En dag

En dag av David Nicholls har det originella greppet att återvända till den 15 juli, år efter år, bara den 15 juli. På detta fragmenterade sätt får vi följa Dexter och Emma från att de spenderar en natt tillsammans efter de tagit examen från universitetet och sedan vidare ut i livet. Ingen av dem vet riktigt vad de ska göra i verkligheten, så det blir lite resor, restaurangjobb och mycket framtidsångest innan de landar lite längre för ett tag.

En dag är utan tvekan det senaste årets bokbloggsälskling. Jag tror inte jag har läst någon som inte gillar den, mycket. Följdaktligen blir det också en läsning med farligt högt uppskruvade förväntningar som för min del inte infrias.

Jag som har läst David Nicholls tidigare På vinst och förlust och Mitt livs roll känner till viss del igen komiken och karaktärerna och det är roligt, ibland så där att jag vill ta fram skämskudden. Den är också fin och full av känslor. Men det är också lite klyschigt. Struliga killar, pinsamma killar, tjejer som kuttersmycken och tjejer med dåligt självförtroende som trånar. Genom brev och tillbakablickar får vi visserligen lite detaljer om vad som händer under året, mellan den 15 juli varje år, men inte mycket. För mig räcker det inte riktigt, jag vill gärna ha mer detaljer för att jag ska förstå varför Dex och Em till exempel är "gjorda för varandra". Deras vänskap är inte direkt jämställd och jag vill ofta be en av dem, eller båda, att rycka upp sig.

Det är de sista 80 sidorna som räddar En dag från att bli helt platt fall för mig. Nu knyts några trådar ihop, jag får mer detaljer och en viss förståelse för karaktärerna. Men i 355 sidor har jag väntat på att boken ska bli alldeles, alldeles underbar som blurben på omslaget säger, och det blir den inte. Den blir trevlig och OK.