Här ligger jag och blöder

Mitt val till bokcirkeln i november föll på förra årets Augustvinnare Här ligger jag och blöder där jag kastas rätt in i Majas smärta när hon på en bildlektion råkar såga av en bit av tummen. Aj. Aj aj. Hur smärtsamt det än var anar jag att omgivningens misstankar om att det var avsiktligt gör lika ont, för att inte tala om det faktum att Majas mamma Jana inte hör av sig trots otaliga meddelanden. Det närmar sig den var-annan helg som Maja spenderar hos Jana och den oroskänsla som funnits slår ut till full ångest när Maja anländer till ett tomt hus där Janas alla saker finns kvar, till och med mobiltelefonen.

"Nähä, om man skulle ta och utecklas lite i den här krisen" blir slutligen Majas devis och så följer några kaosartade dygn där jag håller på att gå sönder över hennes ovilja att kommunicera och ta hjälp av framför allt sin pappa som hon har ett komplicerat förhållande till. Han är i ärlighetens namn är lika dålig på kommunikation han, men han är Majas trygga punkt som straffas med tidlösa tonårsfasoner i kombination med det nutida då kränkningen också sker via hans kapade facebookkonto och hackade e-mail. Maja klarar mycket, men ensam är inte stark och med tummen i bandage och stickor i foten hittar hon som tur är en del nya bekantskaper att ta hjälp av på vägen.

Här ligger jag och blöder är rolig, sorglig och charmig, charmig. Jenny Jägerfeld är träffsäker och lyckas skapa fullkomlig igenkänning från mina egna tonår, skapa karaktärer jag både älskar och irriterar mig på samtidigt som hon undviker de värsta klyschorna vilket gör att det här blir en bok jag vill sätta i händerna på alla, tonåringar, tonårsföräldrar, ja alla som varit tonåring. Utom sambon M, han skulle inte klara det första kapitlet och detaljerna kring den avsågade tummen. Men humorn och svärtan, den skulle även han uppskatta.