Hungerspelen

M var inte var kontaktbar på ett par dagar när han läste Hungerspelen vilket brukar vara ett bra tecken, i alla fall ur spänningssynpunkt, så jag tog över den så snart han var klar. Den information jag fått ur honom under de två dygn han läste den var:
Hur verkar den?
-Mmmm.

Var den bra?
- Den var bra.

Det är ungefär så utförlig han brukar vara i sina omdömen och jag kan bara hålla med. Den var bra! Vi försökte beskriva den för ett par vänner vi gick ut med i helgen: "Jo alltså, det är i framtiden. Krig och uppror har lett till att ett land som skulle kunna vara USA är uppdelat i tolv distrikt med en totalitär regim som bestämmer över distrikten som de flesta är fattiga och enkla till skillnad från huvudstaden som är väldigt rik och high-tech. Varje år hålls ett Hungerspel för att påminna folket om regimens makt. Ungdomar mellan 12-18 år från alla distrikt väljs ut för att slåss mot varandra, lite som Battle Royal, och bara en kan överleva."

Jag vet inte om vi sålde in den till vännerna, men det sammanfattar ändå boken rätt bra. Att den främst är skriven för ungdomar kan kvitta, dystopin med en kvinnlig hjältinna, spänning och romantik i en driven liten historia får mig att vilja fortsätta med Fatta eld som är andra delen av en trilogi.