Bonjour Tristesse

Vi läser ännu en debutroman i bokcirkeln, men denna gången en som gavs ut redan 1954, Francoise Sagans Bonjour Tristesse. Då var Sagan, eller Francoise Quoirez som hon egentligen heter, bara 19 år och romanen väckte enorm uppmärksamhet med sin brådmogna stil.

I centrum står 17-åriga Cécile och hennes far och den sommar de lämnar sitt liv i Paris för en villa vid Medelhavet tillsammans med en av faderns älskarinnor. Tillsammans lever de ett sorglöst liv till den dagen en väninna till Céciles avlidna mor kommer på besök, Anne som till en början har Céciles största respekt med sitt intellektuella och förfinade sätt. Men när hon får en allt större del i faderns liv känner Cécile att deras livsstil är hotad och hon skyr inga medel för att försvara den.

Jag gillar verkligen Sagans komprimerade stil, jag-formen som i all sin enkelhet ändå beskriver karaktärerna och stämningar väldigt tydligt. På sina 153 sidor lyckas boken väcka mer känslor än andra gör på över 400 sidor. Jag förstår att den väckte uppmärksamhet på sin tid, det är en stark debut som förtjänar sin plats i rampljuset. Jag är glad att vi läste denna moderna klassiker och jag vill definitivt läsa mer av den talangfulle Francoise Sagan!