True Grit

14-åriga Mattie Ross är fast besluten att hämnas sin fars död. Samtidigt som hon åker för att hämta hans kista passar hon på att göra upp hans sista affärer samt förhöra sig om vem som är den bäste prisjägaren av de US Marshalls som står till förfogande. Trots att både faderns affärskontakt och sheriffen Rooster Cogburn föröker avfärda henne som en aningslös flickunge låter Mattie sig inte bevekas. Med fakta på fötterna och en knivskarp retorik har hon snart fått sin vilja igenom och deltar i jakten på sin fars mördare, Tom Chaney.

Bröderna Coens nyinspelning av True Grit, succén från 1969, innehåller en hel del humor, charm och fina rollprestationer. Jeff Bridges är som väntat klippt och skuren som den effektive men moraliskt tveksamme Rooster Cogburn. Matt Damon och Hailee Steinfeld överraskar i sina roller och till skillnad från min vän N stör jag mig inte alls på Steinfelds roll, den unga Mattie. Hon undviker hårfint att bli lillgammal eller irriterande. Och är det en lycklig slump att Barry Pepper spelar sin namne, Lucky-Ned Pepper? Jag har alltid gillat Pepper i de roller jag sett honom i och eftersom jag inte sett originalet från 1969 kan jag inte uttala mig om hur han står sig mot den tolkning Robert Duvall gjorde, men Filmmedia gör en fin jämförelse mellan de två versionerna här.

Miljöerna i filmen är i helt fantastiska, den lilla stadens klassiska upbyggnad med hängning på torget, den karga prärien med sina milsvida avstånd och de kalla nätterna runt lägerelden. Jag är västernromantiker sedan länge och trivs i den miljön även 2011. True Grit får en gedigen 4 av mig.