Jag motsäger mig själv

I den snabba enkäten gällde det att svara instinktivt. Frågan Boken eller Filmen föll nästan utan undantag ut till Bokens fördel utom hos Deliquate som hade en mycket intressant vinkel: "Först filmen, sen boken (då boken alltid är bättre än filmen så blir man aldrig besviken på filmen om man ser den först – sen läser man boken och upptäcker hur mycket bättre den är, utan att man tycker sämre om filmen. Win-win)." Som regel kommer jag fortfarande välja bok före film, som med aktuella Niceville där jag verkligen lider kval eftersom jag inte läst boken och filmen snart har premiär. Jag vill helst inte se den förrän jag läst boken, och då, gärna vänta lite för att de två intrycken inte ska komma i konflikt. Men tänker jag efter finns det undantag i min prioritering Boken eller Filmen och det stavas Nicholas Sparks.

Det är inte speciellt troligt att jag skulle läsa en Nicholas Sparks roman, möjligen om jag är isolerad och det är det enda som finns i bokhyllan. Men i filmväg har jag, fröken "jag gillar tuff action, indie, fantasy och sci-fi”, en svag punkt för romantiska dramer baserade på Sparks verk. The notebook - åhh! Och i går, Dear John i regi av Lasse Hallström med utmärkta Amanda Seyfried och…tja, Channing Tatum.

Det är ett välkänt koncept: Pojke möter flicka, blir kära, skiljs åt, trånar, återses men hinder står i vägen. Ett skolboksexempel på Nicholas Sparks romantik, en rebell, lite klasskillnader och den här gången autism som bihistoria (kan bytas ut mot cancer). Såklart vinner den inte många recensenters hjärtan, men jag varken kan eller vill analysera och får en mys- och snyftstund i soffan.

”Det är ju ingen romantisk komedi” klagar M som har dålig koll på vad vi ser trots att det faktiskt var han som lade till den på filmlistan. Nej, jag sa romantik, det är stor skillnad men vi konstaterar båda att det var en fin film så här i höstrusket. (3+)