Det har varit en lugn helg, utan förbokade planer för första gången på länge. Vi har städat, rensat i garderoberna och planterat blommor. Och nästan hela tiden har Klanerna i Palos Verdes följt med mig även vid spisen, på toaletten och framför Bolibompa. Den gick nämligen inte att släppa.14-åriga Medina och hennes tvillingbror Jim är nykomlingar i det rika samhället Palos Verdes i Kalifornien. Medina är mycket intelligent, men osocial och utsatt för förakt och mobbing av de flesta, från skolkamrater till sin egen mamma. Jim är hennes raka motsats, populär och snygg, men Medinas bästa vän och bundsförvant. Pappan är framgångsrik läkare på väg bort från den kroniskt deprimerade frun med ätstörningar och andra psykiska svårigheter. På buktens vågor nedanför hemmet och hos surfgänget Bayboys finner Medina något av en fristad. Hon tänker surfa tills hon dör.
Den söndrade familjen, de trasiga människorna och relationerna vi möter är inte särskilt upplyftande men Joy Nicholson berättar Medinas historia så bra, även om det är smärtsamt. Hela tiden finns också skillnaderna mellan könen med. Hade Medina varit pojke hade hennes platta bröst, passion för surfing eller hennes attityd inte betraktats som någonting konstigt utan även hon hade kunnat vara allas gunstling precis som sin bror.
Det här är årets hittills bästa läsupplevelse.
Den här har jag aldrig hört talas om förut så den hade jag troligen missat helt om jag inte läst om den här. Nu blir jag rejält nyfiken på att läsa den!
SvaraRaderaNär jag läste om den för ett bra tag sedan nu, drog bloggaren en svag Veronica Mars parallell och då fastnade den direkt i mitt minne och jag är så glad att jag hittade den. Det är det bästa med att surfa runt på bokbloggar!
SvaraRadera