Sidor

fredag 12 november 2010

Den hemliga historien

Livet med en nästan-3-åring fortsätter på semestern lika väl som i Sverige så även de senaste veckorna har jag fått stjäla små lässtunder här och där. Som tur var i 30 gradig värme när:
a) killarna har byggt sandslott
b) lilleman mot förmodan har sovit middag
c) svågern grillade middag
M har däremot inte öppnat en enda bok på semestern och det är en unik händelse.

Semesterboken på resan till USA blev passande nog en amerikansk författare så äntligen är Den hemliga historien, som några av mina favoritbloggare tipsat om, avklarad. Att Donna Tartt på bokens första sida tackar sin egen universitetskompis Brett Easton Ellis får mig att ana att det här kan bli något riktigt skruvat.

Richard Papen tar inte över pappans bensinmack i den Kaliforniska småstaden Plano som fadern hoppats utan flyttar till östkusten för att studera. Flykten från familjen och kontrasten mot hans bakgrund blir allt större när han antas till den exklusiva grupp elever som studerar klassisk grekiska för excentriske professor Julian Morrow. Henry, Francis, tvillingarna Charles och Camilla och Edward, kallad Bunny, är redan en tight grupp som inte bryr sig om de andra eleverna vid Hampden eller vilket rykte de har på campus. Richards onyanserade beundran för dessa intellektuella elever tar sin start i mystiken runt gruppen och när han till slut blir accepterad som en av dem följer han troget deras varje steg utan att ifrågasätta deras dekadenta och experimentella leverne som oundvikligen leder mot en katastrof.

Det här är verkligen inga karaktärer jag gillar. Mycket med dem, deras kyla, snobbism, ohälsosamma liv och slöseri med tid och resurser gör mig lite lätt illamående. Ändå dröjer det inte många sidor innan jag är fast i Vermont och även om jag inte skriver under på att "den har allt" så tycker jag mycket om Donna Tartts Hemliga Historia. Att hon bara släppt en roman till efter denna får mig att tro att skrivprocessen och att skapa Hampden även gjorde henne något matt. Men har Den lille vännen lika bra porträtt, miljöbeskrivningar och nerv läser jag gärna den med!

1 kommentar:

  1. Vill också läsa Den lille vännen! Håller på att leta passande tegelstenar till vår resa i vår. Hoppas att ni har det riktigt bra!!!

    SvaraRadera