Till skogs

Det är hög tid att upptäcka en ny deckarförfattare. På senare år är det bara Peter Robinsons kommissarie Banks jag följt och några andra få mer sporadiskt. Irländska Tana French debut Till skogs sägs följa samma anda som Dennis Lehane och i min värld är det en väldigt hög standard att leva upp till då Lehane är min favorit i spänningsgenren. Förutom det lite suggestiva, mörka är likheterna också en rå men hjärtlig vänskap mellan huvudpersonerna, i Till skogs de två poliserna Cassie Maddox och Rob Ryan.

20 år tidigare hette Rob Adam och hittades paralyserad och blodig i en skog medan hans två vänner och ständiga vapendragare är spårlöst försvunna. Adams minne av timmarna i skogen är helt blankt och barnen återfinns aldrig. Familjen flyttar och Adam blir Rob, som efter många år återvänder till Irland för att bli polis. Han är en cool katt och påläggskalv på mordroteln fram till den dag då ett nytt fall landar på hans bord. En ung flicka har hittats mördad i utkanten av samma skog men Rob och bundsförvanten Cassie undviker att berätta om hans inblandning i det tidigare fallet.

Det är lurigt med deckare, kanske är det därför jag inte läser så många, för de överraskar sällan längre. Inte heller Till Skogs överraskar och första halvan är ganska pladdrig och seg. Andra halvan däremot, där Rob och Cassies professionella och privata relation sakta är på väg mot katastrof i takt med att lösningen närmar sig, är riktigt nagelbitarspännande. Det var uppfriskande och jag gillar Frenchs stil och personbeskrivningar. Jag kommer definitivt läsa uppföljaren Okänt offer också.

Flygplan har dessutom blivit min nya favoritplats att läsa på. Vilket fokus man har i ett par timmar. Kanske för att jag i år har flugit mycket själv istället för med lilleman. På de resorna ligger fokus någon helt annanstans.