Festivalhelg

Det går att göra festivaldebut när man är 35 år också, det bästa med Way Out West var att det var sådan otrolig blandning av människor och artister, men mitt perspektiv är säkert annat än en tonårings. Jag reflekterar över saker som:

• Vad många soptunnor det finns.


• Det är visst trendigt med mustasch.


• Aj, aj min rygg. Var kan jag sätta mig mellan spelningarna?


• Mäh, 25 kronor för en liten kaffe i pappmugg!


• Ahh, vad skönt att krypa ner i sin egen säng.

Men underbart mycket musik blev det och jag kommer gärna tillbaka om det blir 5-års jubileum nästa år. Local Natives, Miike Snow, Shout Out Louds och Anna Ternheim var några favoriter. Andra som Marina and the Diamonds, Anna von Hausswolff, Wu Tang Clan och The Drums, var bra men inte topnotch.

Men bäst av alla var Mumford & Sons vars spelglädje och ödmjukhet inför sin stora publik gav underbar energi både på och utanför scenen.