Mitt första möte med von Zweigbergk

Kärlekstörstande Jessica träffar några år yngre Tom som till sin egen förvåning blir passionerat förälskad i Jessica som egentligen är hans raka motsats. Båda har de bagage att bära. Jessica är sviken av sin pappa som lämnade familjen när hon var liten. Slackern Tom har alltid varit sin familjs stora besvikelse och lever utanför deras gemenskap. Prestationsångesten och osäkerheten finns som ett pansar runt hela hans väsen. Nu ska Jessica med sina höga förväntningar på hur ett förhållande ska vara och Tom som sover bort förmiddagarna och spenderar resten av tiden med sina konstnärsvänner få ihop en vardag och en familj.

Tusen skärvor tillit är en väldigt talande titel, den representerar boken väldigt väl. Tillit är inget självklart för Tom och Jessica, de får kämpa hårt, framför allt mot sina egna demoner och föreställningar om sig själv och andra. De väljer ofta flykt istället för kommunikation och det gör ont att läsa hur de sårar varandra medan dottern Greta kommer i kläm. Eller är en passionerad kärlek allt som behövs för att leva tillsammans?

Von Zweigbergk skriver lätt och ledigt med många träffande beskrivningar av ett trassligt förhållande. Med små detaljer fångar hon både det kvinnliga och manliga perspektivet. Jag har inte mycket erfarenhet av svartsjuka och gillar inte människor som inte kommunicerar utan reagerar på hur de tror att någon annan tänker och tycker. Ibland har jag därför svårt att känna sympati för Jessica och Tom för jag tycker de beter sig så urbota dumt. Jag vill bara skaka om dem med ett ”Skärp er nu!” Däremot gillar jag Helena von Zweigbergk stil och läser gärna något mer av henne, det gav mersmak.