Sidor

måndag 2 februari 2009

Min filmfestival

Forgetting Dad. Rick Minnich är på plats i Bergakungens salar för att svara på frågor om sin personliga dokumentär om sin pappa som lider av minnesförlust men där större delen av hans familj(er) misstror hans tillstånd och avsikter. Under frågestunden efteråt spricker hans röst flera gånger och han tar tid på sig att svara på de frågor som kommer så nära, så nära. Jag blev inte riktigt lika berörd av filmen, men den var både intressant och modig.

Slumdog millionaire. Galavinnare, oscarsnominerad, om- och nerskriven. Jag hade faktiskt inga förväntningar när jag gick på Slumdog på filmfestivalen. Jag kastades in i en hård värld, ett skitigt Bombay som fick mig att både skratta och känna. Två bröder som med matjord i fickorna tar sig fram genom slummen. En mjuk, en hård, en drömmare, en svikare. En osannolik väg som tar den ene ända fram till final i Vem vill bli miljonär. Det är snyggt filmat med fantastisk musik och skådespelare, framför allt de unga. Men tyvärr faller historien på målsnöret, ett i mitt tycke alltför platt slut på en tidigare originell berättelse. Men helt klart sevärd. En 3:a rätt och slätt.

Lake Tahoe. Höll på att börja gråta när jag kom till Draken på söndag morgon och märker att jag har min biljett och filmpass hemma i handväskan. Man kan inte vara så klantig. Tack vare en god människa löste sig allt och min kompis och jag sjönk ännu en gång ner i biomörkret. Vi fick en långsam berättelse ur den Mexikanska vardagen. Lite allvar, lite skratt, snygga bilder och framför allt det jag gillar med filmfestivalen, en film som vi inte skulle sett annars.

Ingen av filmerna var alltså någon toppupplevelse, men inget jag ångrar att jag lade min tid på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar