911

Av en slump läser både M och jag böcker med 11 september tema just nu. Jag Falling man som har legat länge i bokhögen, han 102 minuter som istället för ”den store amerikanske författarens verk” är en undersökande journalistisk berättelse om katastrofen och för tillfället har jag lust att läsa över axeln på honom istället.

Jag är sugen på fakta och redogörelser, jag vill leta upp dokumentärer och artiklar. Jag hoppas att Delillos bok kommer knytas ihop för att ge ett intryck, vilket som helst, för just nu är den så splittrad att jag har svårt att fastna. ”Jag skälver. Texten skälver.” står det från Amelias recension på omslaget men jag känner det inte. Jag hade verkligen velat det.

Som de allra flesta kommer jag också ihåg var jag befann mig den 11 september 2001. Först på ett svettigt träningspass, sedan fast framför tv:n i timmar innan jag kunde slita mig för att äntligen duscha. Jag fick klä på mig fleecetröja och filt för att inte börja frysa där jag satt på mattan framför den eviga nyhetssändningen.

5 år senare satt M och jag i en båt på Hudson River. Utan att ha planerat det passerar vi södra Manhattan på slaget 5 år efter att norra tornet rasade och hamnar mitt i en manifestation med båtar från hela området som samlats för att ge signal till minne av katastrofen. Detta gytter av båtar, tystnaden, sedan signalerna innan båtarna skingras och försvinner som inget hänt är något av det märkligaste jag varit med om på en resa. Jag skulle vara nöjd om boken framkallade en mikrodel av känslan från den stunden, men än så länge gör den inte det. Tyvärr.