Richards onyanserade beundran för dessa intellektuella elever tar sin start i mystiken runt gruppen och när han till slut blir accepterad som en av dem följer han troget deras varje steg utan att ifrågasätta deras dekadenta och experimentella leverne som oundvikligen leder mot en katastrof.

Det här är verkligen inga karaktärer jag gillar. Mycket med dem, deras kyla, snobbism, ohälsosamma liv och slöseri med tid och resurser gör mig lite lätt illamående. Ändå dröjer det inte många sidor innan jag är fast i Vermont och även om jag inte skriver under på att "den har allt" så tycker jag mycket om Donna Tartts Hemliga Historia. Att hon bara släppt en roman till efter denna får mig att tro att skrivprocessen och att skapa Hampden även gjorde henne något matt. Men har Den lille vännen lika bra porträtt, miljöbeskrivningar och nerv läser jag gärna den med!

torsdag 11 november 2010

Dag ett: Let me introduce myself

Jag, som egentligen inte heter Beatrix utan har lånat mitt alias av Tarantino, föddes för drygt 35 år sedan i Norrbotten men längtade tidigt bort. Nu längtar jag ofta hem, men inte för att bo. Jag önskar bara att Sverige vore lite mindre avlångt så att jag kunde träffa min bror eller mina föräldrar över en torsdagsfika lite oftare, bara så där apropå. Eller plocka lingon vid stugan en solig höstdag efter jobbet.

På ytan är jag lugn som en filbunke, iakttagande och analyserande, lite väl seg i starten. Definitivt mer förnuft än känsla. Hos mig börjar du på minus men när du bevisat din kompetens och vunnit min respekt är jag oerhört lojal.

Mina ledord, uppklistrade på anslagstavlan bakom min dator, är en något modifierad variant av AA's bön som jag först stötte på i Vonneguts Slaughterhouse 5:

30 dagar har november

När man inte vet var man ska börja efter en två veckors semester kan man alltid lita på andra människors kreativitet. Tills jag sorterat mina tankar och huvudet har slutat surra av jet-lag följer jag blogglistan som jag sett på några olika ställen!

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick