Dark places

"I was not a lovable child and I'd grown into a deeply unlovable adult. Draw a picture of my soul, and it'd be a scribble with fangs". Så beskriver Libby Day sig själv och det är kanske inte så konstigt. När hon var sju mördades hennes mamma och två systrar brutalt. Med Libby som huvudvittne fälldes hennes bror Ben för morden medan Libby skeppades runt mellan olika släktingar tills de en efter en tröttnade på henne.

I drygt 20 år har hon drivit omkring, levt på gåvor från allmänheten och en liten royalty från en bok hon medverkade i men nu är medlen på näst intill slut. Libby är fortfarande arg, på större delen av sin omgivning och på sig själv och sin desperata situation som gör att hon tackar ja till att uppträda på en sammankomst med människor som själva undersöker gamla mord. En grupp som är övertygade om att Ben Day är oskyldig.

Precis som i Gillian Flynns debut Sharp Objects utspelar sig boken i en småstad i Missouri, men nu än mer ödsligt på familjen Days lantgård. Precis som Sharp Objects är miljöerna och personerna mycket levande, det är omöjligt att inte se de karga, kalla småvägarna eller Bens svartfärgade hår hur tydligt som helst framför mig. Huvudpersonen är också en inte helt sympatisk bekantskap utan något av en anti-hjälte som det ändå är svårt att motstå.

Precis som Sharp Object är det också väldigt bra och spännande, framför allt är det uppfriskande med en gåta som inte en försupen kommissarie rotar i utan Libby själv. Med hjälp av fakta hon aldrig tidigare brytt sig om att ta reda på söker hon svaret på vad som hände hennes familj den där januaridagen och vad det vad hon egentligen såg. Nutid och dåtid varvas i alldeles lagom mängd, med kopplingar och intriger som ibland gör fysiskt ont och det blir så klart oliiidligt innan de 421 sidorna är till ända.

Den här boken gjorde mig till en usel semesterkamrat som bara ville sitta i ett hörn och läsa, och till en tråkig mamma som lekte med vänsterhanden och höll i boken med högerhanden. Ett gott betyg för boken alltså! Men jag går inte så långt som att utnämna Flynn till gudinna riktigt än, men hon får gärna fortsätta leverera i samma stil, många, många gånger till.