Det blev en lite vemodig kväll i går då ER tog avsked. Jag gillar verkligen tonen på sista avsnittet, att det inte blev för smörigt med stora stråkar i bakgrunden, utan att vi lämnades med en skön känsla i samma anda som under alla år med livet och pulsen på County General Hospital i fokus. Underbart. Och intervjuprogrammet innan sista avsnittet. Gzus, vilken flashback! Till 90-talets studentkorridor där alla samlades runt tjock-tv:n för veckans avsnitt och till soffan hos någon klasskompis där vi drack te och diskuterade Doug och Carols vara eller icke vara. Och vad betydde inte County General för vår språkinlärning? Jag väntar fortfarande på den konversation när jag ska få använda mig av termer som tachycardia eller pancreas. Tack och adjö, Cityakuten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar