Detta dåliga samvete

Killarna är iväg på resa och det bästa med det är inte bara att jag kan ha In Treatment maraton flera kvällar i veckan varvat med dansfilmer, utan också att jag faktiskt får mycket gjort mellan 5 och 8 som annars är vigd till lek- och mystid med lilleman. Blir jag kvar en halvtimme på jobbet behöver jag inte ha dåligt samvete och jobbar bara effektivt in massa tid som kan vara gott att ha vid senare tillfällen. Då når rapporten mig om ögoninflammation med tillhörande ledsen lilleman, hysteri när ögondropparna kommer fram och skrik när någon kommer i närheten av ansiktet om så bara för att torka näsan eller tvätta munnen. Jag kan så klart inte göra något bättre, men att inte finnas där för att hjälpa M eller lilleman skär i hela kroppen och jag känner mig som en dålig, dålig mamma. Det vet min hjärna att jag inte är, men inte min mage eller hjärta.