Saker på S

S är en favoritbokstav, den är lillemans och bästa kompisens. Hos Lilla O är det dags för bokfrågornas ABC på bokstaven S och det var riktigt svårt trots att jag har haft hela långhelgen på mig att tänka:

1. Jag är en språknörd. Lika bra att erkänna att en boks språk har stor betydelse för vad jag tycker om den. Vilken författare har det bästa språket enligt dig?
Jag tycker att språk i böcker kan vara både för enkelt och för tillkrånglat men det beror helt på bok, genre och när den är skriven. Linn Ullman tycker jag alltid skriver vackert.

2. Det vimlar av syskon i böckernas värld. Vilka är dina favoriter?
Det få bli syskonen Pevensie som jag nämnde i Häxtemat nedan. De bråkar, retas och sviker men älskar och hjälper varandra till stordåd i min C.S Lewis favorit.

3. Sagor hör bandomen till, men funkar även för vuxna. Vilken saga tyckte du bäst om som barn? Har du samma favorit nu?
Jag kan inte komma ihåg att jag var just sagofantast men en berättelse som jag kunde höra hur ofta som helst var Astrid Lindgrens Allrakäraste syster. Lilleman är inte riktigt i sagoåldern, så jag är inte helt uppdaterad på de gamla sagorna än.

4. Jag läste Fallet Vincent Franke för någon vecka sedan och Christoffer Carlsson har gjort ett soundtrack till den. En spotifylista som du hittar här. Gör ett soundtrack till en favoritbok. En låt, fem, tio eller kanske fler.
Det som slår mig direkt är Amy Winehouses "Rehab" som ledmotiv till En oväntad semester där Rachel så länge förnekar sitt missbruk och vad det gör mot henne och hennes nära och kära.

Rehab - Amy Winehouse
Lust for life - Iggy Pop
Not an addict - K's Choice
Bad things - Jace Everett
Delivery - Babyshambles
Hope - Jack Johnson
Gravity - Sarah Bareilles
I'll be OK - McFly

Lista

Tema Häxor

Lyrans tematrio handlar i veckan om häxor, som det finns gott av i litteraturen:

Trollkarlens slott av Dianna Wynne Jones innehåller både häxor och trollkarlar och följer Sophie i Howls mystiska slott på jakt efter att häva en förbannelse hon drabbats av. Det är på denna som underbara Det levande slottet av Hayao Miyazaki bygger på.

Häxan och lejonet är nog den bok jag läst flest gånger, jag lånade den vid nästan varje biblioteksbesök när jag var liten, innan jag äntligen köpte den själv. Att följa med Lucy, Edmund, Susan och Peter genom garderoben till äventyret i Narnia där den Vita Häxan styr är lika fantastiskt varje gång.

Eftersom jag gillar både häxor och Guillou tänkte jag att hans historiska reportage om häxprocessen på 1600-talet, Häxornas försvarare, skulle vara bra, men zzznark, jag fick ge upp.

Gott och blandat

Visa av förra ledighetens flängande ska vi vara hemma hela påsken, även om påsk i norr brukar vara riktigt härligt. Men i år har vi som tur är fått en ordentlig dos vinter här nere så nu ser jag fram mot att vårpyssla hemma.

Lagom till långhelgen, som blir extra lång för mig med föräldraledig onsdag och semester på torsdag, kommer ett paket från Adlibris med gott och blandat till oss båda. En killkompis sa här om dagen ”Nu ska jag snart läsa min första kvinnliga författare”. Jag blev så chockad att jag inte hann ta reda på om han skojade eller inte. Författaren han avsåg var i alla fall Donna Tartt, så nu måste jag banne mig också läsa henne. Sen klickade jag hem lite från rean som fortfarande pågår och några tips jag snappat upp på diverse bokbloggar:

• Hans Koppel, Vi i villa
• Anders Björkelid, Ondvinter
• Ronne Sandahl, Vi som aldrig sa hora
• Donna Tartt, Den hemliga historien
• Roddy Doyle, Kvinnan som gick in i dörrar

Och nu måste jag snarast ringa kompisen och fråga om han verkligen menade allvar, det här är ändå en kille som läser relativt mycket. Vi brukar ge honom böcker i present, kan det vara så illa att det bara blivit manliga författare genom åren? Mycket troligt, om än omedvetet. Förra gången jag inhandlade böcker blev det bara kvinnor, denna gången övervägande män. I bokhyllan hemma är nog fördelningen män 60 - kvinnor 40.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jag skulle ha gått på Popical på Konserthuset i helgen. Salem al Fakir är verkligen aktiv och just nu aktuell med nya skivan ”Ignore this” knappt ett år efter ”Astronaut”. På P3 spelas fortfarande en av årets höjdare frekvent, Backseat, som al Fakirs alter ego Damien Adore står bakom. Nu var det väl inte särskilt troligt att han skulle spela den på Popical, men att se mångsidige Salem som ju är klassiskt skolad violinist tillsammans med symfonikerna, lät som en riktig höjdare.

Nu kom däremot livet emellan då den inbokade barnvakten var med om en olycka förra veckan med frakturer och svår värk som resultat. Jag klagar inte över mina missade kulturupplevelser utan påminns om hur livet kan förändras på en enda sekund och önskar kära svärfar ett snabbt tillfrisknande.

Istället vinkade jag av ett trött gäng som drog till Konserthuset. Suck, vi är verkligen inte 18 längre och fredagskvällar generellt är inte prime time för heltidsarbetande 35-40 åringar. M förklarade att han varit så trött att han klappat i otakt, något denna stackars recensent fått erfara. Ha, ha! Nåja, livemusik hade varit underbart, men jag var trots allt helnöjd med att krypa i pyjamasbyxorna, natta lilleman med Nalle Puh och sedan lägga mig under filten med en bok.

Roligt och romantiskt

I bokfrågornas ABC hos Lilla O var det i veckan snarare svårt att begränsa sig eftersom jag kommer att tänka på en lång lista med svar på R. Det får bli några riktigt gamla favoriter.

1. Har du läst någon bok som kretsar kring en rättegång?
Ja flera av kungen av juridiska dramer, John Grisham. Juryn med många år på nacken utspelar sig i södra Mississippi under rättegången mot Carl Lee Hailey som tagit rättvisan i egna händer och skjutit två män som våldtagit hans 10-åriga dotter. Generellt är jag är svag för rättegångsscener i både böcker och filmer när sanningar och intriger rullas upp (tänk ”You can’t handle the truth!” i A few good men).

2. Har du någon romantisk favoritbok?
Hmm, romantik är kanske inte min starka sida, men klassiska Jane Austen och favoriterna Förnuft & känsla samt Stolthet & fördom är romantik personifierad, både tidseran de speglar och kärleksförhållandena.

3. Religion påverkar oss antingen vi är troende eller inte. Berätta om en bok där religionen har betydelse.
enligt Maria Magdalena av Marianne Fredriksson är skriven med inspiration av uppgiften att Maria också var en av Jesus lärjungar och här får vi höra hennes version som ger ett annorlunda perspektiv på kristendomen.

4. Slutligen vill jag att du berättar om en riktigt rolig bok!
Hyllorna här hemma är fulla av roliga böcker då framför allt sambon är mycket svag för denna kategori. Hans fniss gör mig så klart nyfiken. I Kan innehålla nötter av John O'Farell tar Alice och David begreppet curlingföräldrar till en helt ny nivå i sin hysteriska jakt på perfektion i familjelivet.

Till skogs

Det är hög tid att upptäcka en ny deckarförfattare. På senare år är det bara Peter Robinsons kommissarie Banks jag följt och några andra få mer sporadiskt. Irländska Tana French debut Till skogs sägs följa samma anda som Dennis Lehane och i min värld är det en väldigt hög standard att leva upp till då Lehane är min favorit i spänningsgenren. Förutom det lite suggestiva, mörka är likheterna också en rå men hjärtlig vänskap mellan huvudpersonerna, i Till skogs de två poliserna Cassie Maddox och Rob Ryan.

20 år tidigare hette Rob Adam och hittades paralyserad och blodig i en skog medan hans två vänner och ständiga vapendragare är spårlöst försvunna. Adams minne av timmarna i skogen är helt blankt och barnen återfinns aldrig. Familjen flyttar och Adam blir Rob, som efter många år återvänder till Irland för att bli polis. Han är en cool katt och påläggskalv på mordroteln fram till den dag då ett nytt fall landar på hans bord. En ung flicka har hittats mördad i utkanten av samma skog men Rob och bundsförvanten Cassie undviker att berätta om hans inblandning i det tidigare fallet.

Det är lurigt med deckare, kanske är det därför jag inte läser så många, för de överraskar sällan längre. Inte heller Till Skogs överraskar och första halvan är ganska pladdrig och seg. Andra halvan däremot, där Rob och Cassies professionella och privata relation sakta är på väg mot katastrof i takt med att lösningen närmar sig, är riktigt nagelbitarspännande. Det var uppfriskande och jag gillar Frenchs stil och personbeskrivningar. Jag kommer definitivt läsa uppföljaren Okänt offer också.

Flygplan har dessutom blivit min nya favoritplats att läsa på. Vilket fokus man har i ett par timmar. Kanske för att jag i år har flugit mycket själv istället för med lilleman. På de resorna ligger fokus någon helt annanstans.

7 timmar krig - kan det va' nåt?

Det var faktiskt jag som köpte hem denna miniserie som följer marinkårens 1:a spaningsbataljon under de 2 första månaderna av invasionen i Irak 2003. Jag hade läst mycket positivt om serien och HBO produktioner står generellt högt i kurs hos mig. Inte heller Generation Kill gör mig besviken. De 7 en-timmes avsnitten är välskrivna, välspelade och mycket intressanta. Det är också så grabbigt och pubertalt att det ibland står mig upp i halsen men det stämmer å andra sidan min föreställning om livet i det militära.

Vi förfäras, vi skrattar och tittar ibland på varandra och undrar hur serien togs emot hemma i USA och inte minst av militärledningen. Det är nämligen ingen idyllisk amerikansk hjältesaga vi får se. Alltså googlar vi och det vi inte tagit reda på innan vi började se serien är att den bygger på inbäddade reportern Evan Wrights egna upplevelser från invasionen. Alla namn är verkliga och det finns till och med personer som spelar sig själva. Wrights rapporter från Irak, först i en serie artiklar i Rolling Stone som sedan blev boken Generation Kill, skapade både debatt och vann priser. Ledningen för marinkåren har till och med rekommenderat boken till officerare som ett exempel på hur livet i krig kan vara. Wright förklarar på HBO att han skildrar marinsoldaterna, livet i fält, språket och jargongen som det verkligen är, inte hur en amerikansk publik förväntar sig att det ska vara och det är både befriande och skrämmande. Om hälften faktiskt hänt är det illa nog. Misstagen som görs, av befäl såväl som av soldater, är rena rama parodin emellanåt.

The bad guys är inte främst Irakier i den här skildringen utan klantiga befäl, oerfarna soldater och reservister, de framställs som konsekvent misslyckade, kanske lite väl svart/vitt. Men det är när de övriga karaktärernas känslor, frågor, moraliska dilemman och hängivenhet för ett för mig ofattbart jobb skildras som det blir riktigt bra. Att detta blev Alexander Skarsgårds genombrott i Hollywood är inte konstigt, han gör en suverän sgt. Brad Colbert. Det blir fyra plus till Generation Kill.

Full pott!

7:e gången jag ser Kent visar sig också bli en av den bästa, vilken konsert vi bjöds på i Lisebergshallen i lördags kväll! Som vanligt var jag skeptisk till just hallen, det är inte min favoritlokal, men jag är oerhört glad att det blev flera spelningar där i stället för en stor i Scandinavium, för det är ett fantastiskt tryck. Början av konserten är rockig och tung, sedan följer vackra spår som Socker, Sjukhus och Romeo återvänder ensam innan hallen fullkomligt exploderar i LSD, någon? och det blir elektriskt och dansant.

Jag läser att Anders Örtegren på Kulturbloggen tycker att bandet ska ta steget fullt ut till klubbscenerna, men där håller jag inte med. Det är ändå medelålders småbarnsföräldrar vi talar om, både bandet och stora delar av publiken även om bredden är stor. Jag tycker formatet var optimalt.

Att Jocke Berg pratar mer denna kväll än han gjort sammanlagt alla andra gånger jag sett dem gör det inte sämre. Jag älskar när band verkar ha precis lika roligt som publiken. När introt till Mannen i den vita hatten drar igång är jag både lycklig över att det är drygt 8 minuter fantastisk musik kvar, och ledsen över att det redan är slut för så klart finns det massa favoritlåtar kvar att spela. M och jag promenerar hem, varma och hesa efter ännu en magnifik kväll i sällskap med Sveriges största band. Tack!

Jymden

På Kulturbloggen finns det en ny Kulturfyra om ett favoritämne:

1. Om det gick lätt att resa i rymden; vart vill du åka då?
   Att se jorden utifrån vore häftigt, och om det vore enkelt, varför inte Månen.
   
2. Tror du att det finns liv i rymden?
   Tveklöst, ja.
   
3. Vilken är din favorit bland berättelser om rymden eller science fiction?
   Jag älskar rymden, aliens och science fiction, kanske inte lika mycket i bokform som på film och i tv-serier. En favorit är den Spielbergproducerade serien Taken.
   
4. Vad tänker du på och associerar till när jag säger ordet: stjärnor.
   Precis det de är, självlysande himlakroppar och hur fantastisk vackert det är en stjärnklar kväll. Uppväxten i Norrbotten med sina många, långa mörka månader gjorde att jag ofta gick eller låg och tittade på himlen när jag var ute.
   

Bokfrågornas ABC del 17 - Q

Jag har varit bortrest och missade nästan bokstaven Q hos Lilla O, och det hade kanske varit lika bra...

1. Qvinna i världen av Inger Frideborgsdotter handlar om sex kvinnor med olika levnadsöden i olika tider, på olika platser. Berätta om en annan bok som handlar om en kvinna i världen som du tycker är läsvärd!
   Resan ut om Rachels Vinraces färd över Atlanten och ut i vuxenlivet, där bland andra Mr & Mrs Dalloway korsar hennes väg, är definitivt läsvärld, jag är bara inte övertygad om att den nya svenska översättningen av Virginia Woolfs debut är den man ska läsa (mer om det senare).
   
2. Thee queen and I är en fantastisk bok om hur kungafamiljen i Storbritannien får omvärdera sitt liv då landet blir republik. Boken är skriven av Adrian Moles morsa Sue Townsend. Berätta om en annan bok som handlar om en drottning!
   I Charlaine Harris serie om Sookie Stackhouse finns en intrigerande vampyrdrottning, det är det närmaste jag kommer.
   
3. Qué? Berätta om en bok som du inte alls förstod dig på.
   Den bok jag sist blev oerhört besviken på och inte förstod mig på var Don Delillos Falling Man, den motsvarade inte alls mina förväntningar om vad jag hört och läst om den och jag kände mig som ett stort frågetecken innan jag lade den ifrån mig.
   
4. Och till sist gör jag det lite lätt för mig och ber dig berätta om en författare eller bok på Q.
   Nope, här står det still, men ett riktigt långsökt svar är förstås att reserverad för mig på biblioteket ligger Su Tongs bidrag till Mytserien där en av karaktärerna heter Qiliang.
   

Helgnöjen

Jippie, vilken bra och spännande final det blev av På spåret. Båda lagen var värdiga vinnare, men att härliga Johanna Koljonen tog hem det tillsammans med Marcus Birro känns bra. Nu är mina tantfredagskvällar över för den här gången och jag ser redan fram emot nästa säsong.

I dag blev det äntligen av att se Avatar. Tyvärr inte 3D-versionen för vi valde en lite tidigare föreställning så där gick vi så klart miste om mycket av det speciella med filmen, för annars var det mycket man redan har sett. Lite Star Wars, Alien, Sagan om ringen, Världarnas krig, Transformers, Matrix, Harry Potter och så ett tidsenligt naturen-slår-tillbaka perspektiv i en värld där diplomati är för fjollor och våld för machomän. Men i övrigt var den fantastiskt gjord. Jag är glad att det var teknikpriser som Avatar vann på Oscarsgalan i söndags och helt tillfreds med att den inte blev bästa film. En 3:a, rätt och slätt.

Det var däremot härligt att höra en av salongens yngre besökare utbrista i ett spontant "Wow!" när en blomma på planeten Pandora förvandlades till en slags spinnande eldfluga, en av de enklare effekterna under Camerons 2.41 långa mastodontverk. Jag önskar att jag fortfarande kunde bli så överväldigad.

Nu: packa inför tjänsteresa i veckan. Till England följer French och Hustvedt med mig!

Bokstaven P

Bokfrågornas ABC hos Lilla O har nått sextonde bokstaven:

1. Pseudonymer används ibland av författare. Vad tycker du om det? Vilken pseudonym skulle du rekommendera oss att läsa?
Jag förstår anledningen att använda pseudonym om man på grund av det man skriver riskerar att behandlas annorlunda, till och med att förföljas, eller om man vill skapa ett alter ego inom en annan genre vilket är en vanlig anledning. Så var nog även fallet med Kepler men där skapade spekulationerna om vem som kunde vara författaren en hysteri som istället framstod som ett försäljningsknep och det hela blev väldigt märkligt.

Jag gillar Gillian Rubinstein som Lian Hearn och berättelsen om släkten Otori i ett fiktivt historiskt örike.

2. Vem är din favoritpappa i litteraturens värld?
Det är oftast de frånvarande eller avvikande papporna som får utrymme, vilket kan bli lite tjatigt. Jag gillar Arthur Weasley skarpt, en modig, tolerant och närvarande förebild inte bara för sina egna barn men även för Harry och Hermoine.

3. Popularitet vs. kvalitet. Vad har du för åsikter om detta dilemma?

Det ena utesluter inte det andra så jag ser det inte som något dilemma, det handlar om tycke och smak och ditt val som läsare. Men fenomenet att ökad försäljning minskar statusen är intressant. För visst, jag kan själv bli lite anti om något är för populärt så jag undviker helst topplistor, inte för att jag tror att böckerna är sämre, jag vill bara inte göra samma sak som alla andra.

Sedan finns det exempel på författare som jag inte vill läsa för att jag faktiskt tror att de är dåliga eller ointressanta, och det gäller både topplisteböcker och prisvinnare.

4. Pocket eller inbunden?
Jag gillar pockets framför allt på resande fot, men det är inte alla böcker som funkar i pocket. Är det en tjock bok och texten blir för liten läser jag hellre den inbundna, även om det blir tyngre. Vi köper definitivt mer hårdpärm, men vår stringpockethylla är vacker som en tavla, det håller även min sambo som älskar inbundet med om.

Hur orkar de?

Vi handlade lite nya kläder till lilleman i helgen och när jag kommer hem ser jag på kvittot att jag har handlat två artiklar ”pojke 1-7” och två artiklar ”flicka 1-7”. OK, att de mjuka jeansen med blommor på knapparna skulle hamna i flickkategorin borde jag ha förstått, även om jag tycker det är urbota dumt, precis som att sätta puffärm på t-shirts till barn så fort de har ett tryck med en katt eller blomma.

Men de övriga kläderna då? Två mjukisbyxor, ett par röda, ett par grå och en grön t-shirt med ett äpple på. Varför är det nödvändigt att kategorisera dessa som pojk- eller flickkläder i kassasystemet?
På hemsidan ser jag att plaggen finns i kategorin ”all kids” – puh, vilken tur. Man vill ju inte göra fel med sin 2-åring.

Vem bryr sig?

Oscar överraskade?

Grattis till Kathryn Bigelow som på Internationella Kvinnodagen (i alla fall svensk tid) blev den första kvinna som knep Oscarsstatyetten för Bästa regi. Och hurra för lite svensk fägring med pris till ljudläggaren Paul Ottosson! Jag har knappt sett någon av de Oscarsnominerade filmerna än så vad som blev rätt och fel i nattens gala har jag ingen åsikt om. Men jag tycker det är tråkigt att det dröjer 2 dagar innan det kommer ett sammandrag, och att det bara är 1.5 timme. Men, men, jag får väl skylla mig själv som har full hårddisk och inte kunde spela in hela spektaklet. För övrigt var det meningen att vi skulle gå på Avatar i helgen, men ett kruppanfall kom i vägen. Lätt val att skippa bion, men jag hoppas vi får chansen nästa helg istället.

2010 års Oscarsvinnare.

Om VM, val och festival

Nu finns en ny kulturfyra med roliga frågor på Kulturbloggen:

1. Lars Lagerbäck är officiellt presenterad som Nigerias förbundskapten. Vilket lag kommer du att hålla på i fotbolls-VM?
Det ska bli kul med VM men det blir så klart inte samma sak utan Sverige. Vi är alltid ett gäng som tävlar mot varandra med en Drömelva under EM- och VM-slutspel så förutom Sverige håller jag alltid på det lag från vilket jag har spelare med i "mitt" lag. Under turneringen i Sydafrika hoppas jag det går bra för Danmark och så håller jag på de regerande europamästarna Spanien.

2. Vilket block tror du vinner riksdagsvalet i höst?
Jag tror att de röda vinner.

3. RUT-avdrag: tycker du att det är rätt att använda skattemedel till att subventionera hushållsnära tjänster?
Nej, jag tycker det finns mer angelägna saker att lägga skattepengar på.

4. Kommer du att gå på någon musikfestival i sommar?
Jag är ingen frekvent festivalbesökare, men eftersom det inte är någon Ullevikonsert som lockar mig i sommar funderar jag på att äntligen besöka Way out West. Vill gärna se the XX, Local natives, La roux och M.I.A som är några av de bokade artisterna.

O som i orange oväntad olidlig otrohet

Eller som i "oj vad svårt" hos Lilla O och bokfrågornas ABC denna veckan:

1. Ännu ett bokpris den här veckan, ett endast för kvinnor Orange Prize for Fiction som delats ut sedan 1996. Vet du något om priset? Har du läst böcker av någon pristagare? Är det bra med ett pris för kvinnliga författare?
Precis som med nobelpriset tycker jag det är bra att priset finns men jag bryr mig inte speciellt mycket om de nominerade för prisets skull . Jag har hört talas om många av författarinnorna, men inte läst någon av de vinnande böckerna, däremot annat av Atwood, Morrison och Smith. Jag har länge velat läsa Vi måste tala om Kevin.

2. Berätta om en bok som du tyckte mycket om, trots att du inte trodde att du skulle gilla den. En oväntad favorit alltså!
Svårt det här för jag börjar i princip aldrig läsa något som jag inte tror att jag ska gilla. Jag undviker hellre böcker av den anledningen och missar säkert många pärlor i stället. Monika Fagerholms Den amerikanska flickan undviker jag till exempel för att jag inte tycker om omslaget…

3. Jag är inget fan av Peter Harrysson, men tänker ändå sno ett av hans favorituttryck. Jag vill att du berättar om en bok som var olidligt spännande!
Det var länge sedan jag hittade något riktigt, riktigt spännande, en riktig bladvändare så att man kan kalla det olidligt. Men i vintras läste jag Hungerspelen som bjöd på en härlig spänning bortom traditionella mördarjakter. Att del tre dröjer så hemskt är olidligt, precis som det var att vänta på upplösningen av Harry Potter. Tänk att det ska till barn- och ungdomsböcker för att riktigt fånga mig!

4. Och slutligen vill jag höra om en bok om ett mindre trevligt ämne. Har du läst någon bok om otrohet som du tycker är bra?
Det här är ett rätt frekvent förekommande fenomen i böcker även om det inte alltid är bokens huvudtema, så även i Tusen skärvor tillit som jag nyss läste.

Hej konsument!

Liten konsumentundersökning från Kulturbloggen:

Bästa promenad: Runt Lilla Delsjön till Bertilssons stuga.
Favoritgata: Ingen aning.
Favoritdrink: Cosmopolitan
Bästa mikromaten: Popcorn
Favoritförort: Ja, vad är en förort? Landvetter kanske, därifrån kan man flyga ut i Sverige och världen.
Fikar gärna på: Café, biblioteket, balkongen...jag gillar att fika.
Bästa kaffet: Allt utom automatkaffet på jobbet som jag tyvärr fortsätter dricka av.
Bästa konsertlokalen: Jag har gillat Storans klubbscen som nu lägger ner. Konserthuset är också bra.
Bästa baren: Blizz
Här bjuder jag mamma på middag: Hemma i köket, det uppskattas mest eftersom vi bor 130 mil från varandra.
Senast sedda teater-/dansföreställning: Maria Möller på Hamburger Börs
Senast sedda utställning: Kommer inte ihåg.
En bra gåbortpresent: Tulpaner
Favoritlyxartikel: i.D Bare minerals foundation
Läser just nu: Till skogs av Tana French
Favoritråvara: Kyckling
Favoritfärg: Blå
Favoritmärke: Sonens "prick", ett födelsemärke på örat.
Dricksprocent: Beror på servicen, jag kan vara riktigt generös eller tantsur och snål, som när en servitör lät oss sitta med tomma tallrikar och glas i nästan en timme och motiverar det med ett surt "Vi är väldigt busy här ikväll". Stackare. Och nästan ingen dricks får du heller.
Motionerar: Inte med någon regelbundenhet, tyvärr.
Favoritaccessoar: Ett armband som min pappa har gjort.
Det dyraste jag har köpt: Bil. Bäddsoffan som kommer i morgon är nog den dyraste saken till hemmet.
Lyssnar på: P3
Mitt sämsta köp någonsin: förra lap topen, en Acer som inte funkade särskilt länge.
Senaste impulsköp: Impulshandlar sällan. Men en gång impulsköpte vi en fabriksny bil.
Senaste secondhandfyndet: Köper bara böcker i andra hand, senast ett gäng pockets.
Användbar pryl: Datorn
Mode jag aldrig vill se igen: Haremsbyxor
Bil/Transportmedel: My Toyota is fantastic...
Återvinner: Lite
Hejar på/håller på: Luleå Hockey

OS slut för den här gången

Vinter OS i Vancouver är över och trots många arrangörsmissar och kritik mot bildproducenter och grafik blev det en resultatmässig succe, inte minst för värdnationen som slog alla rekord på medaljfronten. Det är många grenar jag missat med andra ord för jag har inte sett mycket av Kanada. Sveriges framgångar har jag däremot njutit av, framför allt skidlandslaget som gjorde ett fantastisk spel. Att herrlaget tog guld i långa stafetten kändes oerhört representativt för hela tävlingen särskilt efter laginsatsen i dubbeljakten. Kul med en Kalixbo i den framgångsrika ledningen.

Jag hör också till dem som gillat Vinterstudion, Andre Pops är suverän och jag tycker Jonas Karlsson klarar sig bra. Man ska vara påläst och faktaspäckad när man guidar tittare. Endel besserwisserkommentarer får man räkna med av riktiga entusiaster. Jag som är helt ointresserad av både Facebook och twitter bryr mig inte heller ett dugg om ifall SVT ligger efter i den tekniken, så länge de visar tävlingarna, intervjuer och fördjupande inslag. Jag vet däremot inte vem som skulle vara optimal att sköta intervjuer med de aktiva, det är en svår konst vare sig det är vinnare eller förlorare de talar med. Varken Hermundstads "hur känns det" eller Elofssons tårar, hur charmiga de än är, tillför ju något till det vi precis sett.

Av kommentatorerna gillar jag Hård/Blomqvist bäst, de kompletterar varandra bra och det är lagom mycket struktur, kunskap och hjärta. Roligast var Björn Fagerlind och Stig Strand under damernas superkombination då jag tror Strand surnade till efter att Anja petades ner från ledningen av amerikanska Mancuso. Näste på tur var slalomspecialisten Maria Riesch men enligt Strand åker hon så dåligt att det nästan är kriminellt. Det lät ungefär såhär:

Strand: Nej vad dåligt hon åker.

Fagerlind: Men hon leder ju.

Strand: Hon åker dåligt!

Fagerlind (nu helt säker på att Riesch inte kommer tappa sitt försprång): Vad spelar det för roll så länge det går fortast?

Strand: mutter, mutter

Stor humor.

Som "tur var" trillade ju sedan Vonn och Anja fick sitt välförtjänta brons, jag vågar inte tänka på hur gubbsur Stig Strand skulle ha blivit annars. "Hon hade ju inte ens en bra linje!"

Analysen av härliga Kalle Grenemark och Christer Ulfbåge som Kjell på Weird Science gör är klockren. Lilla Kalle!