10 frågor om feminism

Det startade hos Onekligen-Lisa, som en reaktion på den tjej med stort mediautrymme som deklamerade att hon aldrig i livet skulle kalla sig feminist. Men ser ni det gör jag! Så här ser jag på saken:

1) Det här är feminism för mig...
Att tycka att kvinnor och män är lika mycket värda och har lika rättigheter och skyldigheter men att anse att strukturer i samhället gör att det idag fortfarande inte är så, inte ens i världens mest jämställda land som vi gärna menar att Sverige är.

2) Det här är feminism inte för mig...
Manshat. Eller att jämställdhet innebär att män ska få det sämre. Jag menar inte att om en kvinna tjänar 70:- för samma jobb där en man tjänar 100:- att mannen ska sänka sin lön.

3) Jag började kalla mig feminist när jag var...
På gymnasiet reagerade jag starkt mot att vår mattelärare spenderade 90% av tiden med att hjälpa de fyra killarna i klassen medan 20 tjejer gång på gång blev förbisedda. Det gällde inte mig själv utan helheten och orättvisan generellt och jag störde ihjäl mig på det här. Min vana trogen var jag inte tyst utan tog upp det under lektionen varpå läraren visserligen lyssnade, men flinade och kallade mig något jag inte förstod.
När jag kom hem berättade jag att läraren hade kallat mig "rullstrumpa"?
- Är du säker på att han inte sa Rödstrumpa, undrade mamma och efter hennes förklaring och vår diskussion lät det mer troligt och dessutom som något jag var stolt över att kallas.

4) Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den...
Inget. Så fort jag insåg att det fanns något som kallas feminism blev den övertygelsen en självklar del av den jag är.

5) De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är...
"Men kan inte killar få vara killar och tjejer vara tjejer!"
Eh, jo. Jag menar verkligen inte att alla ska vara likadana. Men det ska inte heller anses olika mycket värt att vara det ena eller det andra och det behöver inte nödvändigtvis vara det första som definierar oss. Jag vill också förändra att vi som samhälle lägger värderingar på fenomen som sedan blir norm. Killar är tuffa och tjejer mjuka, killar är arga, tjejer är ledsna, killtröjor har tryck med Angry Birds, tjejtröjor har Hello Kitty. Tröttsamt.

6) Det svåraste med att vara feminist tycker jag är...
Det är inte så svårt, för mig är det självklart, men att många missförstår begreppet och är så rädda för ordet att de inte vill lyssna på argument gör mig ibland nedslagen.

7) Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder...
Tja, mamma och pappa som lade grunden för mina värderingar och delvis formade mig till den jag är idag. Min faster. Min fasters dotter, a.k.a min kusin och många, många andra smarta kvinnor och män som inspirerar och intresserar mig!

8) Den viktigaste feministiska frågan för mig är...
Att göra den mer "folklig", avdramatisera ordet så att alla tycker det är självklart att svara javisst! på frågan om huruvida de är feminister.

9) Så syns feminismen i min vardag...
Jag fortsätter att kommentera, precis som på gymnasiet låtar jag inte saker passera om jag ser problem. Eftersom det här är en självklar övertygelse för mig vill jag att alla ska tänka i de här banorna. Ska vi slå oss för bröstet för att SVT har en kvinnlig expert i tv-studion under fotbolls EM utan att belysa att hennes manliga kollega fortfarande får ordet åtta gånger oftare än henne? Ska vi konsumera film utan att kommentera den påtagliga snedvikt mellan manliga och kvinnliga karaktärer och hur de skildras? Ska vi acceptera att leksakskataloger och klädföretag cementerar stereotypa könsroller och placerar våra barn i fack de inte själva styr över? Näpp, inte jag i alla fall.

10) Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism...
Ett eget rum av Virginia Woolf

Min mosters migrän av Hanne Vibeke Holst

Hundra procent fett och allt annat av Liv Strömqvist