Sputnikälskling

Vid den här tiden på året brukar alltid Haruki Murakami förekomma friskt i Nobelprisspekulationerna. Nu tror jag han är lite för folklig för att kamma hem det, men visst skulle det vara kul om en författare jag läst och gillat skulle få priset!

I min bokklubben läser vi för tillfället Sputnikälskling, en fantasifull och vacker roman som jag inte är säker på att jag helt och fullt förstår när jag når sista sidan. Det jag vet att jag gärna vistas i Murakamis värd som har ett fjäderlätt språk med mycket beskrivningar utan att vara detaljtung, som är vardaglig och filosofisk på samma gång, om den ekvationen nu kan gå ihop.

 

K älskar Sumire, Sumire älskar Myu men Myu är oförmögen att älska över huvudtaget sedan en händelse för 14 år sedan förändrade henne för alltid. Men de tre har ett märkligt band och är en del av varandras i övrigt ganska ensamma liv. När Sumire försvinner spårlöst påverkas de andra två mer än de kunnat föreställa sig och gör allt för att lösa gåtan, de är även öppna för att hon kanske lämnat den dimension vi andra vistas i.

 

Mystiskt, ja. En deckargåta utan att vara ens i närheten av just det. När jag läser som mest bladvändarfebrigt för att få redan på vad som hänt förändras boken och får en annan dimension. Ja, jag har väldigt svårt att förklara känslan, men det ska bli oerhört kul att prata om den här nästa vecka!