Sidor

söndag 24 juli 2011

The Carrie diaries

Mitt förhållande till Sex and the City är tudelat. Å ena sidan älskar jag tv-serien sedan länge, men har inte läst någon av de litterära förlagorna. Mot bättre vetande såg jag även filmerna på DVD och kan ärligt säga att Sex and the City 2 är det sämsta jag någonsin sett och jag ångrar att jag lagt en och en halv timme av mitt liv på den. Tyvärr. Jag kan inte hitta något förlåtande i den.

Men jag gillar ju tjejerna med Carrie i spetsen även om Miranda är min favorit. Så prologen, the Carrie Diaries om vem Carrie var före hon flyttade till New York lät ju onekligen spännande. I serien är hon hela tiden så bakgrundslös, så helt utan familj eller vänner från förr.

Den 17-åriga Carrie Bradshaw bor i en småstad som hon i tanken redan lämnat bakom sig. Efter high school hägrar Brown University, och så drömmer hon om den där skrivkursen i New York. Men först ska det sista skolåret klaras av med stora och små problem en 17-åring dras med, som rebelliska småsystrar (!), neurotiska kompisar och inte minst den nye killen på skolan, Sebastian Kydd. Jo, Carrie har både syskon och ett kompisgäng. Hon anses av många som en udda fågel, både smart och rolig, och det är inte normen för tjejerna i de olika klickarna på hennes skola.

I bokhandeln står boken så klart i hyllan "Unga vuxna" och intrigen ligger kanske dem allra varmast om hjärtat, men även jag kan känna igen drag från gymnasietidens dramer och tycker att Bushnell klarar av att undvika de största klyschorna. Hur som helst, jag gillar att få brakgrund till Carrie och vill gärna läsa vidare om hur hon träffar Samantha, Miranda och Charlotte, och varför de blir hennes valda familj. Hängmatteläsning, ja visst!

4 kommentarer:

  1. Hängmatteläsning låter ändå rätt lockande. hade inte tänkt läsa, men blir lite sugen.

    SvaraRadera
  2. Ja, ibland är det skönt med lättläst förströelse!

    SvaraRadera
  3. Jag tyckte som du att den här boken var underhållande och en positiv överraskning. Däremot var jag inte alls förtjust i del två. Den var bara ett stort: "blaha". Den började bra, men sedan rann allt bara ut i sanden. Handlingen var förutsägbar på det där oinspirerade viset (annars kan man ju sitta och hoppa av spänning fast man vet precis hur det ska gå) och karaktärerna fick aldrig liv för mig. Det var definitivt inte den sämsta bok jag har läst, men den var inte i närheten av den första. Å andra sidan vet jag andra som har gillat den, så du kanske ska ge den ett försök om du är sugen. Den går så fort att läsa så man slösar knappast bort någon tid. :)

    SvaraRadera
  4. @Sara: Aj, aj, nej det lär knappast bli en bok som prioriteras, då behåller jag hellre minnet av denna lättsmälta om än positiva överraskning. Hatar verkligen att jag sett filmerna så här i efterhand då de grumlar hela intrycket av serien lite....

    SvaraRadera