Mitt nollnolltal

Det är inte utan att jag känner mig lite gammal när jag ser tillbaka på mitt nollnolltal. Jag har varken bytt stad eller sambo och har jobbat på samma arbetsplats sedan 2001. Jag har aldrig gjort listor över lästa böcker eller filmer jag sett vilket jag kan sakna när jag ser andras summeringar. Fast jag har fört rese- och konsertdagbok, i alla fall från 02, så det är dessa höjdpunkter jag måste använda mig av för att skilja åren från varandra:

00: Sade upp mig från astråkigt jobb och blev student igen. Reste till Wien och till franska alperna. Gick på mitt livs första bröllop.

01: Hoppade av astråkig kurs och blev Manpowerkonsult. Reste till Manchester och såg England - Sverige på Old Trafford.

02: Fick jobb på drömarbetsplatsen. Såg Bo Kaspers Orkester och Kent. Reste till Paris och Azorerna.

03: Såg Kent på Stadion, inte helt klädd i vitt, Springsteen på Ullevi på M:s 30-årsdag och Lloyd Cole på Trädgår'n. Reste till Amsterdam och Köpenhamn.

04: Fjällvandrade. Såg Lisa Miskovsky och pic-nicade till Bo Kaspers Orkester på Tjolöholm kvällen då Stefan Holm tog OS-guld i Aten. Reste till Danmark och Venezuela.

05: Åkte till Louisiana mitt under Gudrun och blev nästan fast i Danmark. 90-års fest med bästa kompisarna i lokal med vidunderlig utsikt! Såg Kent i tältet och R.E.M på Trädgårdsföreningen. Knaprade hormoner.

06: Såg David Gray på Annexet, The Cardigans på Storan, Morrissey i Scandinavium och Lloyd Cole i konerthuset. Gick på bröllop nr. 2 och 3. Reste till Amsterdam, New York och Köpenhamn. Gjorde två IVF.

07: Blev gravid. Såg Timbuktu, Lisa Miskovsky och Lars Winnerbäck. Gick på bröllop nr 4. Reste till Zürich, sommarsemestrade i Tyskland och Österrike.

08: Födde en son och var mammaledig i 10 månader i underbart väder. Såg Kent i Tipshallen i Växjö och Springsteen på Ullevi. Igen. Reste till Köpenhamn. Igen.

09: Småbarnsmamma. Såg A Camp, Bo Kaspers Orkester, Morrissey, Madonna och äntligen U2. Upptäckte bokbloggar. Reste till München.


Ungefär så. Livets gilla gång. Jag gissar att 2010 kommer följa ungefär samma mönster, många Sverigeresor, några utomlands, böcker, massa film och förhoppningsvis livemusik i stora doser. Då kommer jag inte att klaga.