En gåtfull vänskap

Yoko Ogawa har gjort en Muriel Barbery och använt sin passion för matematik och vävt in den i en synnerligen fin roman, precis som Barbery gjorde med filosofi.

I En gåtfull vänskap berättar en kvinna utan namn om sin tid som hushållerska hos doktorn, en äldre matematikprofessor som efter en olycka för mer än 20 år sedan bara kan minnas saker 80 minuter åt gången. Men formler, problemlösning och sin pedagogiska förmåga har han kvar. Trots att kvinnan varje morgon måste peka på en av doktorns minneslappar och förklara vem hon är växer en vänskap fram mellan dem, inte minst tack vare kvinnans son som går under namnet Roten ().

I en kommentar till det här inlägget undrade Josefin som lyssnat på boket i P1-följetongen hur det var att läsa om alla formler och tal, och svaret är att det funkade alldeles utmärkt. För mig blir det tydligare vad vänskapliga eller perfekta tal är när jag ser det nedskrivet. Jag förstår inte alla matematiska resonemang, precis som Barberys filosofi ibland passerade ovanför mitt huvud, men endel böcker känner man sig helt enkelt rikare efter att ha läst och denna är precis en sådan. Det som tråkar ut mig lite är inte matematiken utan de många detaljerna kring baseball, men samtidigt ger det mig insikt och kuriosa om vardagen i Japan.

Men i 350 sidor fascineras och imponeras jag av den matematiska vetenskapen och myser över den gåtfulla vänskapen mellan doktorn, hans hushållerska och pojken Roten som Ogawa skildrar. Jag hoppas att fler av hennes böcker snart kommer i svensk översättning.