Dussinbok

Blev mycket riktigt fast på tåget timme ut och timme in, både i fredags och i söndags. Vädrets makter kan man knappast rå på men hur SJ kan ha så dåligt fungerande informationskanaler är ett mysterium. Jag har dock glatts mycket åt medmänniskors otroliga tolerans mitt i allt kaos, alltid något! Nåväl, tågresan bjöd istället på mycket efterlängtat prat med min kompis och massa koncentrerad läsning.

Vampyrens märke är en ungdomsbok av P.C. Cast som hakar på de sista årens mystiktrend, här i form av en internatskola för vampyrer. Blir man som tonåring märkt med en månskära i pannan är det tecknet på att man är en vampyr och måste då bege sig till Nattens Hus för att överleva förvandlingen och för vidare utbildning.

Vår hjältinna Zoey Redbird känner sig som en främling i sitt eget liv. Hennes mamma är omgift med en religiös fanatiker, cheerleadersystern har hon inget gemensamt med och hennes nästan-ex Heath börjar gå henne på nerverna med sin alltför ofta öldoftande andedräkt. För Zoey är månskäran i pannan inte enbart ovälkommen. Det står tidigt klart att hon även har speciella krafter och är utvald av gudinnan Nyx att vara hennes ögon och öron i världen. Detta ger henne såklart både status och fiender när hon kommer till House of Night. Så magi, internat, goda mot onda, känns det igen?

Idén är inte dum, men kanske är jag för gammal för denna bok som P.C Cast författat tillsammans med sin tonåriga dotter? Jag gillar ändå övernaturliga och mystiska fenomen och läser gärna böcker i katergorin HceU men känner mig lite besviken då den inte håller hela vägen utan karaktärerna blir för stereoptypa och handlingen som skulle kunna vara riktigt spännande blir lite för banal. Ungefär som när Johanne Hildebrandt skrev Sagan om Valhalla vilket jag tyckte lät som en underbar idé, att dramatisera vår egen nordiska mytologi, men som bara blev en enda tantsnuskig sörja. Varningstecknen finns där även för House of Night serien, men kanske ger jag den en chans till när Sveket kommer på pocket i vår.