Sommaraktiviteter

Semester och tro det eller ej, värmen har kommit till Göteborg. Det innebär skön utevaro i trädgården, läsning i skuggan när lilleman sover middag, grilla, kall öl och middag på altanen. Det är också att sitta kvar ute med en filt över benen när det blir kväll och strunta i allt vad tråkiga Morden i Midsommer heter. Går istället in lagom till "So you think you can dance". Hurra för talangfulla människor som vet vad de gör! M fick DVD boxar med säsong 1 av Arkiv X och hela Coupling serien i present som också kommer förgylla sommarkvällarna.

I måndags var det konsertdags igen, denna gången Morrissey. Var inte jättepeppad innan men det blev riktigt bra. Konserten innehöll mer än det karaktäristiska svänget med mikrofonsladden och blaséversioner av gamla hits, utan det kändes som att Moz och bandet tyckte det var kul. Gillade främst batteristen som tog i från tårna i några riktigt bombastiska stycken.

Och det här med ledighet är inget jag får nog av, det ger bara mersmak.

Ve mig som skändar den heliga kon

Jag är inte mycket för måsten och gillar inte att fastna i rutiner. Jag flydde från ett jobb som innebar att göra samma uppgift dag 3 varje månad, en annan dag 10, osv. månad efter månad, år ut och år in. Ekonomi och uppföljning, inte min kopp te. Samma sak i vardagen, tanken på att göra samma sak vid en viss tidpunkt varje år ger mig utslag. För oss, eftersom M är än mindre traditionalist, finns det inga måsten i hur man firar jul eller födelsedagar. Men att strunta i traditioner som till exempel den heliga ko som nu närmar sig ses som oerhört konstigt av många och kräver förklaringar och motiveringar. För ve den som inte vill fira midsommar, eller ännu värre, inte lära sitt barn att fira ”riktig” midsommar.

Det finns många viktiga saker jag vill lära min son, men att man den 3 fredagen i juni VARJE år äter sill, potatis, jordgubbar, grillar, leker och dansar runt en blomsterpåle ligger inte särskilt högt på prioriteringslistan. När han är stor nog att säga ”det här verkar kul, det vill jag delta i” ska han också få dansa runt stången med krans i håret. Men när det som vanligt regnar och är 12 grader känns det helt rätt att för fjärde året packa weekendväskan och lämna den heliga kon långt bakom oss.

Glad midsommar, wherever you are!

Bye-bye sjukhusseriernas sjukhusserie

Det blev en lite vemodig kväll i går då ER tog avsked. Jag gillar verkligen tonen på sista avsnittet, att det inte blev för smörigt med stora stråkar i bakgrunden, utan att vi lämnades med en skön känsla i samma anda som under alla år med livet och pulsen på County General Hospital i fokus. Underbart. Och intervjuprogrammet innan sista avsnittet. Gzus, vilken flashback! Till 90-talets studentkorridor där alla samlades runt tjock-tv:n för veckans avsnitt och till soffan hos någon klasskompis där vi drack te och diskuterade Doug och Carols vara eller icke vara. Och vad betydde inte County General för vår språkinlärning? Jag väntar fortfarande på den konversation när jag ska få använda mig av termer som tachycardia eller pancreas. Tack och adjö, Cityakuten!

NBC.COM

Att vara dum i huvudet

Kan ju inte vara roligt. Jag föraktar och hånar vanligen de som är dumma i huvudet. Därför är det extra jobbigt att erkänna att jag också tillhör den skaran. Det finns ett fenomen som upprepar sig gång på gång. År efter år. I stort som smått och jag kan inte förstå hur en tänkande varelse kan undvika att lära sig av något som hänt en triljon gånger.
Första gången var för många år sedan då jag skulle legitimera mig för det taxibolag som hade huvudnyckel till stadens studentlägenheter eftersom min egen nyckel befann sig över 100 mil bort. Jag öppnar plånboken och hepp - inget körkort. En annan gång hittade jag den perfekta toppen som fanns kvar i ett exemplar i min storlek. Framme i kassan efter långt köande, och med lika lång kö bakom mig - inget betalkort.
Idag, år senare med otaliga exempel på samma händelse, lämnar jag in bilen på service. Jag ska betala servicen och legitimera mig för att få låna hyrbil men varken körkort eller betalkort finns på sin plats.

Hur det känns? Som att jag är dum i huvudet.

Från bok till film

Allt för min syster i min sommarläsningshög har blivit film med Cameron Diaz. Vägen, som jag läser just nu ligger i post-production och verkar få premiär någon gång under 2009. Bilderna ser lovande ut men jag är väldigt kluven till film av böcker jag gillar. Ibland känner man direkt att det här skulle bli en bra film, som när jag läste Dennis Lehanes Patient 67, men nu när även den är på G blir jag orolig. Det kan ju faktiskt misslyckas kapitalt och det är intrycket av boken jag vill bevara.
- Ja men se inte filmen då, doofus. Men då kan jag ju riskera att missa något riktigt bra.

Den enda film jag längtar efter som garanterat inte kan förstöra läsupplevelsen är Harry Potter och Halvblodsprinsen. Snart på en bio nära mig, dvs. SF distribuerar även till norrbotten i mitten av juli hoppas jag?

Semesterläsning

Snart stämplar jag ut och tar semester. Ser så klart bland annat fram emot skön läsning i hängmattan och tar med mig en spretig blandning pocketböcker som för tillfället ser ut så här:

Jody Picoult – Allt för min syster
Anna Gavalda – Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans
Helena von Zweigbergk – Tusen skärvor tillit
Mons Kallentoft – Midvinterblod
Don DeLillo - Falling man

Martin Bengtsson - I skuggan av San Siro

Funderar även på att lägga till The Dirt av Neil Strauss, eller ge den till M i present.
Ambitiöst med en 1,5-åring som sällskap men målet är inte att läsa alla, utan att ha ett bra urval. Sedan accepterar lilleman förhoppningsvis att vi har med en bok när vi leker ute i det fina semestervädret (yeah, right). Och så finns ju alltid de ljusa sommarkvällarna.

M som hatar pocketböcker får själv släpa med sig sina inbundna verk och ta hand om eventuell övervikt på flyget. Jag gillar också inbundet, hemma i bokhyllan, men på resande fot, icke. Packningen på bilsemestern för två år sedan var parodisk eftersom M skulle avverka Stig Larsson-trilogin vilken tog upp halva baksätet. Andra halvan var mat till mig som var gravid och konstant hungrig. Både maten och böckerna kom väl till hands eftersom vandringen i alperna blev promenader i skuggan då det var 30 grader varmt och inte ett moln på himlen. Men att läsa på en balkong med vidunderlig utsikt visade sig bli den optimala semestern.

Nostalgi

V. Höjden av spänning och high-tech när jag var 8 år. Det var den stora snackisen både fredagen innan och måndagen efter på skolan. En del fick inte lov att se science-fiction för sina föräldrar och dem var det ju pinsamt synd om. I kväll börjar TV6 visa V igen. Jag kommer säkert bli besviken men jag måste, måste titta. Jag hade dessutom världens crush på Ham Tyler (Michael Ironside). Inte Donovan eller Kyle, utan Ham som var min stora hjälte och frekvent förekommande i låtsaslekar på den tiden. Hjärtats vägar är outgrundliga.

Bilden kommer från denna sida.

The Proposal

”Välkommen på förhandsvisning av sommarens romantiska komedi – The Proposal”. Igår blev det en mysig kväll med en tjejkompis. Fika, prat och en film som levererade precis det den lovat. Lite skratt, lite snyft, snygga människor och miljöer. Släng in lite New York på ett hörn och jag är nöjd. I romantiska komedier brukar det finnas en klämkäck unge som man måste ha överseende med. I The Proposal var det en farmor, det var nästan värre. Men ändå, vi hade kul. Tack för det Manpower!

Sommar

Jag vet inte, listan med årets sommarpratare känns lite avslagen. Det är inte direkt så att det pirrar av förväntning när jag läser namn som Tomas Ledin, Kjell Lönnå, Lena Philipsson, väder-Madeleine…. Jag trodde nog att det skulle vara lite hetare kandidater. 50-års jubileum och allt. Listan kommer som vanligt att printas och sättas upp på kylen och jag ska försöka att inte missa Johan Lindeberg och Frida Hyvönen i alla fall. Resten blir bonus om det passar. Kan tänka mig att det detta året blir mycket lyssna med ett öra ändå för ”vänta, mamma lyssnar på radion” är inte en jättepopulär fras. Tacka vet jag poddradio och sändningsarkivet. Underbara uppfinningar!

Köttbulleförbannelsen

De gånger jag har gjort köttbullar i mitt liv går att räkna på en hand. I hate it. Inte köttbullarna i sig, men att göra dem. Det tar ju en evighet och jag har alldeles för lite tålamod att stå och rulla fina små rundlar. Jag äter gärna mammas köttbullar och lilleman älskar dem. Biffar, som jag klarar av att kladda till, är tydligen inte lika gott. Igår gjorde vi lasagne till middag och fick fin älgfärs över. Nu jädrar, den här lilla klicken ska jag förära min son tänkte jag och blandade ihop en liten köttbulledeg. Den lilla, lilla klicken blev 25 bullar. 25 köttbullar rullades och stektes klockan halv tio i ett kokhett kök. Det är något av en prestation och fortfarande på bra humör tänkte jag, what the hell, jag gör en sås också. Mina såser brukar bli för salta, smaka mjöl och åka ut i vasken, men banne mig, igår var något av en lyckokväll så nu badar köttbullarna i en timjandoftande gräddsås. Halleluja! Köttbulleförbannelsen är över.