Gone girl

Det framgår tidigt att allt inte står rätt till mellan Amy och Nick Dunne. Från en stormande förälskelse och ett framgångsrikt liv på Manhattan för livets omständigheter dem till Nicks hemstad på landsbygden i Missouri. Där blir deras liv helt annorlunda med arbetslöshet, eget företagande och sjuka föräldrar som tär på relationen. Fem år in i deras äktenskap finns inte mycket av förälskelsen kvar, desto mer självömkan och bitterhet. Det är med dubbla känslor Nick vaknar upp på deras femåriga bröllopsdag. Från köket hör han Amy laga frukost och förbereda sin traditionella skattjakt. De varma minnen det borde framkalla saknas och det är med magsyra i halsen och bävan som Nick slutligen gör henne sällskap i köket.

Några timmar senare rings Nick hem från baren han äger av en granne som reagerar på att parets ytterdörr står öppen och innekatten Bleecker sitter på trappan. Vid hemkomsten möts Nick av ett vardagsrum i oordning medan Amy är spårlöst försvunnen. På ett klassiskt sätt med vartannat hon/han kapitel får vi i Gone girl höra Nick och Amy berätta, hon om tiden innan försvinnandet, Nick om tiden efter. Det snurrar länge i mitt huvud över hur det hela kan hänga ihop.

Svårare än så behöver inte en intrig vara, eller? Fast nu är det är ju ändå Gillian Flynn vi pratar om, en mästarinna av det mörka och makabra. Som vanligt med Flynns miljöer och karaktärer är de inte de mest älskvärda, snarare tvärtom men de är minst sagt levande och minnesvärda precis som boken Gone Girl där Gillian Flynn än en gång levererar spänning av högsta klass.