Har det hänt att någon kallat dig vid fel namn och du struntade i att rätta dem? Sedan gjorde de det igen och igen och när du inser att du nog kommer ha mer med den här personen att göra än du trodde från början känns det plötsligt för sent att säga ditt riktiga namn. Du vill inte genera den andre eller framstå som korkad själv.
När den här bloggen startade för ett par år sedan hade jag ingen aning att den här världen skulle vara så interaktiv och social. Inte kunde jag heller drömma om att jag en måndag i juni ska träffa några av mina bekanta från nätet IRL.
Men nu har Linda, Maria och Linda ordnat en "västkustsk" bloggträff på restaurang Qué Pasa här i stan och jag får ta tag i min egenskapade namnförvirring. I bästa BA (Bloggers Anonymous) anda alltså:
- Hej, jag heter Åsa. Det ska bli kul att ses!
Hej Åsa, jag ska verkligen försöka kalla dig vid rätt namn! Ska bli kul att ses.
SvaraRaderaHälsningar Linda, som visserligen även lystrar till O.
Hej Åsa! Jag heter Anna och är en bokbloggare. Kallades för Anna Jo på mitt förra jobb, därav Joanna... Nu känns det också konstigt att byta konto eller vad skulle ni gjort?
SvaraRaderaHej Anna! (+applåd). Jo det blir lite konstigt men ja vill gärna behålla mitt kära bloggalias :)
SvaraRaderaJag har bara ett namn, kul att träffas :)
SvaraRaderaTack för igår, trevligt att träffas (även om vi inte fick pratat så mycket - satt ju i varsin ände)
SvaraRadera//Linda
Tack för allt trevligt snack! Hoppas vi ses på mässan.
SvaraRadera