Oryx och Crake

Snöman sitter i ett träd insvept i ett lakan. Han är smutsig, hungrig och ensam, påtagligt plågad av minnen av kärleken Oryx och hans kanske ende vän Crake. Vilken roll har de egentligen spelat i den katastrof som skett?

En gång var han Jimmy som växte upp i ett av de högteknologiska reservaten där hans pappa var genolog och delaktig i Operation Odödlighet. På OrganFarmen används nassonger, transgena supergrisar, som värddjur för att odla fram perfekta organ av mänsklig vävnad. Där finns även varjundar och bjunkar, genmanipulerade varelser för särskilda ändamål och triumfer för den mänskliga forskningen. Att även Jimmys vän Crake är ett geni som elitreservaten kommer kämpa om att värva råder det ingen tvekan om, han har stora saker att uträtta medan Jimmy anses som medelmåttig med ordets gåva snarare än matematikens Men alla är inte teknikens förespråkare. Jimmys mor som tidigare varit mikrobiolog på OrganFarmen är numera avskedad och hårt bevakad av säkerhetsgruppen CorpSeCorpse på grund av sitt tydliga missnöje mot projektet. Från sitt gömställe i träder ser Snöman tillbaka på sin uppväxt och livet före katastrofen.

Det finns mycket att säga om Oryx och Crake, att den är rolig, sorglig och smart skriven är några. Atwoods gestaltning av skenande teknik, genmanipulering och uppdelningen i elitområden och Plebesområden, där de vanliga människorna bor, är trots vissa absurda drag inte helt orimliga.

Föga anade jag i början av året att två av de bästa böckerna jag läst i år skulle vara av Margaret Atwood, men Oryx och Crake kvalar definitivt in på topp 5. 276 sidor dystopi och post-apokalyptism när den är som bäst!