Veckans tematrio hos Lyran är bladvändare, de där böckerna du bara inte kan lägga ifrån dig. Det kan vara världens härligaste känsla, om än lite stressigt, när jag vet hur trött jag kommer vara i morgon bitti om jag inte slutar läsa NU, men det går inte.Alldeles nyss läste jag Suzanne Collins Hungerspelen och Fatta Eld, dystopier med en kvinnlig hjältinna, spänning och romantik som båda var precis omöjliga att lägga ifrån sig. Här var det den klassiskt uppbyggda spänningen med cliffhangers och oväntade twister som drev på.
Den bladvändare som fastnat mest i mitt minne är Patient 67 av Dennis Lehane, som gav den perfekta känslan av mörker och mystik och att hjärnan inte riktigt kunde få ro innan jag hade alla pusselbitar på plats. Hoppas filmen av Scorsese som snart har premiär lyckas fånga den känslan.
19 minuter av Jodi Picoult om efterdyningarna av en skolskjutning blev en bladvändare för mig eftersom varje kapitel berättas av olika personer och även om det inte är den spännande upplösningen jag väntar på så vill jag få allas berättelser komplett, få höra dem berätta till punkt, offer, förrövare och anhöriga.
19 minuter av Jodi Picoult om efterdyningarna av en skolskjutning blev en bladvändare för mig eftersom varje kapitel berättas av olika personer och även om det inte är den spännande upplösningen jag väntar på så vill jag få allas berättelser komplett, få höra dem berätta till punkt, offer, förrövare och anhöriga.
Hungerspelen ska jag satsa på :-)
SvaraRaderaHungerspelen har jag på min läslista. Den verkar spännande.
SvaraRaderaLäser Hungerspelen nu och den är verkligen jättespännande. Har elever på rad som vill ha boken efter mig så jag får väl försöka läsa ut den! Patient 67 är också ruskigt bra. Jodi Picoult dyker upp överallt, måste verkligen läsa något snart. Är 19 minuter den bästa?
SvaraRaderaJag har inte läst jättemycket av Picoult, men av denna och Allt för min syster gillar jag 19 minuter bättre. Hon är tydligen väldigt omfattande i sin research, som många andra författare förstås, innan hon dramatiserar. Försvinnanden väntar också i bokhyllan, oläst än så länge.
SvaraRadera