Värsta julen någonsin

Julhelgen skulle innebära ledighet och vila och de två sista dagarna i 30-dagars utmaningen skulle handla om Mina ambitioner och Ett sista ögonblick. De enda ambitioner jag har för tillfället är att vara en så bra mamma, flickvän, dotter, syster och vän som jag kan. Varje dag, för på ett ögonblick kan allt förändras som på julafton då min pappa föll ihop livlös i mitt vardagsrum.

Det finns inte ord att beskriva de mardrömsdygn som följde. Den ständigt närvarande oron samtidigt som vi för lillemans skull hade både tomte och julklappar. Den stora lättnaden vid varje positivt besked samtidigt som sorgen och osäkerheten inför framtiden är stor. Han står upp, han pratar, det är helt fantastiskt, men kommer han bli min vanliga pappa till 100% igen? Det vet vi inte. Det kan dröja länge innan vi får det svaret, men vi tar en dag i taget.

God Jul

För första gången på länge är det inte vi som reser till årets julfirande, inte vi som trängs på flygplatser, funderar om snöovädret ska förstöra vår bilfärd eller om tåget kommer fram i tid. Jag tänker på er som gör det - ta det försiktigt!

När ni kommer fram, och ni som stannar hemma och som jag kurar inne framför en brasa, ha en riktigt mysig helg. Förutom föräldrar och syskon på besök kommer jag ha sällskap av nedanstående gäng under helgerna - det ser jag också fram emot.

God Jul!

Nick och Norah - bok vs. film

Ibland gör jag misstaget att läsa en bok och sedan se filmatiseringen av densamma alldeles för tätt inpå, det blir sällan en positiv upplevelse, för filmen vill säga.

Jag hade länge tittat på det fina lila omslaget till Nick & Norahs oändliga låtlista och läst många goda vitsord om Rachel Cohns och David Levithans samarbete. På lite under 200 sidor får vi följa Nick och Norah som i vart annat kapitel skildrar sitt första möte och färden genom New Yorks klubbliv den där första natten. En oerhört charmig historia med massa spretiga tonårskänslor och härliga musikreferenser. Både M och jag hummade nöjt över denna lilla pärla.

Ungefär samtidigt som jag impulsköpte boken i kassan på ICA dök olyckligtvis filmen med samma namn upp från Lovefilm. Jag skriver olyckligtvis för det är självklart inte rättvist för en film att ses veckan efter att vi båda läst och gillat förlagan. Here's why:

Första kapitlet i boken, som berättas av Nick, avslutas med meningen:"Jag fattar att det här kommer att låta konstigt, men skulle du ha någonting emot att vara min flickvän de närmaste fem minuterna?" Och det är så Nick och Norah slumpmässiga möte sker. Två främlingar som visar sig ha mer gemensamt än de först anade.

Buh #1: Döm av vår förvåning då filmversionen gör precis tvärt om och låter Norah söka undsättning hos Nick. Jag förstår verkligen inte anledningen till den förändringen, utom att det kanske står skrivet i någon filmlag att flickor skall räddas. Michael Cera spelar som vanligt en fin, mjuk och lite velig tonårskille och karaktären hade definitivt tjänat på att behålla bokens version.

Buh #2: I boken är Norah normalt nojig över sitt utseende, men fullt komfortabel att gå omkring i sin stora flanellskjorta bland för övrigt uppklädda klubbkids. I filmen tar hon första chans att på kompisarnas uppmaning byta till push-up BH inför den fortsatta kvällen i New Yorks nattliv.

Det och några andra små detaljer gör mig besviken på en film med bra rollista och fantastisk musik. Men det är bara jag.

Hos Breakfast Bookclub hittar jag listan som LA times gjort över sevärda filmatiseringar och där får Nick & Norah representera 2008. I övrigt är det en fin-fin lista med både några nya bok- och filmtips för 2011.

Dag tjugoåtta: Det här saknar jag

Att ha torra och varma fötter en hel dag.

Dag tjugosju: Min favoritplats

Det beror verkligen på omständigheterna. Men mitt hem är min borg och jag trivs trots allt väldigt bra hemma med en kopp kaffe, en tänd brasa och en babblande lilleman någonstans i närheten. Lite senare nedsjunken i soffhörnan med en bok eller framför en bra tv-serie under samma filt som M. För lata sommardagar är sommarstugan vid Bottenvikens kust oslagbar samtidigt som mitt hjärta klappar lite extra för resor till Wien och New York.

Dag tjugosex: Mina rädslor

Min största och nästan enda rädsla är att något ska hända min son. Vad som helst, att han ska bli sjuk eller att han blir mobbad och inte får några kompisar när han växer upp. Tänk om han blir mobbare själv? En rädsla är att vi ska misslyckas i våra ambitioner att uppfostra honom till den starka, självständiga, toleranta, omtänksamma och lyckliga person vi vill att han ska vara.

Dag tjugofem: En första

Jag önskar jag kunde göra det här men jag klarar inte av sprutor, säger M när vi ska sätta första hormonsprutan i min mage för vad som känns för hundra år sedan. Jag tittar på den lilla, lilla nålen. Inga problem, svara jag och gör det själv med kalla, darrande händer. Jag börjar räkna till tio, för det skulle man göra, men svimmar av anspänning innan jag hunnit till åtta. När jag vaknar springer M vänstervarv i lägenheten och pratar med sjukvården.

Nästa kväll ligger jag skönt på sängen och M, som har fått utbildning av en sköterska, fixar sprutan i min mage. Under året som följer får han många tillfällen på sig att öva och det går utan några som helst problem. Det var bara den första som var svår.

Bokgeografi - Israel

Jag har fina minnen från när pappa och jag reste till Israel tillsammans i början av 90-talet. Besöket i Jerusalem och promenaden längs Via Dolorosa fram till klagomuren i denna vackra stad var en höjdpunkt för mitt 17-åriga jag. Det finns massor av litteratur med anknytning till Israel som lockar mig, regionens långa historia och de religiösa motsättningarna är en tacksam miljö för både historiska och moderna romaner. Enligt O beger sig till Israel i veckans bokgeografi!

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Israel eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Min favorit av Selma Lagerlöf är Jerusalem om den lilla församlingen som lämnar Dalarna efter en kallelse från Gud och flyttar till den heliga staden. Slitningarna mellan tro, plikt och kärlek samt underbara miljöer skildras fint i denna bok med över 100 år på nacken.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Israel. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
David Grossman är född och uppväxt i Israel där han fortfarande bor kvar en bit utanför Jerusalem. Han är en flerfaldigt prisad författare och fredsaktivist som yttrat sig mycket kritiskt om Israels agerande i Palestinafrågan. Han är en av författarna som som fått uppdraget att medverka i Mytserien där han skrivit sin version om Simson i Lejonhonung.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Israel, som du inte läst, men är nyfiken på.
Etgar Keret är född 1967 och en av Israels mest populära yngre författare. Ett par av hans novellsamlingar finns översatta till svenska och de har blivit mycket väl emottagna och omskrivna. Jag är framför allt nyfiken på Åtta procent av ingenting.

Dag tjugofyra: Det här får mig att gråta

Ibland: Avsked eller dödsfall på film. Lone Scherfigs Wilbur wants to kill himself från 2002 har nog fortfarande hulkrekordet.

Ofta: Grey's anatomy, som mina tårkanaler har ett något sjukt förhållande till.

Alltid: Nationalsånger i prisutdelningssammanhang.

Av skratt? Fortfarande Damn you autocorrect!

Tävling hos Bokunge

Alla som har en egen bokunge, som lilleman som älskar böcker och kan läsa i timmar, kan lätt föreställa sig barnets ansiktsuttryck om ett sådant här paket skulle dimpa ner i brevlådan lagom till jul!

Hos Bokunge kan du fram till den 20 December tävla om denna skatt fylld av barnfavoriter som Susso, Wirsén och Stafelt samt finaste Allrakäraste syster. Missa inte!

Dag tjugotre: Det här får mig att må bättre

Oftast något av följande (beroende på vad problemet är): frisk luft, att sitta och läsa för lilleman och lukta på hans hår, sömn, Ipren, Panodil eller mat.

Osynlig

Våren 1967 läser 20-årige Adam Walker vid Columbia University och blir av en slump bekant med professor Rudolf Born och hans flickvän Margot. Paret intresserar sig onaturligt mycket för den unge Walker och även om han lockas av både vänskapen och ett jobb han erbjuds märker han snart att saker och ting inte står rätt till med den karismatiske Born. Efter ett par veckor kulminerar bekantskapen i en fruktansvärd händelse. Om denna händelse och det halvår som följer berättar Walker för en gammal collegevän när han 40 år senare är döende.

Det hela startar som ett spännande mysterium berättad i första person. Den fortsätter med ett kapitel skrivet i du-form, vilket irriterar mig mycket till en början. Men med tanke på det starka och provocerande innehållet kan jag förstå syftet i att Walker distanserar sig något från sin berättelse. Det vore kanske inte Auster om inte perspektivet sedan ändras ytterligare en gång. Den sista delen av Walkers berättelse är alltså skriven i tredje person, följt av dagboksanteckningar från en av karaktärerna som kastar nytt ljus över delar av historien. Ungefär här tar formen och tekniken över i stället för grundberättelsen och efter en visserligen snyggt konstruerad roman lämnas jag lite hängande i luften. Utan avrundning, resonemang eller förklaringar, vilket absolut inte alltid behövs, men det är något som saknas, jag kan inte riktigt kan sätta fingret på vad.

Jag får tidigt Den Hemliga Historien vibbar av Osynlig, d.v.s. en ung man blir indragen i ett händelseförlopp han inte har någon kontroll över, även om Walker aldrig är lika aningslös och naiv som Richard Papen. Karaktärerna i boken är också generellt rätt osympatiska och inte några jag känner speciellt mycket för. Men där Papen i DHH förhöll sig passiv är Adam Walker överdrivet aktiv. Hans hämndbegär på Born tar onormala proportioner och jag blir jag lite irriterad på hand föresatser. Även om han moraliskt har rätt i fallet Born svär han sig samtidigt fri från egen skuld och dåliga samvete i en situation som många, inklusive jag själv, anser vara högst omoralisk och fel.

Men läsning ska beröra och när Osynlig är slut har jag känt spänning och nyfikenhet, varit illamående och lite förvirrad. Dessutom är det en bok jag definitivt kommer att tänka på ett tag och då blir det mer än godkänt betyg.

Dag tjugotvå: Det här upprör mig

Förtryck och misshandel i allmänhet, barn som är utsatta i synnerhet, att fler inte delar på sin föräldraledighet, klädkedjornas könsstereotypa klädutbud, bilköer, översättningsfel som i House i går när de översatte ”journal” med tidning flera gånger fast det var tydligt att det var en kalender som avsågs, när M inte vrider ur disktrasan utan låter den ligga och RUTTNA i vasken och en massa annat som jag försöker undvika att tänka på.

Mysterious skin

När Filmmedia.se listar sevärda indiefilmer och har med Ghost world, My life without me, Garden State och min all time favourite Station Agent, blir jag självklart nyfiken på resterande filmer på listan. Mysterious skin damp följaktligen ner i brevlådan lagom till helgen.

Neil McCormac är redan som 8-åring medveten om den ömsesidiga kärleken mellan honom och hans baseballtränare. Under en sommar är Neils ensamstående mamma glad att få barnvakt när hon gör ett extra skift eller går på nästa dejt, och ser inga problem med relationen eftersom Neil är så lycklig. Men coachen flyttar, åren går och Neil växer upp till en hård och destruktiv tonåring.

Brian, som spelade i samma knattelag som Neil, har inga minnen av vad som hände honom timmarna innan han vaknade hemma i en garderob med blödande näsa. Tio år senare är Brian övertygad om att hans blackouter beror på att han blivit bortförd av utomjordingar och i jakten på svaret korsas hans väg åter med Neils. Mötet blir ett uppvaknande för dem båda.

Porträtten av ungdomarna i den amerikanska landsbygdshålan är mycket bra, många gör fin-fina roller, inte minst übervackra Joseph Gordon-Levitt. Men en film om övergrepp hamnar alltid i feel-bad kategorin och den gör ont, ont. Det var ingen upplyftande historia, suckar vi i vår soffhörna, men det betyder inte att det inte är servärt. 3+

Musikhjälpen 2010

Från och med i går och 6 dygn framöver fylls P3 åter av önskelåtar då Musikhjälpen 2010 har dragit igång. Min första önskning blev I can't make it alone med Maria McKee och fler ska det bli!

Än viktigare än musiken är att vi i år stödjer Radiohjälpens insamling mot trafficking genom våra önskningar, så har du en 50-lapp att avvara eller kan tänka dig att skippa en julklapp eller två, önska du med!

Dag tjugoett: Ett annat ögonblick

Något gammalt, något nytt

Enligt O listar ett urval av författare hon vill upptäcka nästa år och vi har några gemensamma nämnare, sedan kan jag fylla på med ytterligare några som jag kommit i kontakt med hos samma O och runt om i bokbloggsvärlden. 2011 skulle jag för första gången gärna läsa något av följande:

• Gillian Flynn
• Harper Lee
• Curtis Sittenfeld
• Jón Kalman Stefansson
• Joyce Carol Oates
• Naomi Novik

Dessa finns redan representerade hemma i bokhyllan så det borde inte blir så svårt att klara av. Följande får jag leta upp i bokhandeln eller på biblioteket:

• Neil Gaiman
• Chimamanda Ngozi Adichie
• Jeanette Winterson
• Sarah Waters
• Andrew Taylor

Helena på Fiktiviteter undrar dessutom vilka författare jag hoppas återvända till under året som kommer.

Margaret Atwood står högst upp på listan, Syndaflodens år står redan reserverad för mig på biblioteket.

Jag har tyckt mycket om Sorgesång och Vad jag älskade av Siri Hustvedt och kommer fortsätta beta av hennes verk, precis som maken Austers.

Det var länge sedan jag läste fina Känslomässigt udda av Kate Atkinson, men då hennes namn fortsätter att korsa min väg är jag sugen att även testa hennes serie om privatdetektiven
Jackson Brodie.

På den svenska fronten kommer jag fortsätta med Håkan Nesser och hans kvartett om kommissarie Barbarotti. De ensamma står på tur och Maskarna på Carmine Street bytte jag till mig av en kollega här om dagen.

Fler bibliotekslån var för övrigt ett mål för året som snart gått vilket jag uppnått med råge. Jag har ökat min lånefrekvens med flera 100%!

Dag tjugo: Den här månaden

December. Jag lever fortfarande lite på energin efter höstens semester, fast det idag var precis en månad sedan vi kom hem. Eftersom det ändå är vinter så njuter jag av att det är snö på marken och inte regnigt och ett kompakt mörker som det brukar vara i Göteborg vid den här tiden. Jag drar lilleman på bob till dagis varje dag. Jag går på julfest med jobbet, luciafirande på förskolan och på levande julspel på en kyrkbacke. Om en vecka kommer mina föräldrar och ett par dagar senare min bror och hans fru för gemensamt julfirande hemma hos oss. Yay! Sedan ser jag fram emot friska, lediga mellandagar med mycket frisk luft, läsning och kanske ett biobesök eller två.

Dag nitton: Detta ångrar jag

Att jag inte köpte de där gosiga, varma vinterstövlarna här om dagen. Att jag inte packade ner min bok i väskan i morse eftersom jag satt länge hos frisören med färg i håret. De gånger jag låter mig provoceras av nästan-treåringens trots och svarar med något lika barnsligt fast jag vet bättre. Alltså sådant jag faktiskt kan ändra på.

Det är ju inte så stor idé att ångra att jag läste Samhälls på gymnasiet eller statskunskap på högskolan även om jag idag önskar att jag hade lagt tiden på något mer användbart. ;)

Bokgeografi - Polen

Hmm, Polen har aldrig lockat som resmål och jag kan inte påstå att jag läst speciellt mycket litteratur från landet heller. Kanske hör mitt intresse för landet som resmål ihop med intresset för författare därifrån?

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Polen eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Primo Levis Är detta en människa är berättelse om året han spenderade i Auschwitz och det mänskliga och moraliska förfall både vakter och fångar genomgår i en sådan situation.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Polen. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jerzy Kosinski föddes i Polen och var bland annat studiekamrat med Roman Polanski vid universitetet i Lódz. 1965 blev han som 32-åring amerikansk medborgare och det var där han verkade som författare fram tills han tog sitt liv 1991.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Polen, som du inte läst, men är nyfiken på.

Det moderna Polen känns inte så väl representerat i dagens litteratur så något av Krzysztof Varga som sägs representera den yngre generationen författare i Polen kunde vara intressant.

Ännu en bok på önskelistan

Både Fiktiviteter och Ett hem utan böcker har under året skrivit varmt om Justin Cronins postapokalyptiska The passage. Ord som vampyrvirus, dystopi och årets bästa bok får mig självklar att bli nyfiken och vilja delta i Helenas utlottning av denna tegelsten som pågår till den 12/12. Det finns alltid plats för en bok till på önskelistan!

Tematrio - Syskon

Jag tittar igenom bokhyllan inför Lyrans tematrio och inser att jag läst väldigt många böcker om ensambarn. Men temat i veckan är syskon: Berätta om tre böcker ni läst där relationen mellan syskon spelar en framträdande roll.

1. Klanerna i Palos Verdes, en av de bästa böckerna jag läst i år, kretsar kring tvillingarna Medina och Jim och deras trasiga familj. Medina är asocial och utstött, Jim är allas gunstling, inte minst deras mors, och det starka bandet mellan tvillingarna sätts på hårda prov i denna hittills enda bok av Joy Nicholson.
2. Sorgesång av Siri Hustvedt börjar med att Erik och Inga hittar ett mystiskt brev när de rensar bland sin fars saker efter hans begravning. Sökandet efter svaret på faderns gåta är en sak de har gemensamt men Inga och Erik hjälper även varandra då Inga är nybliven änka och Eriks är hopplöst förälskad i sin nya hyresgäst.
3. I Den hemliga historien om en liten grupp studenter vid Hampden College som utöver klassisk grekiska ägnar sig åt dekadenta och experimentella riter, spelar relationen mellan tvillingarna Charles och Camilla en stor roll i de händelser som leder mot katastrof.

Dag arton: Min favoritfödelsedag

Då är det bara jag och lilla familjen, som förra året då vi faktiskt var hemma i stan sista veckan i juli, det händer inte varje år. Vi promenerade ner och strosade omkring i fint sommarväder, så där så man får ta på en tunn kofta när solen går i moln men håller på att svettas ihjäl när den kommer fram igen. Lilleman somnade i vagnen och vi hamnade till slut på ett kafé i Majorna. Vi beställde både mat och fika dagens till ära och hann nästan äta upp innan sonen, och måsarna, vaknade till liv och gjorde oss sällskap. Lugnt och skönt med några grattis-SMS i telefonen eftersom vi för en gångs skull inte var omgiven av släkten i sommarstugan och alla andra var på semester. Minus måsarna har jag det gärna så varje år.

Dag sjutton: Mitt favoritminne

Jag anser att man omöjligen kan ha ett favoritminne. Men jag är glad att jag har ett minne så att jag beroende på vilken situation eller person jag tänker på kan flytta mig fram och tillbaka i tiden med hjälp av hjärnans fantastiska kort- och långtidsarkiv.

Ett bokminne är ett jullov för länge sedan då jag satt som fastnaglad i en snurrfåtölj med Barn 312 av Hans Ulrich Horster, den första vuxenbok jag läste ur mammas bokhylla. Det var stort.

Bokgeografi - Australien

Det roligaste jag läser från Australien för tillfället är ett par bekantas blogg. De bor down under i tre månader. Hon jobbar, han är pappaledig med deras två barn och det är underbart att läsa om deras äventyr i och kring Sydney. Men det finns även mycket annat som lockar från Australien, landet i veckans Bokgeografi hos enligt O.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Australien eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Jag tjatar en del om Gillian Rubinstein, alias Lian Hearn, som skrev sagan om Otoriklanen, men jag gillar verkligen hennes vackra historia med fantasyvibbar. Hon föddes i England men flyttade till Australien på 70-talet där hon fortfarande är bosatt. Hon är aktuell med en ny bok, Blossoms and shadows som utspelar sig i 1850-talets Japan, mitt i språnget mellan den gamla och nya världen och den vill jag också läsa.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Australien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Nam Le är född i Vietnam men familjen flydde innan han var ett år till Australien där han växte upp. Novellerna i hans internationellt prisade Båten utspelar både i hemlandet och runt om i världen. Omslaget till novellsamlingen av konstnären och fotografen Clifford Ross är en favorit.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Australien, som du inte läst, men är nyfiken på.
John Marsdens serie som börjar med I morgon när kriget kom låter verkligen som något för mig. Jag går ofta och fingrar på den i bibliotekets ungdomshylla men det kommer alltid något annat i vägen. Snart är det dags.

Dag sexton: Min första kyss

Vi var högstadiets mest otippade par. Tuffe Robban och snälla Bea. I sjuan både rökte och festade han och hade haft flera flickvänner. Jag var visserligen tuff, men mycket skötsam och oerfaren. Han uppvaktade mig länge och uppmärksamt och när jag till slut föll var vi tillsammans i ett par år, från och till. Det var han, han som när vi var fjorton var övertygad om att vi skulle skaffa hus, barn och leva happily ever after, som fick min första kyss. Det var på en fest i en stuga i skärgården. Sådana fanns det gott om. Stugor och fester. Guns n’ Roses var också frekvent förekommande.

Dag femton: Mina drömmar

Om natten är de omfattande och detaljrika. Senaste veckan ovanligt skrämmande med håriga spindlar och mördare på jakt.

På dagen drömmer jag om att få sova en hel natt utan avbrott. Om att ta in på hotell den 1 januari och titta på Mad Men maraton på kanal 9. Om ett nytt lite mer kreativt jobb, men med samma lön och förmåner som på det multinationella storföretaget förstås. Om vårens minisemestrar eller långresan vi planerar om ett par år. Och att svenska spel ska ringa någon lördag, vilken som helst, jag är redo.


*Den som författade 30-dagarslistan glömde korrekturläsa eller så missar jag skillnaden mellan dag 10 och 14. Hur som helst, min gräns går vid ett klädinlägg per vecka...