Wien i mitt hjärta

Enligt O's tema för veckans Stadsbesök kan jag omöjligen missa, inte för att jag på rak hand varken kan komma på en bok eller film som utspelar sig i Wien, förutom de Linda redan nämnt. Men jag har många andra bokminnen från staden där jag bodde våren och sommaren -98!

Garderobssängen

Jag och en kompis delade rum med heltäckningsmatta, en garderobsvägg som fälldes ut till en säng och så hade vi en bokhylla där vi bytte böcker mellan varandra och där släkt och vänner som hälsade på lämnade mer och mindre bra bidrag.

Här, på min sida av sängen läste jag för första gången Michelle Magorians Godnatt Mister Tom om pojken Will som tvingas lämna London under andra världskriget och flytta in hos enstöringen Tom långt ute på landsbygden. Bästa E kunde inte förstå att jag missat den som ung.
- Gråter du, frågar  hon en kväll från slafen jämte.
- Nej, svarade jag som på den tiden hade svårt att erkänna att jag hyste något så trivialt som känslor. Men det gjorde jag så klart. Det gör man till den här boken.

Det var också här jag läste min första deckare av Patricia Cornwell om en viss rättsläkare, fröken Kay Scarpetta. Vi hade en förmåga att skrämma upp varandra till vi bröt ihop av skratt vissa mörka kvällar och Scarpettaromanerna gjorde inte saken bättre....

Hundertwasserhaus

En bok jag och E inte var överens om var Kerstin Ekmans Händelser vid vatten om det mystiska dubbelmordet som i många år kastar skuggor över invånarna i den norrländska byn Svartvattnet. Jag gillade den här väldigt mycket men E totalsågade. Mitt intresse för det lite mörka, mystiska och skruvade håller i sig medan E än idag inte alltid delar min boksmak, men vi byter fortfarande böcker med varandra så här 15 år senare.

På Mariahilferstrasse, inte långt från där vi bodde, fanns det en bio som till vår förtjusning visade filmer med engelskt originalljud. Det var inte helt vanligt eftersom österrikarna som många andra dubbar de flesta av sina filmer. Vi ifrågasatte detta till våra österrikiska vänner som menade att det spelar ingen roll. Jack Nicholson görs alltid av samme skådespelare så de missar inget, för dem är HAN deras Nicholson. Otyg, säger jag. Här såg vi i alla fall John Grishams Regnmakaren med en ung Matt Damon och As good as it gets, med nämnda Nicholson tillsammans med Helen Hunt.

Cafe Central

Tack för trippen längs memory lane Linda, nu ska jag kika runt efter tips på böcker som faktiskt utspelar sig i denna vackra stad!

Mitt 23-åriga jag framför Praterns Riesenrad.